Tramsit tillbax på basstation

Efter en dag utomhus är vi nu tillbaka i stugan nedanför Lindvallen uppe på fjället. Snart vankas det bastu och öl och senare blir det tacos med vit chockadmousse till efterrätt. I morgon är en till synes lång dag och därför blir det förmodligen ett tidigt sänggående även idag. Planen är (som det ser ut nu) att vi ska vara stationerade nere vid Vasaloppsstarten senast 07.00 på morgonen (jag kommer vara död) och sedan följa loppet med diverse kameror och bilar under dagens gång. Det ska bli intressant att se om vi lyckas. Efter det bär det av till presscentrumet i Mora och sen tar vi oss hem mot Stockholm igen.

Vykort från en dag i fjällen

Jag och Oskar har gjort sälen och inpulsköpt nya glajor.

Vill ni veta mer så kolla hans blogg.

NUG saboterar vasaloppsspåret

EXTRA!!! NUG saboterar Vasaloppsspåret dagarna innan loppet och TRAMSIT har fått det på band. Se videon på www.tramsit.se.

Goodiebag från Vasaloppet

Förra året åkte jag själv Tjejvasan och fick då av den anledningen en goodiebag i handen vid utlämning av numer-lapp som alla andra åkare. I år ska jag inte åka någonting utan istället bara titta på när alla andra åker. Trevligt nog får jag goodiebag ändå! Skillnad är att jag i år har pressleg runt halsen och förra året var det en medalj.

Morgonstund i Sälen

Det är förmiddag i Sälen och solen skiner som om den aldrig gjort annat. Det är en fantastiskt dag och alla husets invånare (mamma, Anders och Per) har flugit ur boet (det vill säga förutom jag själv och Oskar). Det råder totalt lugn och vi sitter nu i sällskap och tystnaden med varsin dator framför oss och bloggar iförda mjukisbyxor och med nybryggt kaffe i handen. Man kan verkligen ha det sämre och senare idag blir det nog en promenad i solen skulle jag tro. Och förhoppningsvis en och annan fin bild av denna fantastiska dag som förmodligen är av de bättre på länge. Ni får inte glömma att kolla TRAMSIT heller då både Per och Oskar helgen till ära lovat flitigt uppdaterade av diverse bloggar.

Vasaloppsresan med Tramsit.se

Tramsit.se befinner sig i Dalarna ska under hela helgen bevaka 2009´s Vasalopp som imorgon går de årliga 9 milen från Sälen till Mora. Under vistelse i Dalarna kommer de kontinuerligt uppdatera Vasaloppsbloggen med det senaste från starten, spåren och målgången. Och självklart så är jag oxå med och dokumenterar. Sent igår kväll hämtade vi våra pressackrediteringar i Mora och just nu befinner vi oss i Sälen efter en bilresa som sträckte sig över 12 timmar. Vi åkta från Sthlm kl 08.00 igår morse, mellanlandade i Falun för att spela in parodi-sketchen om NUG, hämta ackrediteringar i Mora och slutligen landa i Sälen vid strax efter 20.00 och strupade i säng strax efter 22.00.

Oskar och Per på Vasaloppets presscenter i Mora.

Go insane

Oh my God! Det här är verkligen totaly insane och det kittlar i magen bara av att se den på bild. För 10 år sedan hade detta varit ett dream-come-true-scenario för mig men nu har jag en känsla av att jag börjar bli gammal och att dagens attraktioner inte är riktigt rika attraktiva som de en gång var. Det här är verkligen helt galet och jag är noga lite väl rädd om livet. Vi får väl se hur många öl de krävs för att jag ens kommer överväga denna absolut sinnessjuka konstruktion. Time will tell. Vem kommer på en sån här sak?

Folk i min telefonbok

Har du kysst nummer 7?
Nej (Andreas) .
Brukar du hänga med nummer 19?
- Haha, Nej (Bert-Åke Varg)
Gillar du nummer 26?
- Jag älskar henne (Cecilia)
Är 15 din bästis?
- Nej, men hon är fantastisk (Annika)

Älskar du nr 10?
- Ja, hon kompletterar mig (Anna)

Är nr 20 bra?
- Ja, varför skulle han inte vara det (Björn)

Har du träffat nr 9 i veckan?
- Nepp (Andrew)

Har nr 16 gått i samma klass som du?
- Nej, han är min pojkväns kompis (Berra)

Vet du om nr 31 har ett förhållande?
- Har ingen aning (Daniel)
Vilka har du hånglat med?
8, 37, 44, 47, 73, 107, 117, 135, 156 (Tre av dessa är tjejer)

Gangsterfilmen

I tisdags var jag och Anna på visningen av den restaurerade filmen Gangsterfilmen från 1974 regisserad av Lars G Thelestam. När jag sa till Anna att det var en svensk film som visades rynkade hon förvisso på nästan men då jag i nästa andetag nämnde den fria alkoholen sken hon upp som en sol. Visningen anordnades av Cinemateket (där jag en gång i tiden jobbat) och alla var där; regissören Lars G Thelestam, producenten, representanter från Filmarkivet, diverse skådespelare och andra team-medlemmar m.fl. Jag tror till och med att vi satt bredvid en av huvudrollsinnehavarna (som förvisso sov halva filmen).

Filmen handlar om en amerikansk gangster, Glenn Mortenson, vars släktingar en gång emigrerat från Sverige, som en återvänder till Skåne, där han slår sig ner i ett litet samhälle i sällskap med sin kumpan Nils och den storväxte livvakten Jim Harry. Deras ankomst väcker först oro och förvirring, men då de inte verkar ha något ont i sinnet, vänjer sig alla -- utom landsfiskalen som anar ugglor i mossen. En ung flicka blir våldtagen men vill ingenting säga, och ingenting kan bevisas. Vid en av Mortenson utlyst presskonferens meddelar han att han har för avsikt att starta en ny väckelserörelse som ska sälja svensk demokrati, "the Swedish Way of Living". En av de först omvända, rättare sagt köpta, blir samhällets dekisfigur, Hans Nilsson, bror till Nils. Strax därpå äger ännu en våldtäkt rum, och det är nu ingen tveckan om att det är Mortenson som har begått den. Offret är barndaghemmets Maria, förlovad med den blyge Simon som är föreståndare för det lokala bryggeriet och sonson till den gamle socialisten Karl, vilken alltjämt drömmer om den kommande revolutionen. Parallellt med Mortenssons väckelse-show i folkparken besöker landsfiskalen Maria och anar sig till sanningen, men Maria är rädd. Väckelse-showen går emellertid hem hos folk, och nöjd med sin egen insats får Hans ett återfall och super sig full. Rasande slår Mortenson honom sönder och samman, och förtvivlad går Hans och hänger sig, sedan modern vägrat att släppa in honom, då hon trott att han bara var full som vanligt. Landsfiskalen söker nu upp Mortenson, men kommer ingen vart, och inte heller hans humanistiske assistent, Gustavsson, lyckas övertyga Mortenson om de moraliska värden man söker slå vakt om i det lilla samhället. I stället blir Mortenson återigen rasande och stryper Gustavsson, vars kropp senare återfinns i ån, men inte heller denna gång kan Mortensons skuld bevisas. Upplösningen kommer genom den senile Karl som tror att revolutionen äntligen har brutit ut. Han enleverar en gammal adelsdam och låser in henne med landsfiskalen i polisstationens cell, varifrån landsfiskalen dock lyckas övertyga honom om att Mortenson är den verkliga fienden. Karl söker därpå upp Mortenson och skjuter ner honom. Rättvisa skipas -- fast rättvisan inte har fått gå sin gilla gång.

Under de 107 minuter film som visades hann även en rad svenska skådespelare dyka upp på duken såsom; Hans Alfredson, Gudrun Brost, Lou Castel, Clu Gulager, Carl-Axel Heiknert, Peter Lindgren, Gunnar Olsson, Per Oscarsson, Elina Salo, Ulla Sjöblom, Inga Tidblad, Marvin Yxner och jag måste ju säga att jag under filmens gång pendlade mellan en hel rad av känslor som kantades av en rynkad panna och många skratt men på det stora hela är det nog en av de bästa svenska filmer jag sett på länge. Att den hade det mest fantastiska, mest osvenska slut jag någonsin sett gjorde upplevelsen fulländad. Jag vet inte om det var filmen, vinet eller de salta pinnarna som gjorde det med det var helt klart en kväll utöver det vanliga.

Reparerad och klar

För en vecka sedan lämnade jag in min lilla vita ögonsten (min MacBook) på InLife på Sveavägen då det dykt upp ett flertal sprickor i både top-case och bottom-case som ärrade och skärrade min lilla dator djup. Tydligen är detta en rätt vanlig åkomma men det gjorde det inte lättare att lämna ifrån sig den då jag med djupa andetag insåg detta faktum. Men så idag (efter en veckas separationsångest) fick jag just tillbax den och den är nu som ny. Det är helt fantastiskt! Jag älskar InLife och jag älskar att jag har en Mac. Länge leve Apple!

Alla pensionärers räddare

Eftersom att det uppenbarligen inte finns en enda redig vaken karl i vårt byggnad på Spannvägen så har jag och min älskade granne Jeanette under den senaste timmen tagit tag i att förebygga eventuella brutna lårbenshalsar, stämningar och andra obehagliga situationer genom att skotta uppfarten. Vi ansåg att det var vår kvinnliga plikt då våran kära portvakt nämligen spårlöst försvunnit på sportlov utan varken ha lämnat nyckel eller någon form av notis om detta uteblivande mitt i Stockholms snöigaste vecka (vilket ledde till att vi fick göra det han har betalt för att göra). Men vad gör man inte för sina grannar och för att sedan med gott samvete få stoppa i sig chevré med honung och ett glas rött vin en vanlig måndagkväll.

Safe sex. Get it on.

Kossan.se

Gud skakar kuddar

och om man fönar håret upp och ner blir hela världen fantastisk.

The elephants is on the move

Det verkar som om vi får nya grannar. Antingen är det eller så har någon släppt in elefanter i vår trappuppgång. Ett jävla liv förs det i alla fall så här på lördagsförmiddagen och titt som tätt kommer någon åt våran ringklocka och det slutar med att jag gång på gång står och stirrar i en tom trappuppgång i bara morgonrock. Värst är det nog för Per den stackaren som ligger och sover och har jobbat natt och värre för mig blir det för mig när han vaknar och är trött. Jag förstår inte men det verkar som om lägenheten ovanför oss har svängdörrar. Ingen bor där tillräckligt länge för att man ska veta vem som bor där och vid det här laget är jag tveksam till om ens vår hyresvärd vet vem som betalar den hyran. Det kanske ligger en förbannelse över den... eller så är det helt enkelt bara elefanter som härjar omkring.

Vuxenvärlden

Det fanns en tid när man inte förväntades vara så perfekt hela tiden. Man kunde springa och gömma sig hos mamma så fort något hemskt hände, man kunde hota de andra barnen med att ens pappa var polis eller nått och gjorde man ett misstag så kunde detta bortförklaras med att man bara var ett barn. När man var barn kom man undan med det mesta bara för att man var ett barn och inte visste bättre. Att bli vuxen är som att ha ätit av kunskapens frukt. Man borde alltid vetat bättre.

Not so sexy anymore

Jaha, igår kom den och nu är den här. Först inbillade jag mig att det var ett dåligt skämt men har nu insett att den i högsta grad är verklig. Den är verklig, märklig, blå och allmänt ful helt enkelt. Jag kan helt klart hälsa mitt sexliv bye bye. Jag är med andra ord numera innehavare av en transparent-blå bettskena som ska bäras varje natt och ser som till följ av detta ut som en vilsen brottare om nätterna. Livet är väl för härligt ändå. Skönt att man inte är perfekt i alla fall (detta är ironi i bokstavsform.

I väntans tider...

Jag är så sjukt kissnödig.

Anledning finns.

Ja, jag vet att jag är dålig men det finns en anledning. En bra sådan till och med. Framtiden står på spel.

Dagens boktips: Fear of Flying

Så här är det: Osminkad och trött ligger jag nu med mina nya bästa vän. Jag kan inte slita mig och jag önskar att det aldrig ska ta slut. Erica Jong´s bok Fear of Flying är helt enkelt bara fantastisk:

One of the best-selling novels of the 1970s. Compulsive daydreamer Isadora Wing doesn't want much - just to be free and to find the perfect, guiltless, zipless sexual encounter. Pursuing her ideal across two continents, she discovers just how hard it can be to make dreams come true. På svenska heter den "Rädd att flyga". Läs den!

You made me spark

Thank you for making me feel alive. Thanks for making me spark. Thank you for making me feel beautiful. Tanks for making me feel like I was a part. Thank you for making me a somebody... and fuck you for leaving me. Happy Valentine's day!

Nice ass!

Jag vill också ha den rumpan! Hon har ju verkligen inget att skämmas för i alla fall. Go Laila!

Grannsämja bye bye!

Jag måste se till att alla andra grannar i min port (eventuellt i hela huset) får besök av mannen med gift i sprutan. Annars blir vi inte av med skiten. Jag kommer blir så impopulär.

Hanginaround down stairs

När jag nu är utsparkad från andra våningen har jag hittat en tillflyktsort på botten. Anticimex (Mannen med gift i sprutan) har äntligen dykt upp och gjort sin grej i lägenheten vilket betyder att man blir banlyst i två timmar. Die you mother fuckers, die! (Pälsängrarna alltså). Jag har därför tagit mitt pick och pack och begett mig ner ett par trappor för att fördriva tiden hos min älskade bror, eller i allafall i hans lägenhet. Så nu sitter jag här och fördriver tid.

Hur smakade dina flingor i morse?

Jag fick nyss en länk av min lillebror och tänkte att även jag skulle dela med mig. Jag kan bara säga: Hahahahaha.

Kom då!

Sitter hemma och väntar på mannen med gift i sprutan...

Utmanad!

Jag har blivit utmanad av Jessica!

-Gå in bland dina fotografier
-Välj mapp nummer 6
-Välj bild 6
-Blogga den och berätta om den!
-Utmana sedan 6 stycken och länka till deras sidor.

Här är min bild:

Bilden togs en solig dag vid Abrahamsbergs tunnelbanestation när jag, min kamera och Per skulle möta våran kära vän Oskar vid tåget.

Jag utmanar nu följande personer:
Lilla Mysan, Oskar, Per, Martin, Kajsa och Niklas

Vill hitta botten...

Helst av allt skulle jag nu vilja hitta botten på ett glas glyvain och somna med en filt i soffan framför tvn men istället står jag på jobbet i Vällingby. Då det trillar i ungefär en kund i timmen (max) så äter jag sockerbitar för att inte somna (det kan inte bli hälsosammare) och dricker te som om det vore vatten. Jag känner mig trött, självdisciplinen är lite bristande (läs: obefintlig) och huvudet har lite svårt för att fungera för tillfället. De senaste veckorna har varit fullspäckade och ögonen går i kors bara jag tänker på det. Det händer så mycket saker (som vanligt) och det känns som om jag ibland har svårt att få hjärnan och hjärtat att samarbeta.
Så vad har jag gjort då? Jo, jag har:

- Fått min första jobb för Vision2frame på en inspelning (för Acne-film).
- Skickat min första faktura.
- Fått läskiga brev i brevlådan som kan komma att avgöra min framtid...
- Klippt av mig håret (enligt mig själv i alla fall.
- Blivit ett år äldre (I´m now 24 going on 25).
- Pluggat flitigare än någonsin men ändå inte förstått ett skit.
- Haft en tjejmiddag med ett åldersspann på 20-70 år.
- Börjat träna på allvar (igen). Alla har en plats på Friskisochsvettis.
- Äntligen tagit tag i ohyraproblemet.
- Betalat F-skatt.
- Spenderat på tok för mycket pengar (i terapeutiskt syfte förstås).
- och så har jag för första gången i mitt liv kört minibuss.

Jag är rätt tuff med andra ord. Det finns ingenting jag inte jag göra (trots att jag just nu mest vill sova).

Det är bara...

Jag sitter med mina engelska texter framför mig och bara stirrar. Jag har markerat ett par rader med min lila penna men jag jag vet egentligen inte riktigt varför. Jag har inte orkat sätta mig in i vad det är som faktiskt står. Jag har inte gjort så mycket idag. Jag har mest flytt in i Sex and the city-boxen under dagens lopp och önskat att jag också kunde flanera omkring i höga skor och snygga klänningar på soliga gator på Manhattan och inte sitta hemma och läsa texter inför morgondagens föreläsning. Tidigare idag frågade min sambo mig om varför jag inte bara slutar om jag nu tycker att det är så jobbigt, men det är inte riktigt så enkelt. Jag tycker faktiskt inte att det är tråkigt. Jag tycker snarare att det är väldigt intressant (de bitarna jag förstår det vill säga) men jag vill nog bara inte leva i det verkliga livet just nu. I det verkliga livet kommer Anticimex hem till oss på fredag och vi måste därför röja ur alla skåp och garderober i både hallen och köket till dess. Vi kan inte längre blunda för det faktum att vi återigen har oinbjudna hyresgäster i vårt hem och därför snart lever med köket i vardagsrummet. Detta högst verkliga problem sätter en rätt grå ton på vardagen och jag har därför en stark känsla av att min texter inte kommer att bli lästa inför morgondagen. Jag har inte styrkan att ta tag i det. Så om ni inte hör av mig så sitter jag apatisk framför tvn och säger till mig själv: bara ett avsnitt till....

Grattis tanten!

Och så vaknade man upp och var ett år äldre. Happy birthday (den 24 i raden) to me! Nu börjar man bli gammal ju.

Den nya frisyren

Efter ett antal timmar i ur och skur och en dag av produktion ser den nya frisyren ut så här. Det är lite kortare.

Liveblogg: mitt första jobb

Idag är dagen då jag är på mitt första riktiga jobb. Jag är på en reklam-plåtning för Acne-film och kunden är någonslags finsk sporttidning. Mitt jobb är att köra omkring 9 skitsnygga killar till de olika platserna i en liten buss. Jag ska berätta mer när jag kommer hem...

Förändring

Ja, nu har jag klippt mig.

Jag kanske behöver glasögon

Som jag skrev tidigare så behöver jag en förändring. Jag kanske behöver glasögon... för syn skull. Så att jag ser lite smart ut. Jag är ju vara en sådan där djup kreativ konstnär som gör mörka filmer om livet. Det vill säga under det blonda håret, bakom den brun-utan-solade kroppen och ovanför de höga klackarna.

Jag behöver förändring

Rastlösheten har slagit rot i min kropp och den vägrar ge med sig. Det känns som om jag bara står och stampar på samma ställe och jag är desperat behov av en förändring. Vad som helst skulle funka. Jag är så trött på mig själv (mest på hur jag ser ut och hur jag tänker) och helst av allt skulle jag nog vilja färga håret brunt (bara för att) men jag tror dock att jag ska nöja mig med att sätta sprätt på lite pengar och klippa mig istället. Mest av allt tror jag att denna desperation beror på min brist på självdiciplin och det faktum att jag konstant skjuter upp mina studier till sista minuten alternativt det faktum att en födelsedag nalkas men jag vet inte riktigt. Jag vet bara att något måste göras och jag ska börja med att ge min kropp en ordentlig runda på Friskis och svettis imorn. It´s time to start kicking some ass. Det kryper i hela kroppen.

En magisk torsdagskväll

Då jag själv inte riktigt kunnat greppa det och därför inte kunnat hitta några bra ord för att beskriva det så har det här inlägget blivit lite förskjutet (ca 4 dagar). Grejen är den att jag har varit med om en magisk kväll. På riktigt! Julklappen 2008 mellan mig och min kära sambo var ett par biljetter till Joe Labero och i torsdags kväll förra veckan så kom vi äntligen till skott och gav oss iväg. Vi åt en fantastisk middag på Texas Longhorn på Fleminggatan och sedan efterrätt och en massa vin på Hamburge börs. Då vi hade ståplatser blev vi visade till baren för inväntan av föreställningen start (vilket visade sig vara en timme bort) så när jag 15 minuter senare tröttnat på min dåliga vodka-lemon (gjord på grapetonic?!) så ville jag ha efterrätt och gick därför och frågade om denna möjlighet fanns. Det gjorde den och vi fick i och med detta ett bord rätt nära scenen. Vi trodde nog inte att det kunde bli mycket bättre än så men detta bord visade sig dock vara en fullträff. Halvvägs in i showen (eller nått) svävade det annat bord på scenen, ett bord som sedan av en händelse hamnade bakom min stol nere på golvet då jag personligen blev uppbjuden av Labero att delta i showen. Jag fick vara med att lyfta bordet och har nog aldrig blivit så röd i ansiktet förut, jag kunde inte sluta le på hela kvällen. Att han sen fortfarande kom ihåg mitt namn när han efter föreställningen signera kortet på rosen han gett mig gjorde kvällen helt fulländad. Det var verkligen en magisk kväll och Labero är helt fantastisk! Jag fattar verkligen inte hur han gör det, men det som är väl menningen. Om ni inte sett showen så se den om ni har möjlighet. Ni kommer inte ångra er.