Allt är som vanligt nu...eller?

Efter flera veckors intensivt filmarbete och ett flertal fantastiska dagar, kvällar, nätter och tidiga mornar så är jag nu tillbaka på mitt vanliga dödliga arbete på Hildurs Hem i Vällingby. Det arbete där jag faktiskt tjänar pengar istället för att göra av med dem. Här är allt som vanligt kan man säga, det vill säga på gott och ont kanske. På ett sätt känns det skönt att få komma tillbaka till denna plats där det lite känns som om tiden har stannat, men samtidigt får det mig bara att ännu mera längta bort till det jag faktiskt ska göra här i livet. Jag längtar efter filmen. Jag må precis ha avslutat mitt senaste projekt och borde uppskatta att stå i en butik på fasta tider och bestämda rutiner men jag längtar redan tillbaka till det som jag kallar livet. Som detta inlägg kanske antyder så är det med andra ord dock inte alls som vanligt. Omgivningen kanske är densamma men jag är det inte. Jag har förändrats. Mitt perspektiv på saker och ting har förändrats och min längtan efter världen har blivit starkare. Jag behöver mer än det här. Även fast det är skönt att ha få landat en sekund.