Man bara ler och ser glad ut

När en kund kommer in i butiken, bestämmer sig för att köpa en specifik vara med obegriplig form på och lämnar fram den på disken för inslagning så försvinner en del av min livlust. Man kan ju säga att det finns lättare och svårare paket att slå in i denna värld och detta var ett i den senare kategorin. Jag tycker visserligen om att slå in julklappar men den här tog verkligen priset. Men jag log helt snällt och bet mig i tungan medans jag envist pillade med trehundrafemtio tejpbitar på händerna, ett papper på tre meter och ett snöre i munnen samtidigt som hon betraktade mig noggrant och skeptiskt. När jag väl var klar och personligen rätt stolt över mig själv så gav hon mig bara en missnöjd blick och en djup suck. Det får väl duga då, sa hon och tog kassen och gick. Halvägs ut ur butiken fick hon syn på någon nytt. Hon plockade upp den, granskade den och kom tillbaka till kassan. Jag har ändrat mig, meddelade hon... jag vill ha den här istället. Som present. Det var i denna sekund jag höll på att explodera. Så vad gjorde jag? Jo, jag log, såg glad ut och slog på nytt in hennes jävla pryl nr 2 och packade upp det gamla jag nyss slagit in. Jag borde få Nobelpris i behärskning.