Jag sitter med mina engelska texter framför mig och bara stirrar. Jag har markerat ett par rader med min lila penna men jag jag vet egentligen inte riktigt varför. Jag har inte orkat sätta mig in i vad det är som faktiskt står. Jag har inte gjort så mycket idag. Jag har mest flytt in i Sex and the city-boxen under dagens lopp och önskat att jag också kunde flanera omkring i höga skor och snygga klänningar på soliga gator på Manhattan och inte sitta hemma och läsa texter inför morgondagens föreläsning. Tidigare idag frågade min sambo mig om varför jag inte bara slutar om jag nu tycker att det är så jobbigt, men det är inte riktigt så enkelt. Jag tycker faktiskt inte att det är tråkigt. Jag tycker snarare att det är väldigt intressant (de bitarna jag förstår det vill säga) men jag vill nog bara inte leva i det verkliga livet just nu. I det verkliga livet kommer Anticimex hem till oss på fredag och vi måste därför röja ur alla skåp och garderober i både hallen och köket till dess. Vi kan inte längre blunda för det faktum att vi återigen har oinbjudna hyresgäster i vårt hem och därför snart lever med köket i vardagsrummet. Detta högst verkliga problem sätter en rätt grå ton på vardagen och jag har därför en stark känsla av att min texter inte kommer att bli lästa inför morgondagen. Jag har inte styrkan att ta tag i det. Så om ni inte hör av mig så sitter jag apatisk framför tvn och säger till mig själv: bara ett avsnitt till....
Inlägg
2 kommentarer:
kämmer igen de där.. fast ja brukar säga "bara ett avsnitt till sen sova" när det gäller CSI och Criminal Minds :P
jag önskar dig lycka till!
Kan säga att jag känner igen det där... Bara ETT avsnitt till.
Håll ut med köket i vardagsrummet. det går över och då kommer du att tycka att det är RIKTIGT skönt när köket är tillbaka där det hör hemma. Just i köket. Men usch för att leva så... Det är inge roligt. Håller även med dig om att bo i New york med höga klackar och klänningar mot att jobba med tråkiga saker.
Skicka en kommentar