Min största fobi någonsin

Något jag inte vet om jag har skrivit om här på bloggen förut är min fobi för spindlar. Min fobi för spindlar är ingen vanlig fobi utan snarare ett handikapp som många gånger gjort mig oförmögen att leva som en vanlig människa. Den har fått mig att bli totalt paralyserad och hysterisk och vid ett tillfälle gjort mig oförmögen att sköta mitt jobb. Den försvårar mitt liv något enormt och jag är så rädd att jag inte ens vågar söka hjälp för det. Jag tror inte att det är någon idé att jag försöker förklara den panikångest som spindlar utlöser hos mig då de flesta rent ut sagt tycker att jag är fånig och överdriver, men det är något som jag accepterar. Jag kan inte förklara varför och jag vet att de inte är farliga men det spelar ingen roll för min okontrollerbara rädsla är ett faktum. Jag kan inte hantera det och det är något som jag jobbar med varje dag. Just därför vill jag klappa mig själv extra mycket på axel idag. I vanliga fall när jag är ensam hemma och det dyker upp ett monster med åtta ben och huggtänder så brukar jag slänga en burk över den, lägga en tyngd på, skaka som ett asplöv, försöka att andas djupt och sen vakta burken noga tills att någon kommer och tar hand om skiten. Numera har jag dock lyckats gå över till att försvara mig med snabbeldraken i högsta hugg (om odjuren inte är större än typ 3 mm) och sen stoppa en jätte stor tuss i insuget så att den inte kan rymma och sen äta upp mig i sömnen. Men idag har jag gjort något jag aldrig trodde att jag skulle våga göra. Jag har tagit en spindel med en papperstuss! Jo, det är sant på riktigt. Den var visserligen inte speciellt stor men tillräckligt nog för att göra mina andetag smärtsamt tunga och få mitt hjärtat att slå dubbelslag i ren panik. Den bara satt där helt plötsligt och väste åt mig med sina enorma käftar när jag skulle stretcha efter dagens träningspass. Jag insåg snabbt att han skulle ha hunnit gömma sig och vara långt bortom min kontroll när jag väl fått fram snabbeldraken ur sin grotta och sträckte mig därför efter en stort tuss (läs: halva rullen) med papper för att försvara mig. Jag tog ett djup andetag och sen brottade jag ner han med mina bara händer (typ). Det var en tuff fajt men jag vann och jag vet att det låter fånigt men jag har gjort något stort idag. Jag klarade mig helt själv och nu simmar det lilla odjuret i vårt avlopp. Jag är så grym!