Sista natten med gänget

Gårdagskvällen var fantastisk. Sista natten med Puss-gänget och det var perfekt. Jag fick chansen att prata med en hel drös fantastiska och otroligt inspirerande människor och jag hoppas att jag (med tanke på dagens uppförsbacke och onda hår) inte svamlade på tok för mycket. Bubblet flödade och skratten avlöste varandra och förutom min ringa bakfylla så känner jag ett enormt lyckorus. Jag vill det här så mycket och det känns som om valet att säga upp sig och satsa på sina drömmar var den bästa idén jag någonsin haft (och förmodligen den läskigaste). Jag faller fritt utan någon vetskap om jag ens fått med mig min fallskärm men någonstans så vet jag att det här är rätt. Någon av alla dessa fantastiska människor som jag mötte igår var Stellan Skarsgård, i egen hög person. En person som jag personligen verkligen beundrar och respekterar och som kvällen till ära verkligen satte sina spår. Det tog mig visserligen flera sekunder efter att vi hälsat innan jag verkligen förstod att han i verkligheten, på riktigt, var där och stod framför mig en torsdagkväll på Kvarnen. Till min stora glädje är han precis så trevlig som jag föreställt mig. Vi pratade om film, om vad som gör en bra regissör, om hur det är att jobba i USA och om vackra gamla tanter. Vi pratade om vår passion om att jobba med det vi tycker är roligt och att det i grund och botten är det som är det viktiga i det man gör. Det var ett fantastiskt möte och tack vare mitt lyckorus så tog jag mod till mig och gav honom mitt visitkort (haha, vad han nu ska göra med det). Trevligt var det i alla fall. Det var en fantastik kväll.