Idag var första morgonen på fyra veckor som min kropp och väckarklocka låtit mig ha sovmorgon. Sen jag började på nya jobbet så har hela min vardag helt plötsligt kastats om. Jag går och lägger mig innan 22.00 nästan varje kväll, oavsett veckodag och jag vaknar mellan 06.30 och 09.00. Detta borde rent tekniskt betyda att jag är utvilad och pigg när jag vaknar men riktigt så är inte fallet. Även fast jag fysiskt sätt inte är på kontoret 24 timmar om dagen så är min hjärna det. Jag jobbar hela tiden och har gjort så sen jag började. Jag har även hunnit med att smittats av ALLA olika baciller jag hittat runt om kring i de nya kontorsmiljöerna och bland alla nya människor jag träffat. Detta innebär att jag redan hunnit ligga hemma sjuk en vecka med 38 graders feber och otroligt dåligt samvete för att inte vara på kontoret (Läs: har lite för hög arbetsmoral för mitt eget bästa) samtidigt som jag har en ihållande huvudvärk av all ny information trots att jag knappt hunnit fatta vad min arbetsuppgift går ut på. So there you have it; my new life. Eftersom att jag inte kan skriva något om vart jag jobbar och vad som händer där (därav förklaring till tidigare borttagna inlägg om just arbetsplatsen) samtidigt som jag för tillfället inte hinner ha någon form av annat socialt umgänge för att jag jobbar så mycket så hinner jag inte heller ta några nya bilder så... det är lite svårt att hitta saker att blogga om just nu. Men så fort jag får lite snurr på det här och får någon form av balans så ska det nog lösa sig. Jag får väl förlita mig på min"fantastiska personlighet" i mina inlägg istället. Jag saknar Er, de få läsare jag har och jag saknar min totalt egocentriska blogg som ger mig möjlighet att leva ut mitt bekräftelsebehov här i livet. I´m gonna be back on full speed one day!
söndag 14 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ta det lugnt. :-)
Du är en härlig kvinna! Men varför får du inte skriva om det? Säger som föregående kommenterare: Ta det lugnt! :) KRAM
Jag får inte skriva ut namnet på företaget i alla fall. Då hittar chefens sökmotor mig och kan läsa vad jag skriver. Inte för att jag har något som helst negativt att skriva men det är många som "tittar".
Oki. jag förstår. :)
Skicka en kommentar