Tillbaka till allvaret

Tänk att det kan göra så ont att gå upp ur sängen. Att behöva slå upp ögonen, lämna den varma kropp man har brevid sig och kliva upp på ett golv där pingviner vandrar. Det gör inte bara ont det är smärtsamt. Detta är ett fenomen är något som nu efter nyår drabbat mer än en svensk skulle jag tro och vårat avlånga land verkar lite trögstartat och fruset. Det är kallt ute, det är kallt inne och snoz-knappen har aldrig varit så flitigt använd. Tack och lov för att jag inte är en av dem som behöver göra detta varje dag. Jag jobbar nu några enstaka dagar i butiken men förutom det så börjar inte skolan förens den 20e. Jag har visserligen gått ut Stockholms Filmskola nu men under tiden som jag nu ger mig i kast med livet efter det så passar jag på att läsa två kurser på Universitetet. Den här gången ska jag läsa: Politics of the Gaze: Gender, Sexuality and the Moving Image och sen Postkoloniala perspektiv på rörliga bildmedier. Samtidigt som jag sysselsätter mig med detta ska jag även börja skriva på nästa manus, få snurr på firman och se till att bli antagen till DI (Dramatiska Institutet). Som vanligt är det många bollar i luften. Har jag sagt att jag gillar film eller?