Rubba inte mina cirklar.

En liten kvinna sitter på en bänk och stirrar ut i tomma intet. Hennes sinne är rastlöst men kroppen är paralyserad. Systemen krånglar. Hon försöker skapa struktur i det kaos som hennes hjärna nu skapat och hon frågar sig: varför hamnar jag alltid här? Under en utjämnad och förbättrad yta råder ett kaos och en total förvirring, världen rör på sig och hela havet stormar. Marken ger vika men utåt förväntas fasaden hålla. Ingen har tid att stanna och ingen vill egentligen veta vad som faktiskt hänt. Den lilla kvinnan bli sittandes på bänken och livet förväntas flytta på. Ett par ögon fångar för en sekund upp hennes blick och något händer. Två själar möts och ett litet ljus tänds. Sen får hon panik och ljuset slocknar. Det var nog bara inbillning trots allt. Tänk att hon aldrig lär sig. Rubba inte mina cirklar.