Benmärgsförfryst

Stockholm är en kall stad, samma temperatur i Sälen är småpotatis men här hemma fryser man benmärgen av sig. Lägenheten var svinkall när vi klev in genom dörren och jag har nu vridit på elementen på för fullt och satt mig i soffan med tre filtar. Att sätta ner fötterna på golvet är otänkbart och man inte vill amputera dem pga av förfrysning. Hur jag sen ska ta mig till sovrummet är fortfarande oklart. Det är konstigt att samma temperatur i olika delar av Sverige kan upplevas så olika. Jag vill tillbaka till Sälen, till brasan, till katten och till inga måsten samtidigt som jag är glad över att få vara hemma då mitt manus är snart klart och på fredag-lördag är det musikvideo-inspelning på gång (som ska bli hur kul som helst). Så med andra ord så vill jag gärna ha det bästa av två världar.