Knife on balcony

I onsdags hade vi gäster. Vi lyckades nämligen äntligen sluta upp med våra vänner Freddy och Carro på Stockholmsmark och det blev kvällen till ära; grillat på balkongen i soledgången. Mycket trevligt! Och till vis del äventyrligt... Jag vet inte om jag någon gång nämnt att vi har en gammal tant som bor på våningen under oss (Hon som trotts att hon nästan är döv tycker att vi går för hårt i golvet och som trodde jag var en ligist när jag erbjöd henne skjus hem från ica en eftermiddag).
Hur som helst. Denna trevliga junikväll så lyckades Freddy (i ett försök att hjälpa till att bära in disken) ha ner en av våra knivar på balkongen under, vilken lämpligt nog tillhör den gamla tanten. Först hoppades vi att den ramlat ner på marken under men konstaterade snart att så inte var fallet. Då klockan vid det här laget började närma sig 23 var det inte riktigt läge att gå ner och ringa på och vi var därför tvungna att hitta en annan lösning för att rädda kniven från sitt öde. Freddy insisterade på att han skulle köpa en ny för att få sopa problemet under mattan men då vi fått besticken av min mamma och Anders så var inte detta en lösning på problemet. Det var i denna sekund som en McGyver dök upp inom Per och han försvann snabbt ut i köket för att sedan komma tillbaka med ett långt snöre med en magnet fastknuten i en änden. En sekund senare stod vi alla fyra hägnades över balkongkanten på andra våningen och höll andan för att magneten skulle pricka exakt på kniven som låg mitt på tantens konstgräs ibland blomkrukor och annat krimskrams. Då tantens balkongdörrar var öppna och risken fanns att hon vilken sekund som helst skulle kunna komma ut och ifrågasätta varför vi inkräktade på hennes balkong så hade vi nog alla hjärtat i halsgropen vid det här laget. Hon skulle förmodligen anklagat oss för mordförsök om hon i samma stund suttit där med sitt dagliga glass vin och filosoferat. Efter ett flertal försök skramlar det dock till från balkongen ovanför och jag (som hade alla mina nerver är på helspänn) hoppar till som en rädd hare när min bror plötsligt tittar ut ovanför oss och undrar vad vi håller på med. Det är då vi konstaterar att vi även kommer behöva ett långt skaft av något slag för att pricka kniven och vi får då låna en listmall till en båt av min bror som nu även han är totalt delaktig i dramat. Efter 30 sekunder utan luft och i total tystnad lyckas Per fånga kniven med magneten, sakta dra den uppåt och sen lirka upp den på vår balkongen och föra den i säkerhet. Mission accomplished. Jag undrar bara hur man själv skulle tänka om man en dag tittade ut på balkongen, såg ett snöre med magnet fara förbi ner, plocka upp en kniv på sin balkong och sen försvinna igen. Roligt var det i alla fall. Vardagsdramatik på hög nivå.