It hurts to be awake

När man väl kommer fram till jobbet (efter att som en zombie nästan glömt gå av tunnelbanan vid rätt station idag igen) och har slagit upp portarna till butiken exakt klockan 10 och sedan sätter sig på en stol i några sekunder så inser man hur ont det faktiskt gör att vara vaken. Jag skulle göra vad som helst för några timmar till i sängen och samtalet jag till exempel hade med min far strax innan nio i morse känns rätt oklart vid det här laget och jag undrar försiktigt om det verkligen ägt rum. Han nämnde något om att flytta och förändringar i livet men jag var inte vaken nog att uppfatta vad det egentligen var han ville komma fram till. Jag behöver nog en kopp kaffe (eller 20) innan jag tar tag i att vakna till liv på riktigt och sedan tar reda på vad det var som egentligen skedde och sas. Jag tror nämligen att jag förväntades reagera på något som jag var för trött för att överhuvudtaget greppa eller uppfatta och därför vid det laget var oförmögen att ge någon som helst ärlig reaktion på. Vad sa han egentligen?