Jag, Vi tre och inre dialoger

Ibland undrar jag om jag är schizofren med tanke på hur många inre dialoger, diskussioner och samtal jag har med mig själv varje dag, flera gånger om. Jag kan komma på mig själv men en känsla av utomkroppslighet, att jag står utanför mig själv och ser hur mina Jag försöker reda ut den ena saken efter den andra som rör vårat liv. Det Jaget som i slutänden måste göra de fysiska handlingarna, det tredje Jaget som mest står utanför och tittar på och egentligen inte har så mycket att säga till om väntar snällt på att någon av de andra två ska komma med någon form av svar. Väntar på att det någon gång ska tas ett beslut om vad som är bäst för oss. Ja, så ser mina dagar ut; inre dialoger mellan alla oss tre, eviga grubblerier. Det är inte konstigt att jag känner mig förvirrad ibland. Vi vill nämligen väldigt olika saker, samtidigt som vi vill till precis samma mål. Just nu vill vi nog mest känna att vi är behövda, att vi gör skillnad och att det vi gör uppskattas, det är något vi är överens om. Vi är dock inte riktigt eniga om hur vägen dit ser ut. Vi kan just nu inte ens enas om om utomkroppslighet faktiskt är ett riktigt ord eller om vi just hittat på det. Så där har ni det; Jag, Vi tre och en massa inre dialoger en måndagskväll i Bromma.