Mission Imposssible: Läkarkontakt

Jag kom i säng strax efter 3 inatt och nu 5 timmar senare är jag uppe och skuttar (läs: går omkring som en zombie). Anledningen till detta är att jag återigen gör ett (för hundrasjuttionfemte gången) försök att få tag i min läkare på hans (alldeles för tidigt i ottan) telefon tider. Jag har med andra ord ställt klockan och släpat arslet hur sängen bara för att få tag i den jäkla karlen på Brommaplans vårdcentral som aldrig någonsin behagar svara när jag ringer. Min häl har gjort ont i snart ett år nu och i januari var jag återigen där på besök. Jag fick medicinsk behandling och blev ordinerad att ringa två veckor senare. Detta var i januari och jag har fortfarande inte fått tag på honom. Varje gång jag har möjlighet att ringa så lyckas han vara borta eller så fylls hans telefonkö så fort att man knappt hinner blinka. Det är med andra ord svårare att få tag i den här människan än det är att få biljetter till en Madonna-konsert eller nått. Det här börjar bli löjligt och mitt tålamod tryter det fortaste. Varför ska alla telefontider ligga så förbannat tidigt på morgonen? Jag har ett liv och vill inte tillbringa detta med att prata åkommor med läkaren på tunnelbanan!