Mitt namn på rätt ställe

Jag älskar filmteams-listor med mitt namn i (speciellt när det är i sammanhang med andra fantastiska människor och resultatet blev en kick-ass-film). Det här är bara början!

Att bli med barn på SVT

Den 22 juni visas Novellfilmen Att bli med barn på SVT2 klockan 21.30. Missa inte det! Mitt namn finns med i eftertexten och filmen är sinnessjukt bra! Läs mer om filmen HÄR.

Tänkvärt sagt av Herodotos

Circumstances rule men; men do not rule circumstances.

Förklaring till den nakna mannen

Den nakna mannen i soffan var Majk, Sambons bästa kompis. Jag visste att han skulle vara här men i mitt yrvakna tillstånd så hade jag för några sekunder glömt detta och såg därefter chansen att få till ett rätt roligt inlägg av situationen. Och jag tycker att jag lyckades. There you have it.

En naken man i min soffa

Denna insikt slog mig tre minuter efter att jag gått upp ur sängen idag och ännu inte riktigt hunnit vakna till liv: Det ligger en naken man i min soffa och sover. En naken man som INTE är min sambo.... God morgon.

En riktigt bra söndag

I've practically lived in my PJ's all day long, left my wallet at home and pulled my lazy-unday-ass out in the sun and taken some pictures. It was just med and my camera. Min dag har varit fantastisk, impulsiv, mysig och solig. Jag har sett en bra film, myst med min älskade sambo, promenerat runt Lill-sjön med ensam min kamera och spontant hamnat vid Fridhemsplan utan pengar på fickan med på fika hos Lisa. Great day!

Rätt håll

Sol och 16 garder varmt! Nu är vi på väg åt rätt håll. Det är fantastiskt!

Som en fågelunge

Klockan slår 9 och sambon har vi det här laget snurrat 1400 varm i sängen med tillhörande suckar, han kan inte sova trots att han jobbat hela natten. Själv blir jag påmind om gårdagens after work och för lite sömn i samband med att jag försöker tänka, det gör lite ont. Efter ytterligare några suckar och omständliga vändningar får jag frågan om jag ska gå upp snart och inser då att det är hans sätta att slänga ur mig ur sängen. Jag ger upp och halvsovande ramlar jag ur sängen som en utkastad fågelunge och stapplar istället ut i vardagsrummet för att lägga mig på soffan. Här möts jag av en rosa post-it lapp på bordet, en att-göra lista som bland annat innehåller strykning och vindspromenader. Det är inte jag som skrivit den men det är jag som förväntas boka av den. Sambon ligger inte på plus just nu.

Jag, Vi tre och inre dialoger

Ibland undrar jag om jag är schizofren med tanke på hur många inre dialoger, diskussioner och samtal jag har med mig själv varje dag, flera gånger om. Jag kan komma på mig själv men en känsla av utomkroppslighet, att jag står utanför mig själv och ser hur mina Jag försöker reda ut den ena saken efter den andra som rör vårat liv. Det Jaget som i slutänden måste göra de fysiska handlingarna, det tredje Jaget som mest står utanför och tittar på och egentligen inte har så mycket att säga till om väntar snällt på att någon av de andra två ska komma med någon form av svar. Väntar på att det någon gång ska tas ett beslut om vad som är bäst för oss. Ja, så ser mina dagar ut; inre dialoger mellan alla oss tre, eviga grubblerier. Det är inte konstigt att jag känner mig förvirrad ibland. Vi vill nämligen väldigt olika saker, samtidigt som vi vill till precis samma mål. Just nu vill vi nog mest känna att vi är behövda, att vi gör skillnad och att det vi gör uppskattas, det är något vi är överens om. Vi är dock inte riktigt eniga om hur vägen dit ser ut. Vi kan just nu inte ens enas om om utomkroppslighet faktiskt är ett riktigt ord eller om vi just hittat på det. Så där har ni det; Jag, Vi tre och en massa inre dialoger en måndagskväll i Bromma.

Första klippet ur Puss

Här är första klippet ur Johan Klings nya film som jag jobbade som inspelningsass. på i höstas. Det var verkligen en bra inspelning.

Fjärde plats på Goggle

Johannes uppmärksammade mig på att om man söker på Frankly my dear I don´t give a damn på Google så hamnar min blogg på fjärde plats av 154 000 träffar. Det ni! Stor i orden, liten på jorden.

"Det var länge sedan du bloggade"

"Det var länge sedan du bloggade". Ja, den kommentaren har dykt upp i konversationer mer än en gång den senaste tiden, mer än någonsin sen jag började på det nya jobbet. Jag hoppas att det är för att jag är saknad snarare än att det bara är ett konstaterande. Sanningen är att jag helt plötslig fick ett helt annat liv, ett liv som jag inte riktigt var beredd på och ett liv som inte ser ut som något annat jag hittills upplevt. Jag hinner helt enkelt inte. Tanken på att lägga ner bloggen har slagit mig... men jag är på tok för fäst vid den för att sluta. Vid det här laget handlar det inte så mycket om om jag faktiskt har några läsare kvar utan snarare om det faktum att mer än 3 år av mitt liv finns dokumenterat under denna adress http://carolinarung.blogspot.com. Torsdagen den 23 augusti 2007 skrev jag mitt första inlägg och sedan dess har det bara rullat på. 1544 inlägg senare så är vi framme vid idag. Folk har frågat mig varför jag för 3 år sedan döpt bloggen till Frankly my dear I don´t give a damn och det finns två svar på den frågan: 1. Jag är en stor filmnörd och frasen är ett citat hämtat ur filmen Borta med vinden, 2. Ironi. Jag bryr mig på tok för mycket om det mesta och därför motsäger sig frasen mig som person totalt. Bakvänt och konstigt kanske men så är det. Den här bloggen är en del av mig med alla mina sidor. Den speglar mig från flera håll.

Första headen någonsin - Photoshop för nybörjare

Andra headen - Lite väl mycket Carolina

Tredje headen - Jag ville förmedla att jag gillar film

Fjärde headen - Sa jag att jag gillar film?

Femte headen - Fotografi och photoshop började bli mer än en hobby

Sjätte och nuvarande headen - Passionen för foto är ett faktum och det är inte längre bara jaget själv som står i fokus. Tack och lov för personlig utveckling.

Kort på kort

Klockan 09.00 denna lördagsmorgon hade jag redan hunnit med att vakna, gå upp, laga frukost till sambon, vinka av sambon (som ska ut och i kylan och göra reportage på Idol 2010), själv äta frukost, gå och lägga mig igen och sen beställa mig ett nytt kort på kort från banken . Det är min morgon so far. Denna information är förmodligen helt ointressant för 99% av alla som läser den men det hindrar mig inte från att skriva den. Det blev förresten det högra kortet för den som undrar.

Trött på att se mig själv.

Vid det här laget har jag själv tröttnat på att se mig själv med papper i näsan och känner därför att det är dags för någon form av uppdatering. Mer än så här blir det dock inte för sekunden.