Telling the truth

My intention was not to deal with the problem of truth, but with the problem of the truth-teller, or of truth-telling as an activity ... the question of the importance of telling the truth, knowing why we should tell the truth, we have the roots of what we could call the 'critical' tradition in the West.

- Michel Foucault.

Ja, jag blir lite skadad av den här kursens litteratur. Jag har just börjat läsa oavastående författares bok: History Of Sexuality: An Introduction á 159 sidor och ska till på onsdag skriva 350-500 ord om denna med egna infallsvinklar och åsikter. Om inte annat så är det en mycket intressant titel måste jag säga.

Den riktiga nakne kocken

Det är tydligen jag som är tillsammans med den riktiga nakne kocken. Tänka sig! Man lär sig något nytt varje dag.

Just shoot me

Till imorgon ska jag ha skrivit en A4-sida engelsk text om två andra texter som jag inte ens vet vad de handlar om men har läst typ 14 gånger. Jag har problem. Jag hatar begreppet "The public sphere".

Dagen facebookstatus:

Carolina tittar på en ett blank word-dokument som ska vara inlämnat imorn (då gärna med text på engelska). Detta har hon gjort hela dagen.

Jag borde verkligen plugga

Min studieteknik kommer få mig att gå upp i vikt...

Goda undanflykter

När plugga står högst på listan över saker att göra så har jag en tendens att sysselsätta mig med annat. Middag någon?

Tequila

Jag drack tequila i lördags. Det var välbehövligt. Sen gick jag omkring och sjön Rarattaddadatta datta, arattaddadatta datta, TEQUILA!!! halva natten. Jag kan ha blivit en smula berusad. Lördag var en trevlig natt. Det måste jag göra om snart.

Ladybird

Ena stunden är man så stark och andra stunden faller allt samman. Ena stunden känner man sig oövervinnerlig och andra helt vilse. Jag vill skrika, jag vill slå på något, jag vill ha en trygg famn, jag vill stå på mina egna ben. Jag vill så mycket men just nu men känns det hela omöjligt att placera. Ena stunden har man bestämt sig och i nästa faller man tillbaka. Att det ska vara så svårt att veta vad man vill. Ett facit hade kommit väl till användning just nu. Jag har så många frågor men nästan inga svar. Jag lever en dag i taget, timme för timme. Och så får vi se vart livet bär mig. Carpe diem var det nån som sa.

Lika som bär

Dumdator

När tekniken funkar som den ska så blir man rätt bortskämd. När den inte gör det blir man handikappad och kastas skoningslös bakåt i tiden. Datorn på jobbet (den som vi tar betalt med och den som man inte överlever dagen utan) har valt att dagen till ära lägga sig till med den fula sidan och vägrar nu att samarbeta. Med andra ord så fungerar den inte. Eller jo, den fungerar när den själv vill (vilket är sällan). Så nu tvingas jag göra allt för hand och huvud. Måttligt roande ska ni veta. Även kassalådan är trasig vilket inte gör saken bättre och man måste leka inbrottstjuv varje gång man tar betalt. Den här dagen kan bara bli bättre.

Pipande näsor

Om det är något som kan gå mig på nerverna som inget annat så är det människor med pipande näsor. Man kan ju behöva terapi för mindre. Pipande näsor är något som kan liknas med ljudet ifrån en siren eller ett brandalarm och det gör det helt omöjligt att fokusera på något annat än just detta. Och traiskt nog var det detta ljud som jag vaknade till imorse. Då höll någon på att dö. Trots tappra isoleringar med diverse kuddar och andra verktyg så vägrade det att ge sig och nu är hela dagen förstörd. Det värsta av allt var att när jag till slut lyckades härleda vart det jävlä ljudet kom ifrån insåg jag till min förskräckelse att det var min egen näsa som var boven i dramat. Nu ligger snoken risigt till. Bra jobbat Carolina! Ha en bra dag.

Idag läser jag Freud:

She has seen it and knows that she is without it and want to have it.

Let's go for a drink

What goes through your mind when someone says "Let's go for a drink"

Jag missade...

Igår vid luchtid befann jag mig på Svenska Filminstitutet. Igår vid samma tid befann sig även Gael Garica Bernal och Lukas Moodysson på Svenska Filminstitutet för att presentera sin nya film Mammut. Vad tror ni händer?! Självklart så missar jag dem. Man kan ju tycka att alla fotoblixtar kunde gett mig en ledtråd i rätt riktning men inte då. Carolina lever i sin egen lilla värld.

Något att leva efter.

Allting blir vad du gör det till. Det kräver bara olika mycket arbete.

Papercuts and dissorder

Ibland behöver man helt enkelt bara lite organisation och lugn och ro för att kunna tänka och ta ta i saker (typ som att plugga). Därför har ju nu suttit och satt in papper i mappar, gjort flikar och markeringar i olika färger, uppdaterat almanackan, druckit 3 koppar kaffe inom loppet av 3 timmar, jagat kurslitteratur per telefon, besökt en halv miljon bokshoppar på nätet (utan att hitta någonting av det jag vill) och det är inte förens nu som jag kan ta tag i att faktiskt börja läsa de texter som ska diskuteras under morgondagens lektion. Det kan kanske kallas koncentrationssvårigheter alternativt kontrollbehov, take a pic, men jag vet inte riktigt. Nu ska jag i alla fall attackera kaffemaskinen igen för min 4e kopp kaffe (dricker mest för att inte frysa ihjäl tror jag) alternativt lunch och sen ska överstrykningspennorna få jobba sig varma. Än så länge kan jag fortfarande inte sätta fingret på vad kursen handlar om men jag hoppas att det klarnar på vägen.

Vad har jag gett mig in på?

Första skoldagen är avklarad och jag lever med nöd och näppe. Vad har jag gett mig in på?! Kursen är på engelska, det ska lämnas in uppgifter varje vecka (på engelska), det ska diskuteras kurslitteratur på seminarietillfällen varje vecka (på engelska), det ska föras online-disskutioner (på engelska) och samtidigt som detta ska göras så ska det även läsas en hel rad kurslittertur (som jag fortfarande inte fått av adlibris trots att jag la min beställning för mer än två veckor sedan). Jag kommer att bo i mina böcker och få fyrkantiga ögon framför datorn. Det här är helt klart en utmaning utöver det vanliga (i alla fall för mig) men det ska bli sjukt kul (även fast det verkar en aning läskigt). Hur ska detta gå?

En massa nytt börjar imorn

Det är en massa nytt som börjar imorgon. Jag tycker om nya saker. Ny klass, ny kurs, nya människor, ny start. Imorgon börjar äntligen skolan och min kurs Politics of the Gaze. 09.00 ska jag infinna mig på Statens ljud och bildarkiv/Kungliga biblioteket för att se Kimberly Pierce film Boy´s Don´t Cry från 1999 och sen är vi igång. Jag kommer att bo med näsan i en hög med böcker fram till och med slutet av april och det ska skrivas 4 st seminariedisskutioner och 3 st sammanfattningar av kurslitteratur innan kursens slut. Det ska bli skönt att få något annat att tänka på ett tag.

Världens bästa Kajsa

När saker och ting är som tyngst och man själv mår som sämst så är det fantastiskt att ha vänner som vet vad man behöver. Ibland räcker det med en kram, ett samtal eller ett glas vin och ibland är det helst enkelt bara möjligheten att få frossa i godis som gäller. Tack Kajsa!

På väg någonstans

Jag vill vara på väg någonstans. Just nu står allting still.

Blank

Idag: Mina ögon kan tindra. Mina läppar kan le. Men sorgen i mitt hjärta kan ingen se. Jag vet inte vad det är som händer.

Jag saknar snön

Jag vill önska mig

Man vill alltid ha det man inte kan få. Jag vill önska mig skor när jag fyller år men lycka till att hitta ett par jag faktiskt kan ha.

Under filten med Carolina

En del dagar är dåliga, en del dagar är bra, en del dagar är bergochdalbanor och en del dagar vill man bara gömma sig under en filt. Jag tror att det kallas livet. Det gäller bara att hålla i sig. Mitt hjärta blöder, mitt huvud är blankt och mina fötter vill dansa. Idag känner jag mig vacker och morgondagen vet jag ingenting om.

Last View - The Assassin

Bandet heter Last View och videon är regisserad av min fd klasskompis Henric Regnell (www.braveart.se). Det här är alltså den videon som jag sminkade på för ett tag sen om ni kommer ihåg det. Den hade premiär i helgen och finns (nu som ni kan se) för allmän beskådning. Jag kan ju inte påstå att jag personligen gjorde någon spektakulär insatts men videon är jätte bra och Henke har gjort ett grymt jobb.

Det finns en gräns

Har jag skrivit om det på bloggen? Nej, det har jag inte. Kommer jag skriva om det på bloggen? Nej, förmodligen inte. Kommer jag svara dig ärligt om du frågar vad det är som händer? Nej, det kommer jag inte. Finns det någon enkel lösning? Om det fanns skulle den säljas dyrt. Mår jag dåligt av det? Ja, jag kan knappt förstå att det händer. Kommer det lösa sig? Det vet jag inte (men jag hoppas verkligen det).

Midnight-icecream

Ibland finns det lite tröst för vilsna själar i botten av ett par Ben&Jerry´s förpackningar. Att man sen blir ruinerad på köpet är väl kanske inte okej men jag måste nog säga att det var värt det.

Lite färg på tillvaron

Ut med all skit

Jag är i någonslags fas där jag försöker intala mig själv att jag inte är i behov av så jäkla mycket saker. Jag drunknar i dem. Jag förstår mig egentligen inte på folk (eller mig själv) som konstant samlar på sig en massa onödiga saker som sen bara ligger i stora högar och skärpar. Man har inte använt prylen på flera år (om någonsin) men ändå så räddas den gång på gång undan papperskorgen med orden: Man vet ju faktiskt aldrig när man behöver just en sån här. Nu ska skiten ut.

Vad händer om?

Vad händer om man korsar en tax och en schäfer? Jo, man får en blandning. En söt liten korv på fyra ben.

Levande

Jag kan inte sätta fingret på det... men av någon anledning så har jag aldrig känt mig så levande som jag gör just nu.

Bristen på något

Av någon anledning så mår jag sjukt illa idag. Det kanske inte är det mest intressanta jag någonsin skrivit om det inser jag men det händer mig inte speciellt ofta och därför noteras det just idag lite extra mycket. Det är ett rätt otrevligt tillstånd ska ni veta och om det är bristen på sömn eller blod som orsakat detta vet jag inte. Kanske lite av båda. Oavsett så är det alla gånger värt det.

Tömd på blod

Jag lever, jag har inte svimmat, jag märkte knappt att det hände och jag är precis blivit av med ca en halvliter blod. Jag är numera en aktiv blodgivare. Ge blod, ge liv. Det krävs så lite för att hjälpa andra. Bli blodgivare du med! De bjuder på fika!

I bloggens begynnelse

I bloggens begynnelse, närmare bestämt den 23 augusti 2007 bestämde jag mig för att bli blodgivare och gick på stolta ben ner till Blodbussen i Hammarby Sjöstad. Jag registrerade mig, fick informationspapperna och efter det har det inte skett några mirakel. Jag har fortfarande inte lämnat blod. Så nu, idag, ca 1,5 år senare ska jag slå slag i saken och uppsöka vampyrerna på Kungstappen vid Fridhemsplan. Idag ska jag lämna blod. Jag är nervös och just nu laddar jag med en frukost som Obelix garanterat inte skulle banga. Jag inbillar jag att det ska gå bättre då. Jag kommer att rulla till blodcentralen.

Skål gott folk

Duschad, osminkad och en vodka-lemon i handen framför tvn med datorn i knät. Jag har det rätt bra just nu. Skål!

Vackra vintervärld

Krya på dig doktorn

Min doktor har influensa och det var jag som fick önska honom "krya på dig" innan vi la på. Märkligt.

Vi ringer upp dig 09.15

Ibland är man nog för slö för sitt eget bästa. Vid det här laget lär jag nog få amputera skiten. Ni som följt min blogg ett tag nu minns nog att jag i somras hade rätt mycket problem med min häl (Akilleshälen) och därför tvingades gå akut till doktorn (efter att jag redan då skjutit upp det någon månad för mycket). Det visade sig att hälen var inflammerad och vätskefylld och resultatet av det var att jag sen i ur och skur fick gå i flipp-flopps hela sommaren. Hur som helst så blev aldrig hälen riktigt bra trots behandling av diverse medikamenter och jag har nu länge insett att jag måste dit igen. Suck. Jag borde gått för flera månaders sen men nu har jag iallafall gjort slag i saken och ringt. Så nu sitter jag hemma i soffan och väntar på att bli uppringd. Tick tack, tick tack.

Mitt vinterland

På denna plats har jag tillbringat fler somrar än vad jag kan minnas och aldrig förr har det varit så vacker. Detta är Kulåra julen 2008.

Jag tar av mig hatten.

Jag tar av mig hatten. Jag bockar och bugar. Jag applåderar. Tack till alla fina människor som torkar av fötterna innan de går in!

Inte ge sig på saker man inte hanterar

Man ska inte ge sig på saker man inte hanterar för då kan andra helt klart bli lite lidande. Någon har pillat på termostaten i butiken där jag jobbar och nu går det inte att höja värmen. Mätaren håller sig envist runt 20 grader (vilket man typ kan förfrysa i om man inte aktar sig) och ingenting händer oavsett vad man rattar eller trycker på. Det borde vara förbjudet att mixtra med allt som innebär att värme kan försvinna. Tänk på lilla frusna mig. Jag fryser ju ända in i själen och eftersom att jag inte kan stå ute i butiken i min röda dunjacka så får jag värma mig med ett flertal koppar te istället. Hutter hutter. Jag undrar om det ser suspekt ut att ha skinnhanskar på sig inomhus? Vid ett tillfälle förra året var det så kallt (och jag var visserligen sjuk) att jag fick stänga butiken för att springa över till Hemtex på andra sidan gatan och köpa mig en filt (som jag självklart inte har kvar nu när jag behöver den) för att inte förfrysa. Jag tycker visserligen väldigt mycket om vintern och framför allt tycker jag om snön men ska jag vara ärlig så är jag nog inte skapt för det här klimatet. Jag fryser.

Tillbaka till allvaret

Tänk att det kan göra så ont att gå upp ur sängen. Att behöva slå upp ögonen, lämna den varma kropp man har brevid sig och kliva upp på ett golv där pingviner vandrar. Det gör inte bara ont det är smärtsamt. Detta är ett fenomen är något som nu efter nyår drabbat mer än en svensk skulle jag tro och vårat avlånga land verkar lite trögstartat och fruset. Det är kallt ute, det är kallt inne och snoz-knappen har aldrig varit så flitigt använd. Tack och lov för att jag inte är en av dem som behöver göra detta varje dag. Jag jobbar nu några enstaka dagar i butiken men förutom det så börjar inte skolan förens den 20e. Jag har visserligen gått ut Stockholms Filmskola nu men under tiden som jag nu ger mig i kast med livet efter det så passar jag på att läsa två kurser på Universitetet. Den här gången ska jag läsa: Politics of the Gaze: Gender, Sexuality and the Moving Image och sen Postkoloniala perspektiv på rörliga bildmedier. Samtidigt som jag sysselsätter mig med detta ska jag även börja skriva på nästa manus, få snurr på firman och se till att bli antagen till DI (Dramatiska Institutet). Som vanligt är det många bollar i luften. Har jag sagt att jag gillar film eller?

I´m back in town

Efter drygt två veckor på olika platser i Dalarnas län är jag tillbaka i Stockholm och tillbaka på bloggen. Jag har varit ledig, ätit god mat, umgåtts med familjen, fotat, filosoferat och slagit mig gul och blå men nu är jag hemma. Jag hoppas att ni har saknat mig och jag hoppas att ni haft en fantastisk jul och ett gott nytt år!