Brodern ber om råd

Telefonen ringer. Det är brodern en trappa upp. Han undrar om jag kan komma och kolla på en bild. Visst kan jag det. Jag stoppar fötterna i tofflorna, låser dörren och går upp. Dörren är redan öppen. Jag går in, klappar katten, sätter mig i soffan. Jag får ett papper i handen. Brodern frågar mig om bilden ser ut som honom. Är det verkligen likt undrar han. Jag rynkar pannan, ser på honom med storasysterblicken, lägger huvudet lite på sned och lägger ifrån mig bilden. Jag kan inte annat än skratta åt honom. Han ser bedjande på mig och jag skakar på huvudet. Ja, bilden är lik och man ser defenitivt att det är han. Lillebror svär och loggar in på internetbanken. Det blev ett dyrt foto.