Något känns fel men jag kan inte sätta fingret på vad det är. Jag har en dålig känsla i magen, kan inte somna på kvällarna (trots att jag är totalt utmattad) och jag känner mig otroligt ensam. Jag känner mig liten, som om jag vore ensammast i hela världen. Alla är borta, på ett eller annat sätt. Helst av allt vill jag bara ligga i Hans famn. Jag vill ligga i Hans famn och höra att allt kommer bli bra, men tiden är emot oss. Jag behöver mera tid, vi behöver fler timmar, jag behöver en betryggande kram. Någonstans saknas en pusselbit.
Inlägg
5 kommentarer:
Jag finns ju här Looopi
Söta älskade vän. Jag vet PRECIS hur du har det nu. Det enda ord jag kan säga är att, snart blir det bra. Snart lille vän.*klappar försiktigt över ditt huvud*
P.S Du behöver en låååång semester. Om du inte kan det så måste du lära dig att hitta lugnet när du är hemma. Släppa alla tankar och alla måsten. Bara andas i lugnt tempo. Det är det enda du ska göra. Ligga i eran säng och enbart tänka på hur du andas med magen. Finns här borta om det e något jag kan göra för dig. D.S
Ni är bäst!
Vem är Hans? Honom har du aldrig nämnt tidigare... :O
Skicka en kommentar