En olycka kommer sällan ensam...

Det sägs att en olycka sällan kommer ensam och vid det här laget är jag mer än väl medveten som detta faktum. Alla har vi ju våra kriser, mer eller mindre svåra... men mitt senaste halvår tar nog priset. En livskris, en enda, kan innebära ett ifrågasättande av hela en själv, ens förflutna, ens framtid och vända upp och ner på allt man någonsin trott på. Vad som utlöser en kris kan bara vara en liten tuva eller en av alla erkänd katastrof. Ibland kommer en kris smygande efter att ha legat och växt i det dolda och andra gånger är psykologin mer dramatisk. I mitt fall är jag nog inne på kris nr 6 eller 7 (ska jag vara ärlig har jag nog tappat räkningen) vid det här laget, alla dessa av olika slag och anledningar. Många människor ha svårt att hitta tillbaka bara genom en kris men jag kommer nog klara det jag med. Det tar lite tid bara. Jag har i alla fall fått en helt ny syn på begreppet; lite deppig.

The Moonfacestory

Huvudvärk, det är väl inte så märkvärdigt, det är det ju många som går och drar med. Alla är ju så stressade och uppkopplade, hela tiden så det är inte konstigt att kroppen reagerar med en sådan protest. Man borde ta det lugnare. Men, va tusan, har man många järn i elden så.... är det sånt man helt enkelt får ta. Några magnesyl om dagen fixar det hela. - Ända tills läkaren är oförskämd nog att tala om, att man har en hjärntumör.

- Citat från The Moonface aka. Mamma

The only choice i have

You never know how strong you are untill beeing strong is the only choice you have. Detta är mitt mantra och detta är det faktum som för tillfället präglar hela mitt liv. Man vet verkligen inte hur stark man kan vara förens det är det enda man har kvar att vara. Saker har hänt det senaste halvåret, för mycket saker, för jobbiga saker och jag tycker att det räcker nu. Jag är trasig... och om det är sant att allt som inte dödar gör en starkare så kommer jag vara stålmannen när allt det här är över. Det värsta är att det inte syns på mig. Någon sa det att om man bryter ett ben så har folk förståelse för att man har ont, att man är handikappad och att man behöver hjälp.. men när det sitter på insidan så är det så mycket svårare att greppa, förstå och hantera. Jag lever en dag i taget och hoppas på det bästa.

Inte ramlat av planeten

Jag har inte dött, jag har inte lagt ner bloggen och jag har inte ramlat av planeten.... Men det är lite väl mycket just nu. Seriosly, enought is enough! But I will be back. Idag är det fredag den 13.e.

Att bli med barn på SVTplay

Se filmen Att bli med barn på STVplay. Jag har varit med och jobbat på den. Och filmen är fantastisk! (Den finns tillgänglig t.o.m 22 juli). http://svtplay.se/v/2050972/svensk_novellfilm/att_bli_med_barn

Mitt namn på rätt ställe

Jag älskar filmteams-listor med mitt namn i (speciellt när det är i sammanhang med andra fantastiska människor och resultatet blev en kick-ass-film). Det här är bara början!

Att bli med barn på SVT

Den 22 juni visas Novellfilmen Att bli med barn på SVT2 klockan 21.30. Missa inte det! Mitt namn finns med i eftertexten och filmen är sinnessjukt bra! Läs mer om filmen HÄR.

Tänkvärt sagt av Herodotos

Circumstances rule men; men do not rule circumstances.

Förklaring till den nakna mannen

Den nakna mannen i soffan var Majk, Sambons bästa kompis. Jag visste att han skulle vara här men i mitt yrvakna tillstånd så hade jag för några sekunder glömt detta och såg därefter chansen att få till ett rätt roligt inlägg av situationen. Och jag tycker att jag lyckades. There you have it.

En naken man i min soffa

Denna insikt slog mig tre minuter efter att jag gått upp ur sängen idag och ännu inte riktigt hunnit vakna till liv: Det ligger en naken man i min soffa och sover. En naken man som INTE är min sambo.... God morgon.

En riktigt bra söndag

I've practically lived in my PJ's all day long, left my wallet at home and pulled my lazy-unday-ass out in the sun and taken some pictures. It was just med and my camera. Min dag har varit fantastisk, impulsiv, mysig och solig. Jag har sett en bra film, myst med min älskade sambo, promenerat runt Lill-sjön med ensam min kamera och spontant hamnat vid Fridhemsplan utan pengar på fickan med på fika hos Lisa. Great day!

Rätt håll

Sol och 16 garder varmt! Nu är vi på väg åt rätt håll. Det är fantastiskt!

Som en fågelunge

Klockan slår 9 och sambon har vi det här laget snurrat 1400 varm i sängen med tillhörande suckar, han kan inte sova trots att han jobbat hela natten. Själv blir jag påmind om gårdagens after work och för lite sömn i samband med att jag försöker tänka, det gör lite ont. Efter ytterligare några suckar och omständliga vändningar får jag frågan om jag ska gå upp snart och inser då att det är hans sätta att slänga ur mig ur sängen. Jag ger upp och halvsovande ramlar jag ur sängen som en utkastad fågelunge och stapplar istället ut i vardagsrummet för att lägga mig på soffan. Här möts jag av en rosa post-it lapp på bordet, en att-göra lista som bland annat innehåller strykning och vindspromenader. Det är inte jag som skrivit den men det är jag som förväntas boka av den. Sambon ligger inte på plus just nu.

Jag, Vi tre och inre dialoger

Ibland undrar jag om jag är schizofren med tanke på hur många inre dialoger, diskussioner och samtal jag har med mig själv varje dag, flera gånger om. Jag kan komma på mig själv men en känsla av utomkroppslighet, att jag står utanför mig själv och ser hur mina Jag försöker reda ut den ena saken efter den andra som rör vårat liv. Det Jaget som i slutänden måste göra de fysiska handlingarna, det tredje Jaget som mest står utanför och tittar på och egentligen inte har så mycket att säga till om väntar snällt på att någon av de andra två ska komma med någon form av svar. Väntar på att det någon gång ska tas ett beslut om vad som är bäst för oss. Ja, så ser mina dagar ut; inre dialoger mellan alla oss tre, eviga grubblerier. Det är inte konstigt att jag känner mig förvirrad ibland. Vi vill nämligen väldigt olika saker, samtidigt som vi vill till precis samma mål. Just nu vill vi nog mest känna att vi är behövda, att vi gör skillnad och att det vi gör uppskattas, det är något vi är överens om. Vi är dock inte riktigt eniga om hur vägen dit ser ut. Vi kan just nu inte ens enas om om utomkroppslighet faktiskt är ett riktigt ord eller om vi just hittat på det. Så där har ni det; Jag, Vi tre och en massa inre dialoger en måndagskväll i Bromma.

Första klippet ur Puss

Här är första klippet ur Johan Klings nya film som jag jobbade som inspelningsass. på i höstas. Det var verkligen en bra inspelning.

Fjärde plats på Goggle

Johannes uppmärksammade mig på att om man söker på Frankly my dear I don´t give a damn på Google så hamnar min blogg på fjärde plats av 154 000 träffar. Det ni! Stor i orden, liten på jorden.

"Det var länge sedan du bloggade"

"Det var länge sedan du bloggade". Ja, den kommentaren har dykt upp i konversationer mer än en gång den senaste tiden, mer än någonsin sen jag började på det nya jobbet. Jag hoppas att det är för att jag är saknad snarare än att det bara är ett konstaterande. Sanningen är att jag helt plötslig fick ett helt annat liv, ett liv som jag inte riktigt var beredd på och ett liv som inte ser ut som något annat jag hittills upplevt. Jag hinner helt enkelt inte. Tanken på att lägga ner bloggen har slagit mig... men jag är på tok för fäst vid den för att sluta. Vid det här laget handlar det inte så mycket om om jag faktiskt har några läsare kvar utan snarare om det faktum att mer än 3 år av mitt liv finns dokumenterat under denna adress http://carolinarung.blogspot.com. Torsdagen den 23 augusti 2007 skrev jag mitt första inlägg och sedan dess har det bara rullat på. 1544 inlägg senare så är vi framme vid idag. Folk har frågat mig varför jag för 3 år sedan döpt bloggen till Frankly my dear I don´t give a damn och det finns två svar på den frågan: 1. Jag är en stor filmnörd och frasen är ett citat hämtat ur filmen Borta med vinden, 2. Ironi. Jag bryr mig på tok för mycket om det mesta och därför motsäger sig frasen mig som person totalt. Bakvänt och konstigt kanske men så är det. Den här bloggen är en del av mig med alla mina sidor. Den speglar mig från flera håll.

Första headen någonsin - Photoshop för nybörjare

Andra headen - Lite väl mycket Carolina

Tredje headen - Jag ville förmedla att jag gillar film

Fjärde headen - Sa jag att jag gillar film?

Femte headen - Fotografi och photoshop började bli mer än en hobby

Sjätte och nuvarande headen - Passionen för foto är ett faktum och det är inte längre bara jaget själv som står i fokus. Tack och lov för personlig utveckling.

Kort på kort

Klockan 09.00 denna lördagsmorgon hade jag redan hunnit med att vakna, gå upp, laga frukost till sambon, vinka av sambon (som ska ut och i kylan och göra reportage på Idol 2010), själv äta frukost, gå och lägga mig igen och sen beställa mig ett nytt kort på kort från banken . Det är min morgon so far. Denna information är förmodligen helt ointressant för 99% av alla som läser den men det hindrar mig inte från att skriva den. Det blev förresten det högra kortet för den som undrar.

Trött på att se mig själv.

Vid det här laget har jag själv tröttnat på att se mig själv med papper i näsan och känner därför att det är dags för någon form av uppdatering. Mer än så här blir det dock inte för sekunden.

Näsblod

Sen jag började på nya jobbet har jag varit konstant täppt i näsan. Jag snyter mig minst två gånger om dagen. Idag fick näsan nog och släppte på det röda niagarafallet. Nu har jag tussar i näsan.

Svennefredag

Som den sanna svensk och åttondels finnen jag är så tar det inte många sekunder efter att jag kommit hem från jobbet denna fredagskväll innan mjukisbyxorna åker på och vinet hamnar framför mig i ett glas på vardagsrumsbordet. Sannolikheten är stor att detta efterföljs av hämtmat och snarkningar i soffan innan klockan slagit 22. Just nu i denna stund sitter jag ojar över min vikt samtidigt som jag nyss smällt i mig två chokladbitar och förmodligen kommer att välja pizza som middagsmat. Jag skulle tro att jag är precis som många andra precis i denna stund.

Bergochdalbanelivet

Med en kopp te i handen framför tvn sitter jag och förbannar aprilvädret. Jag vill gärna hitta på något att skriva om men min hjärna är så full av saker att det inte går att sammanfatta och sätta i ord. Jag mår dock bra, så mycket kan jag säga. Berg och dal-banan som jag kallar liv klättrar sakta uppåt och jag hoppas på en lång raksträcka i slutet av backen.

Två favvoritbilder från dopet

FYI!

Det tar 7 sek för maten att passera från munnen till magen. En människas hårstrå kan hålla för 3 kg. Längden av penis är tummens längd gånger tre. Lårbenet är hårt som betong. Kvinnans hjärta slår snabbare än mannens. Kvinnor blinkar två gånger mer än män. Vi använder 300 muskler bara för att hålla balansen när vi står....... Kvinnan har läst hela den här texten. Mannen tittar fortfarande på sin tumme...!

Inte okej tvättstugehyfs

Tvättstugan var uppenbarligen inte städad sen sist jag var där där för lite mer än en vecka sedan. Känner mig som en jäkla surkärring men det här är inte okej tvättstugehyfs. Är det bara jag och sambon som städar den där förbannade tvättstugan eller? Jag är arg.

Det eviga irritationsmomentet: Tvättstugan

Hur svårt kan det vara egentligen? På riktigt? Man tar en soppborste, borstar lite, slänger skräpet i en papperskorg. Man tar en golvmopp, moppar lite och ställer sedan undan den. Man tar sin lilla hand och tar bort lite ludd ur diverse maskiner och ser till att det inte ligger ett lager damm i botten på torkskåpet. Hur svårt kan det vara? Jag är också medveten om hur tråkigt det är städa den där jävla tvättstugan men jag blir fan irriterad när jag varje gång måste både inleda och avsluta med att göra det för att hyresgästen innan inte behagat ta tag i det. Jag kan väl också förstå om man har en dålig dag, har jätte bråttom till något annat eller på något sätt inte är kapabel till att göra det men det kan inte vara så varje gång, för varje person som bor i det här huset. Om man tappar ett plagg på golvet i vår tvättstuga så måste man tvätta det på nytt för att inte bli dammallergiker på kuppen. It´s a never ending story och idag är jag fan upprörd på riktigt. Jag har inte tid med det här. Punkt.

I Guds händer

I helgen fick kameran följa med på dop och Robin fick sitt namn.

The real me

Så länge som jag haft den här bloggen så har jag varit ljust blond i håret. Jag har varit det så länge att jag själv slutat reflektera över det och jag tyckte då helt enkelt att det var jag. Nu är dock tiden inne för en förändring och jag är lite trött på att vara "jag". Så jag bestämde mig för att gå tillbaka till den riktiga jag: den inte fullt så ljust blonda utan mer naturligt blonda Carolina Rung. Här ovan kan ni se resultatet. Det komiska i det hela är att denna förändring fick mig att inse hur lik jag faktiskt är min mamma (se bild 5 i övre reden på min head). Så mycket för att försöka hitta "jaget", jag hittade ju mamma.

Timmar som går.

Jag sitter nere i köket och väntar på att han ska vakna. Jag lyssnar till varje litet ljud från övervåningen i hopp om att det ska vara ett livstecken och jag ser förväntansfullt mot trappan som leder ner. Jag vill att han ska vakna nu. Jag saknar honom. Det jag inte vet är att de ska ta ytterligare 5 timmar innan vi ses. Han sover och jag ska iväg inom dryga timmen. Ny frisyr står på schemat. Veckorna som gått har varit omtumlande och vi har knappt setts på över 3 av dem. Kvalitetstiden om dryga 3 timmar i bilen upp till Falun var fantastiskt. Vi bara satt där, utan knappt ett ord och bara var. Jag känner mig så trygg i hans närvaro och jag behöver honom mer nu är någonsin. Mina dagar, som blir till veckor är en enda lång utmaning och det är en prövning jag inte upplevt förut. Jag sippar lite på mitt kaffe ibland mina funderingar och inser att om han kommer ner nu så komme han att bli arg. Han vill inte att jag dricker kaffe. Men det gör inget. Jag vill bara att han ska vakna. Detta var igår. Idag väntar ytterligare 3 timmars kvalitetstid i solskenet på väg hem mot Stockholm. Ny frisyr är införskaffad och klänning ligger i väskan. Vi ska tillbaka till verkligheten. Det är lite mycket nu.

Flås som en överhettad hund

Hissen på jobbet är inte att lita på ska ni veta, därför valde jag idag att ta trapporna när jag insåg att jag skulle vara tvungen att dela den med 8 andra personer. En kollega till mig gjorde det samma och gick bakom mig alla 6 trappor upp. Väl uppe på våning 4 insåg jag att jag borde ta trapporna oftare. Mjölksyra i benen och ett flås som en överhettad hund. Inte helt okej. Väl inne på kontoret pep jag snabbt förbi alla som kunde tänkas vilja prata och sprang sen och gömde mig på min egen avdelning. Det är nog dags att komma igång med träningen igen.

Vad är det för dag?

Igår trodde jag fram till och med klockan 17.00 att det var tisdag och blev därför överlycklig när jag insåg att det var onsdag och bara 2 dagar kvar till fredag. Igår klockan 17.00 och framåt fick jag för mig att det var torsdag och bara en dag kvar till fredag och blev därför väldigt besviken när jag insåg att det faktiskt bara var onsdag. Min hjärna var nog lite trött igår. Idag har jag ingen aning om vad jag ska tro.

Det som göms i snö

Känslan av att saker och ting faller på plats är rätt tillfredsställande och ibland tror jag verkligen på att bra saker händer bra människor. Jag lever med mannen jag älskar, jag har ett nytt spännande jobb där jag ser en ljus framtid, jag behöver inte längre vända på varje krona varje månad utan kan äntligen börja leva, jag kan resa, jag unna mig själv och människor runtomkring mig saker bara för att, jag har få men fantastiska vänner som jag inte vill leva utan och jag känner att jag får energi av livet. Alla dagar är ju självklart inte bra men överlag så tycker jag att mitt liv börja gå mot ett liv som jag vill leva. Min stressade själ börjar lugna ner sig och jag har lärt mig hantera saker och ting som dyker upp. Jag är verkligen på rätt väg.

De (förhoppningsvis) sista pippi-bilderna

Samma bild olika skärpedjup

Jag är generellt väldigt förtjust i att jobba med skärpedjup när jag fotograferar och denna förtjusning utmanades kraftigt under gårdagens fågelskådning i taggbusken med dess 500 kvistar att fästa fokus på. För att kunna förklara lite närmare vad detta innebär på ett enkelt sätt så kan man säga att man kan välja att placera skärpan mer eller mindre nära linsen när man tar kort och på så sätt få olika delar av bilden oskarpa eller skarpa. Man kan tex antingen få bakgrunden suddig och förgrunden skarp eller tvärt om. Det var precis vad jag gjorde igår. Jag försökte dock få fåglarna i fokus och inte grenarna, vilket var den största utmaningen jag haft på länge eftersom att det var betydlig mer grenar än fåglar i den där busken. Vid ett tillfälle valde jag dock att ta samma kort, samma inställningar, samma placering, samma utsnitt och typ inom samma sekund men med skärpan på två olika ställen. På första bilden har man ingen aning om att en skärpedragning kan avslöja vad som finns längst in i busken bakom alla grenar.

Där bakom alla grenar sitter en liten fågel och pratar med sina vänner.

Klicka på bilderna för att förstora dem och för att se bättre. Jag är lite nördig kanske men jag tycker att det är lite coolt att man kan gömma och avslöja olika saker i samma bild med hjälp av vart man lägger skärpan.

Mera pippi i busken

Småfågeladrenalin

Istället för att sitta och oja mig över hur mycket jag saknar mitt fotografi och att jag aldrig kommer iväg för att ta några bilder så bestämde jag mig istället för att ta mig tid och gå ut i det vackra vårvädret med kameran över axeln. Jag gängade loss 18-55 mm objektivet, satte på mitt nya 70-300/4-5.6 istället, slängde kameraväskan över huvudet och hände kameran över ena axeln. Sen tog jag mig en liten promenad i Bromma. Först fotade jag grenar och snö, sen fotade jag skator och tanter. Jag promenerade ner och förbi Abrahamsbergs tunnelbana och njöt mest av solen. Jag kan inte påstå att jag hittills var speciellt nöjd med mina än så länge tagna bilder men det gjorde mig inget då målet snarare var färden än resultatet. Det var tills jag kom fram till den kvittrade taggbusken på Gustav III:s Väg. Här möte jag en av mina största fotografiska utmaningar i form av ett gäng konverserande småfåglar och en miljon spretande grenar i ett enda virrvarr. Här kan vi prata om skärpedjup. Att jag stod på trottoaren precis bredvid vägen med rumpan i luften och blockerade hela gångvägen för folk med vårkänslor hade jag inte en tanke på, inte heller brydde jag mig om att det för dem måste sett ut som om jag bara stod och fotade rakt in i en buske. Jag fylldes av så mycket adrenalin och ett fantastiskt lyckorus inför vad jag såg i min kamera som ingen annan kunde se och 235 bilder senare har jag valt ut två av mina favoriter för att visa er. Jag går på småfågel-, taggbuske- och solskensadrenalin.

This is my life

Idag var första morgonen på fyra veckor som min kropp och väckarklocka låtit mig ha sovmorgon. Sen jag började på nya jobbet så har hela min vardag helt plötsligt kastats om. Jag går och lägger mig innan 22.00 nästan varje kväll, oavsett veckodag och jag vaknar mellan 06.30 och 09.00. Detta borde rent tekniskt betyda att jag är utvilad och pigg när jag vaknar men riktigt så är inte fallet. Även fast jag fysiskt sätt inte är på kontoret 24 timmar om dagen så är min hjärna det. Jag jobbar hela tiden och har gjort så sen jag började. Jag har även hunnit med att smittats av ALLA olika baciller jag hittat runt om kring i de nya kontorsmiljöerna och bland alla nya människor jag träffat. Detta innebär att jag redan hunnit ligga hemma sjuk en vecka med 38 graders feber och otroligt dåligt samvete för att inte vara på kontoret (Läs: har lite för hög arbetsmoral för mitt eget bästa) samtidigt som jag har en ihållande huvudvärk av all ny information trots att jag knappt hunnit fatta vad min arbetsuppgift går ut på. So there you have it; my new life. Eftersom att jag inte kan skriva något om vart jag jobbar och vad som händer där (därav förklaring till tidigare borttagna inlägg om just arbetsplatsen) samtidigt som jag för tillfället inte hinner ha någon form av annat socialt umgänge för att jag jobbar så mycket så hinner jag inte heller ta några nya bilder så... det är lite svårt att hitta saker att blogga om just nu. Men så fort jag får lite snurr på det här och får någon form av balans så ska det nog lösa sig. Jag får väl förlita mig på min"fantastiska personlighet" i mina inlägg istället. Jag saknar Er, de få läsare jag har och jag saknar min totalt egocentriska blogg som ger mig möjlighet att leva ut mitt bekräftelsebehov här i livet. I´m gonna be back on full speed one day!

Gänget på jobbet

..... en del av dem iallafall. Douglas, Jag, Anna och Hannes.

God morgon

Solen skiner och det är bitigt kallt ute i Stockholm. Jag som fortfarande försöker lära mig den bästa och snabbaste vägen till jobbet har idag fått känna av kylan IRL när jag stått på diverse busshållsplatser och tunnelbanestationer under rusningstrafik med trasiga tåg och försenade bussar. Som tur är har jag solen i ryggen här på kontoret och detta generar en smula värme för min stelfrusna frusna kropp. För en sekund sedan klev Anna in på kontoret och jag kan konstatera att vi har nästan exakt samma kläder på oss idag, från topp till tå. Det är något vi kommer att få höra resten av dagen om jag känner det här stället rätt. Det är inte första gången om vi säger så.

Mina första veckor på nya jobbet

Man kommer hem klockan sju på kvällen och är så trött att man snubblar på mattkanten och somnar innan man landat i soffan. De två veckorna som gått sedan jag började på nya jobbet har varit omtumlande, spännande, skitläskiga och totalt utmattade. Så mycket nytt att lära sig, så mycket information, så många nya människor, så många tidiga kvällar och så många spännande utmaningar. Jag skulle inte ens kunna sammanfatta det om jag försökte men jag tror verkligen att det kan bli hur bra som helst det här. Ska försöka bli bättre på att blogga nu när jag inte somnar i samma sekund som jag kliver in genom dörren och även fast jag inte kan detaljerat berätta om allt som händer men självklart ska ni få vara med även på denna resa i mitt liv.

Sista chansen

Om någon vill ha mig så gäller det att passa på nu, imorgon kommer det att vara försent.

Jag firar 25

Tidig morgon, storstädning, matlagning åt 20 personer, dukning till 20 personer, 48 kvm lägenhet, val av outfit, familjefirande med halva släkten och besök från Anna för moraliskt och mentalt stöd. OMG, hur ska jag överleva denna dag? Till på köpet springer det isbjörnar i vardagsrummet eftersom att vi stängt av elementen för att minska risken för värmeslag senare på kvällen.

Något har hänt

Ja, något har hänt mitt liv och detta något kommer göra att jag nu måste hoppa av min kurs på Universitetet. Det som har hänt är en bra sak, jag kan bara inte skriva om det förens det verkligen är klart men jag lovar att det är en bra sak.

Världen snurrar omkring

Ibland snurrar världen så fort omkring en att man måste stå still för att hänga med och inte ramla omkull. Det är spännande och läskigt på samma gång och det gäller att hålla tummarna för att man fortfarande står upp när världen saktar ner. Just nu är livet spännande men samtidigt skitläskigt. Jag vet inte om jag älskar det eller om jag hatar det. Jag har så många bitar i mitt liv som ligger på plats och ännu fler som ska läggas dit. Världen är en spännande plats.

Allt är inte svart och vitt

Vi ser på världen på olika sätt. En del ser världen i svart och vitt. En del ser världen i regnbågens alla färger. En del ser världen i en kontrasterad gråskala. Världen är inte svart och vit, den är mångfacetterad. Hur vi ser den beror på oss själv. Tänk på det när du finner dig själv sittandes på en pinne och ser på världen på ett sätt du inte tycker om. Världen är full av färger.

Återkommande dåliga besked

Idag fick jag veta att jag inte fick ett jobb som jag verkligen ville ha. Jag är så trött på att få dåliga besked! Speciellt när det känns om mitt liv hänger på en lös tråd. Jag väntar och väntar, jag lägger ner hela min själ i allt jag gör och allt mitt hopp på tron om att bra saker händer bra människor men trots detta så kommer jag bara till återvändsgränder i livets labyrint. Jag har jobbat för hårt i mitt 25-åriga liv för att det ska gå så här dåligt. Vem fan ska jag behöva ligga med för att komma någonstans i den här branschen? Fan! Jag vill jobba, jag vill visa vad jag går för och jag vill göra skillnad. Jag är för kompetent för att behöva ge upp mina drömmar och jobba på McDonalds.

Presenter från sambon

Orgasmatronen från Teknikmagastinet, DKNY Be Delicious, Bh+trosor från Calvin Klein och väldens finaste klocka från Champion.

Onsadgspremiärr

På onsdag klockan 18.00 har en av filmerna som jag jobbat på under hösten premiär; Små barn, stora ord av Lisa James-Larsson. Jag jobbade som inspelningsassistent och var den som tog hand om alla barnen i filmen. Jag var rätt slut när det hela var över :)

Min födelsedag

25 years old, 2 champagnes, 9 hours of shopping, 45 congratulations and still counting :). Fresh crab for dinner and fantastic flowers on the table. Best birthday ever!

Grattis Carolina!

En gammal nät-kärlek dök upp.

När min älskade Anna hade födelsedagsfest i lördags samlades det ca 30 KTH-studenter i en etta i krokarna runt Odenplan. 30 KTH-studenter, jag, sambon och Oskar. Jag var där först och hälsarde därför på alla som droppade in under hela kvällen. För att göra en lång historia kort så kan jag berätta att en av alla dessa 30 KTH-studenter visade sig vara en kille som jag träffade på nätet för nästan 10 års sedan. Jag var rätt kär i honom på den tiden men av någon anledning så träffades vi och efter det tog romansen slut. Nu, 10 år senare möts vi igen av en slump på Annas fest och när myntet väl föll ner och jag förstod att det var han höll mitt hjärta på att stanna. Det är ju han! Jag kommer verkligen ihåg honom och inser verkligen hur lite världen är (Han och Anna har typ gått i samma klass i hur många år som helst). Det var väldigt roligt att se honom. Konstigt, men roligt.

Frukost

Ägg, bacon, kaffe, yoghurt. Så ska en frukost hos mamma se ut!

Let´s Dance presenteras sex!

Let´s dance presenteras av Omega 3 och Sex! Jag och mamma skrattar rakt ut varje gång Let´s Dance går över till reklam. Programmets ena sponsor, Becel presenteras med speakertexten; Let´s dance presenteras av Omega 3 och Sex! Det är hysteriskt roligt. Vem kom på det? Visst för att sex säljer, men det säljer väl inte smör?!

EDIT: Och Gudrun Schyman fick nyss fyra sexor! Vad är det här för snuskerier? Det ska ju vara familjeunderhållning för bövelen.

Photobooth-missbruk

- Hej, jag heter Carolina och jag är en PB-missbrukare.

Hos mamma och katten

Jag tog med presenter i form av små pälstussar till katten och hon blev helt tokig. Hon vet inte om hon ska busa, mysa eller tvätta dem. Hon far omkring som en vilding och ser helt galen ut. Är det knark i tussarna eller vad?

Fredagsfrilla!

Av någon anledning så fick jag ett ryck och gjorde mig fredagsfin. Jag tog den nya ögonskuggan på en åktur och satte upp håret på sådana där prylar för att göra det lockig och här är resultatet: Fredagsfin! Ikväll ska jag hem till mamma och katten och ha fredagsmys, sleep-over och födelsedagsfestplanering. Jag fyller faktiskt halvvägs till 50.

Ja.. vad säger man?

Mitt svar: Tack men nej tack. Jag ska segla jorden runt den veckan.

Kasta sten i glashus

Okej, jag kanske måste erkänna att jag inte heller är speciellt snygg när det väl kommer till gympan. Idag matchar jag röda naglar, rosa topp och rött hårband i dagens tränings-outfit and I´ll tell ya that it´s not so hot! Att jag sen är så ur form att lunkar runt i salen som en ansträngd flodhäst är inte heller speciellt smickrande, men det bjuder jag oxå på. Jag är i alla fall där.

Facebook-lycka!

Har äntligen listat ut hur man väljer bort att alla de helt onödiga och ointressanta statusppdateringar som en del facebook-vänner gör. Jag har idag 293 vänner på facebook och det är långt ifrån alla dessa som jag faktiskt har någon form av relation med. Därför har det uppstått en viss status-uppdaterings-frustration i mitt liv. Jag är visserligen en otroligt nyfiken människa men det finns en gräns för vad jag vill veta och inte veta om människor. Ett tag fundera de jag på om man var tvungen att avsluta vänskapen med facebook-folk för att slippa läsa om: Xxxx Xxxxx är nu vaken, Xxxx Xxxxx ska nu på träning, Xxxx Xxxxx bröstmatar nu sitt lilla barn, Xxxx Xxxxx torkar spya från sin bäbis och Xxxx Xxxxx går nu och lägger sig (uppmärksamma att alla dessa oftast är statusuppdateringar från en och samma dag och en och samma person) men nu har jag hittat lösningen. Nu har jag hittat den magiska knappen Edit Options längst ner på Home-sidan. Den är numera min bästa vän. Där kan man välja vilka man vill läsa mer om och vilka man vill gömma totalt. Jag älskar det!

Karate-killen på gympan

Det finns en kille på gympan som är minst sagt speciell. Jag kan inte tänka mig att han riktigt har alla hästar hemma men man kan ändå inte låta bli att skratta åt honom. När alla, och då menar jag ALLA gör samma rörelser som Friskis-ledaren i mitten så står han och kör sitt eget race, rakt genom hela passet. Han står och gör karatesparkar och ninjarörelser helt inne i sin egen värld utan att ta någon notis om att det är 40 andra personer i rummet. Han är väldigt underhållande och han gör det lite svårt att fokusera på sin egna träning. Jag önskar att man kunde ta med sig en kamera in och jag hoppas att han är där ikväll. Han är fantastiskt underhållande. En riktig karaktär. En riktig stjärna. Och jag som tyckte att alla andra som redan är där är underhållande. Det är som en fest att gå på gympa.

Jag är Bambi

Som Bambi på hall is ser jag ut på vägen mellan mitt hem och tunnelbanan varje morgon. Jag har verkligen världens sämsta vinterskor, varken speciellt varma och helt utan mönster under. Jag halkar omkring i snödrivorna och får mjölksyra i benen av mina trappra försök att hålla mig på fötter och inte falla pladask. Fåfänga tror jag att man skulle kunna kalla det.

Olika världar

Samma dag som jag bloggar om hemgjorda semlor sitter jag och läser på en en mina favoritbloggar om hur bloggerskan själv i denna stund ligger på sjukhus efter en gastric bypass operation och kämpar med att få i sin 1 liter vatten under 12 timmar. Det kanske borde ge mig lite perspektiv. Vi befinner oss i lite olika världar.

Förlåt för jag har syndat

Jag vet att jag inte borde men jag kunde inte låta bli. Jag vet inte vad det är som gör att jag ibland bara inte kan låta bli att baka något. Här är i alla fall ett resultat av dagens impuls; semlor. Impulsen brukar dyka upp ungefär två dagar efter att jag sagt att jag ska börja nytt liv och börja banta, vilket gör att jag denna gång är inne på ungefär nr 143 i ordningen. Jaja, gott var det i alla fall och jag tror verkligen att man måste låta sig själv njuta lite av livet ibland. Det blir dock extra hård träning under morgondagen. Nu ska det vara slut på impulser!

Gud har kuddkrig med en armè!

Filmen It´s complicated var fantastisk och innehöll många roliga skratt, roliga karaktärer och rörande berättelser. Jag gillade den väldigt mycket och jag kan varmt rekommendera att ni går och ser den. Ta gärna med er någon ni tycker om och gör en grej av det. Mina lunch/bio-dejter med min pappa är värda guld och jag skulle inte byta bort dem för allt i världen. När vi sen klockan 15.08 klev ut från Bio Saga på Kungsgatan hade det plötsligt börjat snöa igen och väl hemma känner mig rätt insnöad. Gud där uppe i himmelen verkar ha kuddkrig med en hel armé. Men det är rätt mysigt med snö, så länge den inte faller ner i ögonen. Nu ska jag baka semlor till mig och sambon (trots att han protesterar och hävdar att man inte får göra det än).