Klockan 09.00 i vårt trapphus

Min bror har varit utan sovrumsdörr sedan någon gång i mars förra året då han flyttande in i lägenheten ovanför oss. Idag dök det äntligen upp två män och en dörr i trapphuset och jag var den som tvingades palla mig ur sängen för att öppna en trappa upp. De ringde och förvarnade om att de var på väg ca en 15 minuter innan de faktiskt dök upp så drygt fem i nio gick jag ut och satte mig med en kopp kaffe i trapphuset (för att de inte skulle ringa på dörren och väcka sambon). När jag satt där i trapphuset slog det mig vilket jäkla liv det var innanför dörrarna till båda våra grannar, med andra ord de båda barnfamiljerna i våran uppgång och jag insåg att detta oljud var på väg ut. Jag riktigt hörde hur det sattes på vantar, mössor, overaller och skor innanför de båda dörrarna och jag insåg att det var på tok för tidigt för stela konversioner med grannarna i trapphuset. Så jag tog mitt kaffe och pepp in i min egen lägenhet igen. Där gömde jag mig bakom kikhållet till kusten var klar och en arme av barn och föräldrar stressat myllrat ner för trapporna. Sen gick jag ut igen och släppte in männen med dörren. Männen med dörr en hade dock inte bara dörr med sig utan även en massa oväsendesmaskiner, oväsendesmaskiner som garanterat kommer att väcka sambon. De jobbar nämligen drygt 3 meter ifrån hans huvud då det är broderns sovrumsdörr som skall sättas in. Stackars sambon, stakars mig.