1 december slår de upp portarna

Nu är det nära! Under morgondagen slår de äntligen upp portarna till Sveriges nya humorsida: www.tramsit.se och jag kommer vara en av de första att hänga på låset som en igel. Jag har haft turen att få se en preview av sidan och den är sjukt snygg! Missa INTE det!

Visat leg.

Idag fick jag visa leg. när jag köpte glögg... på ICA supermarket.

Nedräkningen har börjat

På tisdag ska filmen mixas, på onsdag ska den vara klar och imorgon ska jag lägga in den specialskrivna musik (med samma titel som filmen) som fantastiska Sofia Talvik skrivit (som ni just nu även kan se i MQs reklam). Bitarna faller på plats och trots att det gör ont just nu så ser jag fram emot premiären på Filmhuset den 8e december. Den 9e finns det även goda chanser att alla ni får se den här och att ni äntligen får veta vad filmen faktiskt kommer att heta. Det vill säga om jag lyckas lägga upp den. Nedräkningen har bara börjat.

Rainbow

Det är helt sjukt hur blaskiga färgerna bli när man lägger ut bilderna på bloggen. Trist.

Ena stunden har man kontroll.

Ena stunden tror man att man har en smula kontroll över situationen och andra stunden visar det sig att de ställt in en av kurserna jag valt att läsa på universitet nästa termin. H-vete! Det passade inte jätte bra in i mina planer.

Snälla tomten jag vill ha:

Den här veckan.

Den här veckan har varit en av de värre på länge. Jag har jobbat med ljudet till "David" i snart 10 dygn och vid det här laget har jag (utan överdrift) sett filmen 300 gånger. Jag vill bara kräkas på den och jag vill helt ärligt slänga hårddisken den ligger på i golvet och bara skrika. Jag är så trött. Kroppen börjar stänga av och den här veckan har jag försovit mig två gånger (vilket jag aldrig gör) till väldigt viktiga möten, vid tre tillfällen glömt att gå av tunnelbanan vid rätt station och nästan helt slutat svara i telefon när folk ringer. Jag är tom. Jag är trött. Jag har tappat energi.

Jag älskar vår film och jag känner så mycket kärlek för den att jag går sönder, men ibland gör det helt enkelt lite för ont. Just nu behöver jag sova. Jag behöver andas. Jag behöver en paus. Upploppet närmar sig. På tisdag ska den vara klar...

Blomster

Ett paket på posten

Det kom ett paket med posten. Ett paket ifrån Anovo Nordic AB. Paketet innehöll en sladd! En sladd och inget mer. Ingen lapp, inget brev, ingenting. Bara en vit sladd. Jag har inte beställt någon jäkla sladd! Så nu är det förmodligen någon som irriterat väntar på en sladd som inte kommer. Är det någon som möjligtvis sakar en sladd? Jag har visst en över...

I have cravings

När man sitter hemma, är totalt utslagen i soffan, har gråtit framför en datorskärm i mörkret och haft en av de värre dagarna än på länge så är man inte direkt sugen på morötter eller broccoli. Det är bara inte så. Jag vill ha chocklad! Köket viskar ut små lockrop och trollbinder mig med syndiga tankar och jag måste sitta på händerna för att behärska mig. Varför måste det vara så? I´m so much truoble. Jag kommer bli tjock. Kan man gå halva vägen och ha chocklad på morötterna?

Behind these green eyes..

... crazy things are going on... and I need some more.

En helt vanlig förlossning

Jag zappade nyss förbi tv3 och Sjukhuset där det nyss skedde en "helt vanlig för lossning" som de så fint uttryckte det. En helt vanlig förlossning?! Kvinnan skrek så hon grät och jag trodde hon skulle dö. Är det en helt vanlig förlossning?! Det blir nog inga barn för mig på ett tag. Det kanske är dags att börja hålla lite på sig.

Vinterland Stockholm

Nominera mig

Om ni tycker om min blogg, så snälla nominera mig här. RixFM har ett blogg-SM och det vore sjukt kul att se om jag har någon chans.

Carolinas blodbad 2008

Övning ger färdighet som sagt. Jag börjar ju bli rätt bra på det här. Som ni kan se av bilderna så är det mamma och Anders som fått vara mina offer för kvällen. Det vankades maskerad på fint värdshus och jag fick den stora äran att försköna dem kvällen till ära. Ska bli sjukt kul att höra vad det fått för kommentarer under kvällen då det tog drygt två timmar att skapa detta livliga skönhetslyft. Jag måste ju säga att jag på det stora hela är rätt nöjd med min prestation.

I´m so good and I can make you hurt so bad in no time.

Ett alldeles vanligt utgångshål i ett litet bakhuvud.

Tanken var (som ni kanske förstår) att de ska ha skjutit varandra i huvudet (typ) som ett resultat av en livlig diskussion om diverse ihopsättning av möbler från IKEA och om hur vida man får i ihop dem bäst på ena eller andra sättet. IKEA kan få vem som helst på nerverna och viss irritation har uppenbarligen uppstå även i detta fall.

Jag kanske borde börja ta betalt för det här...

En mysig hemmakväll

Övning ger färdighet som det så fint sägs...

Lägenheten som Gud glömde

Det är minusgrader ute, jag fryser, jag är trött, jag är hungrig och jag har suttit och ljudlagt i en bunker hela dagen så att ögonen går i kors. Jag kommer hem och vill inget annat att slå mig ner i soffan med en varm filt och ett glas vin. Då golvet har samma medeltemperatur som vår frys så rotade jag fram mina polska pälstofflor ur garderoben i hallen. Detta kom att förstöra min kväll. I samma stund som jag stack ner fötterna insåg jag dock att något inte stod rätt till och jag drog snabbt av mig dem igen och vände dem upp och ner. Ur faller två pälsängrar. Jag skrubbar snabbt av fötterna med halva tvålflaskan och ställer mig sedan och slår ur tofflorna över diskbänken. Inte mindre än 18 levande pälsängar faller då ur och efter att ha bränt dem levande hällde jag upp en stor drink och andades i en papperspåse för att inte explodera. Det här händer inte! Inte nu igen. Gud har glömt mig.

Då jag totalt tappat matlusten och mest skakar av irritation så blev det sprit och nudlar till middag. Helvetes jävla skit ohyra!

Leker med latex...

Jag ska eventuellt göra två stycken sminkningar till en större fest här i dagarna och drog därför fram en gammal latexburk och en flaska karamellfärg som låg och skräpade någonstans i Pers garderob. Som ni kanske förstår så är det inga vanliga skönhetssminkningar jag ska göra utan snarare åt det andra hållet. Jag ska få personerna ifråga att se sämre ut. Kan dock inte säga att dagens resultat blev det bästa då jag enbart hade ögonskugga och läppstift att tillgå när jag labbade men övning ger färdighet säg det ju. Vad vore livet utan utmaningar?!

Så här såg jag till exempel ut under vår lektion i mask på Molkoms folkhögskola när jag gick deras Videolinje 2005. En smula misshandlad skulle man kunna säga. Det var en tuff tid:

Just go crazy bananas

Igår ville jag bara skjuta mig själv i huvudet och lägga ner hela skiten men idag är det helt klart en ny dag. Filmen är inne i ljudläggnigsfasen och i skrivande stund sitter jag i skolans bunkerlokaler och ska nu lära mig ett program som heter Pro Tools, ett program som igår inte gjorde annat än att gå mig på nerverna och förstöra halva dagen. Jag är ju en person som gärna vill kunna allt på en gång och blev därför en smula frustrerad då inget funkade som jag ville och när det väl gjorde det så blev någonting annat självklart fel. Igår var med andra ord på det stora hela en rätt dålig dag i "Davids" liv. Sen var det någon som sa åt mig att slappna av och helst enkelt bara go crazy bananas istället och med den inställningen så går det helt enkelt mycket bättre. Idag går det till och med framåt. Det kanske blir film av det här till slut.

Värmer ägg i mikrovågsugnen

Det här är bara början.... Tramsit.se slår upp portarna den 1a december 2008 och efter det går ingen säker. Missa inte det!

En halv kopp tack

Fråga: Not suitable for hot liquids... betyder det att man inte kan ha te i den? Svar: Ja, precis. Jag har just testat och det funkade inte.

Min största fobi någonsin

Något jag inte vet om jag har skrivit om här på bloggen förut är min fobi för spindlar. Min fobi för spindlar är ingen vanlig fobi utan snarare ett handikapp som många gånger gjort mig oförmögen att leva som en vanlig människa. Den har fått mig att bli totalt paralyserad och hysterisk och vid ett tillfälle gjort mig oförmögen att sköta mitt jobb. Den försvårar mitt liv något enormt och jag är så rädd att jag inte ens vågar söka hjälp för det. Jag tror inte att det är någon idé att jag försöker förklara den panikångest som spindlar utlöser hos mig då de flesta rent ut sagt tycker att jag är fånig och överdriver, men det är något som jag accepterar. Jag kan inte förklara varför och jag vet att de inte är farliga men det spelar ingen roll för min okontrollerbara rädsla är ett faktum. Jag kan inte hantera det och det är något som jag jobbar med varje dag. Just därför vill jag klappa mig själv extra mycket på axel idag. I vanliga fall när jag är ensam hemma och det dyker upp ett monster med åtta ben och huggtänder så brukar jag slänga en burk över den, lägga en tyngd på, skaka som ett asplöv, försöka att andas djupt och sen vakta burken noga tills att någon kommer och tar hand om skiten. Numera har jag dock lyckats gå över till att försvara mig med snabbeldraken i högsta hugg (om odjuren inte är större än typ 3 mm) och sen stoppa en jätte stor tuss i insuget så att den inte kan rymma och sen äta upp mig i sömnen. Men idag har jag gjort något jag aldrig trodde att jag skulle våga göra. Jag har tagit en spindel med en papperstuss! Jo, det är sant på riktigt. Den var visserligen inte speciellt stor men tillräckligt nog för att göra mina andetag smärtsamt tunga och få mitt hjärtat att slå dubbelslag i ren panik. Den bara satt där helt plötsligt och väste åt mig med sina enorma käftar när jag skulle stretcha efter dagens träningspass. Jag insåg snabbt att han skulle ha hunnit gömma sig och vara långt bortom min kontroll när jag väl fått fram snabbeldraken ur sin grotta och sträckte mig därför efter en stort tuss (läs: halva rullen) med papper för att försvara mig. Jag tog ett djup andetag och sen brottade jag ner han med mina bara händer (typ). Det var en tuff fajt men jag vann och jag vet att det låter fånigt men jag har gjort något stort idag. Jag klarade mig helt själv och nu simmar det lilla odjuret i vårt avlopp. Jag är så grym!

En frusen sekund i min vardag

Det här är en glimt ur min vardag. Ett fruset ögonblick ifrån klipprum sex på Stockholms Filmskola där jag oftast sitter och jobbar med "David" när jag inte sitter hemma. Det börjar närma sig en massa deadlines nu och på onsdag ska klippningen vara klar för att övergå i ljudläggning och om några veckor är det här äventyret över. Det börjar närma sig slutet och snart börjar nästa äventyr.

Den lilla filmens resa

När tåget från Stockholm till Göteborg anlände 13.17 den 1 November 2008 stod det en ensam kvinna på perrongen och väntade i det gråa höstvädret. Hon var där på order av sin väninna i Stockholm för att hämta upp ett kuvert från en främmande man som förhoppningsvis skulle finnas med på just detta tåg. När tåget anlänt strömmade det av resenärer från alla håll och kvinnan hade inte en chans att urskilja den ena från den andra, än mindre att se den främling hon nu skulle möta. Men han såg henne. Han kom fram till henne ibland folkmassorna och bad om hennes namn. När detta stämde överens med det namn han hade på kuvertet han fått av den främmande kvinna på centralstationen i Stockholm överlämnade han nu detta i hennes händer. Han hade fullföljt sin uppgift. Nu var det tur för henne att påbörja sin. Efter att ha mottagit det hon var där för begav sig kvinnan mot den adress där kuvertet skulle lämnas av och hon styrde kosan mot Järntorget. Efter en kort tids sökande mellan hus och gränder lämnade hon till slut ifrån sig det beresta kuvertet i en brevlåda med samma namn som varsamt skrivits på framsidan av kuvertet. Kuvertet som innehöll en liten film om döden. Den lilla filmen är framme.

Tack Linn för att du gick med på att träffa en vilt främmande man på stationen i Göteborg och sen tog vår lilla film till festivalen. Och tack du främmande man vid namn Ola som gjorde helt främmande människor en tjänst de inte skulle klarat sig utan. Ni är mina hjältar!

Hjälp mig!

Hur ska min blogg se ut? Hjälp mig?

Ingenting blir bra just nu och jag vet inte riktigt vad som är jag.

Ha lite tålamod tills jag kommit fram till nått vettigt.

Behöver något nytt

Ibland behöver man helt enkelt förändring. Frågan är ju bara hur man gör detta på ett bra sätt när man har noll inspiration och precis råkat radera hela sin forna bloggdesign.

Ett av de bättre liven

Många skulle kanske tycka att sitta hemma och redigera film en fredagskväll utan något som helst umgänge är att inte ha något liv. Att man på fredagar ska ut och roa sig, träffa folk, supa bort sina hårt förvärvade slantar och sen vakna upp på lördags morgonen med både huvudvärk, bakfylleångest och taskigt minne. Men jag håller inte riktigt med dem. Jag anser att det här (en kväll framför datorn med en film man skapat själv under sina fingrar och en kopp rökigt te i ena handen) är ett av de bättre liv man kan ha. Just nu har jag det rätt så bra.

Filmen har anlänt

Två främmande personer har möts på en perrong i Göteborg och en film har överlämnats!

Tåget anländer...

Jag pratades precis (för typ 1 sekund sen) med Linn och hon ser tåget närma sig stationen i Göteborg. Nu håller vi tummarna för att den främmande mannen fortfarande finns ombord på just det tåget med vår film i portföljen och att han är villig att lämna ifrån sig den!

Stockholm-Göteborg med främmande man

Det sitter just nu en främmande man på tåget från Stockholm till Göteborg med vår film i sin portfölj... Hur gick det till? Ja, jag vet knappt själv. Igår bestämde jag mig nämligen för att skicka in våran (ännu inte färdiga) film till uttagningen för Göteborgs Filmfestval 2009 och sista ansökningsdag var idag. Så med andra ord var jag rätt så körd. Trots detta kämpade jag som ett litet djur för att få det att gå i lås och på något sätt få den att komma i tid till Göteborg idag innan midnatt men när klockan var 00.03 natten till idag och jag fortfarande inte klar med DVDn (som skulle skickas in och ha lagts på en låda innan 21.00) gav jag upp. Det var då min älskade mamma kom på idéen om att jag istället för att skicka filmen skulle försöka smuggla den till Göteborg på något sätt. Med andra ord typ ta ombord och gömma den på ett tåg från Stockholm till Göteborg och i sin tur leta reda på någon i Göteborg som sedan kunde smuggla av filmen från tåget och sedan ta den till festvalens kontor innan dagens slut... Så det var typ det jag gjorde. Fast förhoppningsvis lite säkrare.

Jag gjorde i ordning filmen, la den i ett kuvert, ringde en av mina bästa vänner som bor i Göteborg, tog med mig en annan vän som moraliskt stöd och begav mig till Stockholms centralstation för att passa tåget som avgick från spår 11 klockan 10.10 till Göteborg idag nu på morgonen. Så nu ligger alltså filmen i en svart skinnportfölj på det tåg till Göteborg via Skövde som förhoppningsvis kommer vara framme 13.17 idag och mötas upp av min älskade vän Linn på perrongen. Just nu håller jag alla tummar jag har för att det kommer att funka. Det känns helt galet. Jag kan behöva något lugnande. Fortsättning följer...

Jag ska passa ett tåg.

Imorgon ska jag göra något som får mitt hjärta att slå dubbelt så fort. Något som jag aldrig gjort förut. Jag vet egentligen inte om jag vågar och inte heller varför jag är så nervös men om det är något jag vet så är det att jag måste göra det. Imorgon gäller det och en mottagare väntar i Göteborg. Nu ska vi ut på äventyr.... en resa måste göras.

Sofia Talvik - Stop

Små fjärilar fladdrar fritt inuti min mage och jag känner mig nästan lite förälskad. Filmen börjar sakta ta form och som det ser ut just nu så kommer jag få använda musik från Sofia till våra för- och eftertexter. Det kommer bli så bra! Det känns fantastiskt. I´m so happy.

Follow the light

Vad är ett drama annat än livet med de tråkiga bitarna borttagna.
-Alfred Hitchcock

Jävla mellanting

Vi befinner oss i något slags mellanting mellan höst och vinter och vädret är inget annat än grått. Självförtroendet är i botten, motivationen obefintlig och det är bara skit på TV. Jag behöver sommar, jag behöver sol, jag behöver komma ut, jag behöver träffa människor och jag behöver putsa min badrumsspelgel. Hela jag är i ett mellanting. Jag behöver ett liv. (Jag börjar misstänka att jag är i någon form av svacka just nu).

Rubba inte mina cirklar.

En liten kvinna sitter på en bänk och stirrar ut i tomma intet. Hennes sinne är rastlöst men kroppen är paralyserad. Systemen krånglar. Hon försöker skapa struktur i det kaos som hennes hjärna nu skapat och hon frågar sig: varför hamnar jag alltid här? Under en utjämnad och förbättrad yta råder ett kaos och en total förvirring, världen rör på sig och hela havet stormar. Marken ger vika men utåt förväntas fasaden hålla. Ingen har tid att stanna och ingen vill egentligen veta vad som faktiskt hänt. Den lilla kvinnan bli sittandes på bänken och livet förväntas flytta på. Ett par ögon fångar för en sekund upp hennes blick och något händer. Två själar möts och ett litet ljus tänds. Sen får hon panik och ljuset slocknar. Det var nog bara inbillning trots allt. Tänk att hon aldrig lär sig. Rubba inte mina cirklar.

Now... where was I?

"I have to believe in a world outside my own mind. I have to believe that my actions still have meaning, even if I can't remember them. I have to believe that when my eyes are closed, the world's still there. Do I believe the world's still there? Is it still out there?... Yeah. We all need mirrors to remind ourselves who we are. I'm no different".

- Memento, 2000

Förpassad till köket

Lägenheten vi bor i har två rum och ett kök där jag nu sitter osminkad, lätt bakis och iförd mjukisar. Jag sitter och redigerar "David" med en kopp te i handen och väntar på diverse mirakel. Jag är förpassad till detta rum då de övriga rummen i detta hem för tillfället innehåller varsin sovande pöjk som inte hade vett nog att gå och lägga sig förens halv fem imorse och därför nu ligger och snozar i varsitt hörn trots att klockan snart slår lunch. I sovrummet ligger Per och i vardagsrummet ligger Majk och själv sitter man i köket. Det är tur att det är någon som är vaken och ser till att Sverige lever.

Glöm inte bort Tramsit.se

Glöm inte bort att gå in och registrera er på Sveriges tramsigaste hemsida. Sidan öppnar portarna den 1 december och är ett projekt startat av min kära sambo Per och vår gemensamma vän Oskar . Sidan kommer innehålla allt ifrån diverse videoklipp och bilder till bloggar och krönikor. Den 1 december drar även deras egen julkalendern igång och ett nytt avsnitt kommer visas varje dag fram till jul. Missa inte det! Adressen är: www.tramsit.se

Inte alltid vad man tror

Ibland blir hela världen snurrig och man vet egentligen inte vad man vill. Allting blir så konstigt. Det man trodde på så hårt för en sekund sedan blir suddigt och man börjar tveka. Vad är det jag vill egentligen? Vilken väg ska jag gå? Sen stannar karusellen och man får valet om att kliva av, kliva av och fortsätta leva sitt liv som det en gång var eller fortsätta på en väg som skiljer sig från allting annat. En väg som får dig att tänka om och fundera på vem du faktiskt är. Till skillnad från många andra väljer jag att sitta kvar och fortsätta se vart snurrandet bär mig. Jag vill inte kliva av. Än så länge är jag inte yr och vill se vart snurrandet bär mig. Det finns ju en hel värld där ute som väntar på mig. En hel värld som vill forma just mig.

Jag är grymmast!

Jag klarade tentan på kursen som jag knappt närvarat på! Jag fick kanske inte världens bästa betyg... men inte heller det sämsta. Jag är grym helt enkelt. I just keep on rocking.

Min hemsida

Sitter hemma med benen i kors och har myrkrypningar i hela kroppen. Jag är rastlös och orkar inte sitta mer med filmklippningen för idag. Mina ögon går i kors just nu. Så nu är det väl tredje gången jag lägger ut en ny layout för min privata hemsida (som konstant är under uppbyggnad) och jag hoppas att jag själv för en gång skull ska bli nöjd. Jag har nämligen märkt att jag har en tendens att tröttna fort och därför behöver ombyte. Vad tycker ni? Funkar den här till jag tröttnar nästa gång?

Att måla om ett badrum

När man väl varit så dum att man sagt till hyresvärden att man minsann kan måla om badrummet själv och utan hjälp av professionell målare så får man helt enkelt stå sitt kast. Jag menar... hur svårt kan det vara?

1. Man behöver lite färg, penslar, en roller, något att hälla färgen i och något att tvätta av med innan.

2. Man behöver en redig karl till att göra jobbet.

3. En massa plast att täcka in med.

4. En rejäl utrivning av hela inredningen som förvandlar övriga lägenheten till ett hav av kaos.

Och så vips en dag så är det färdigt. Hur enkelt som helst.

Abstinens

Jag är i så sjukt stort behov av sommar.

Gått under jorden

Jag har inte försvunnit, jag har bara gått under jorden. Jag sitter dagarna i ända och klipper "David" i Stockholms Filmskolas underjordiska lokaler tillsammans med min vän Andreas. Grovklippningen blev klar igår och nu har vi börjat fila på detaljerna. Det är fantastiskt att se sin lilla film växa fram men det är mycket jobb kvar att göra och jag vet inte vad jag skulle ha gjort om inte Andreas ställt upp och hjälpt mig. Jag vet inte hur jag ska kunna tacka honom nog för de timmar han ger mig. Det finns dock en risk att han måste återgå till det verkliga livet och jobba och tjäna pengar i slutet av veckan och då vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till men det löser sig nog. Det blir nog faktiskt film av det hela till slut.

Och tentan lyckades jag för övrigt med mycket slit och mindre hår att lämna in i tid i måndags innan 12.00. Kanske inte det bästa jag skrivit men jag hoppas den duger.

Skrivkramp

Ryggen värker, det kryper i hela kroppen och fingrarna spänner. Om 17 timmar ska jag lämna in min tenta och jag har två sidor kvar att skriva och ingen som helst inspiration. Sen måste man ju sova också...

En bitterhetens dag

Det är en vacker höstdag utanför mitt fönster och jag vill inget hellre än att ta med mig min älskade kamera ut i den vackra världen och fånga dagens glans och skönhet. Men nej... istället sitter jag inomhus. Jag är fastkedjad vid mitt tangentbord och sonar för mina synder. Jag har 5 sidor tenta kvar att skriva innan någon som helst frihet kommer infinna sig och jag förbannar det faktum att jag någon gång inbillat mig att jag ska bli intellektuell.