Fokus på fransar

Canon EOS Kiss Digital X + Sigma 70-300/4-5.6 DG Macro, 1/250, f5.6, ISO 1600

Tillbaka i garderoben

Katten har gått och lagt sig i garderoben igen och jag sitter vid mammas skrivbord och pluggar. Nu är det mörkt ute och jag har svårt att hålla ögonen öppna. Jag har 2 1/2 texter kvar att läsa i ämnet Queer representations and heteronoramtivity och sen ca 500 ord att skriva om detta i relation till filmen Boy´s dont cry, men just nu är jag inte speciellt peppad. Det skulle vara skönt att åka hem och lägga sig i soffan med sambon och se en film istället men detta innebär att jag måste gå ut i dessa -17 grader och ta mig till bussen. Jag sitter istället och hoppas på att någon snäll själ ska ge mig skjuts vid tillfälle. Jag kämpar i alla fall vidare så länge och så får vi se hur det går.

Söndagsfika my ass!

Det är söndag och katten har bjudit över mig till hemmet i Bromma kyrka på fika. Både husse och matte är borta under dagen och hon kände för lite sällskap. Visst tänkte jag, det kan ju alltid vara trevligt så jag packade ihop lite saker och tog bussen 13:25 från Brommaplan mot Bromma Kyrka. Väl framme kliver jag in igenom ytterdörren och det syns inte röken av någon katt. Jag ropar några gånger och efter mycket om och men kommer hon sömnigt utsmygandes ur en garderob. Hon säger med ett pip att hon är glad att se mig och det är ömsesidigt. Vi går gemensamt upp för trappan till övervåningen och kommer då upp till ett bärfyllt golv. Någon är inte som det ska.

Små små torkade röda bär pryder hela parkettgolvet i hallen in till vardagsrum och kök och katten är nu spårlöst försvunnen.

Jag följer spåren och börjar inse att någon måste haft väldigt roligt under de timmar från att husse gått hemifrån och tills att jag klev in genom dörren.

Jag hör en prassel bakom krukan och reser på mig för att se bättre.

Där bakom krukan hittar jag den skyldige. Självklart ser hon helt oförstående på mig och hävdar att det var så när hon kom?! och att hon inte har något med saken att göra.

Det blir med andra ord till att städa. För annars lär ju jag få skulden för det hela när husse och matte väl dyker upp senare i eftermiddag. Katten själv är inte till speciellt hjälpsam utan ligger med och åmar sig på golvet. Det är nu det går upp för mig; så det var därför hon ville att jag skulle komma förbi... hon tänkte antingen skylla allt på mig alternativt se till att jag gjorde mig av med bevisen så att ingen någonsin skulle få veta någon. Jaha, och det är tacken för alla gånger man ställt upp som sällskap. Söndagsfika my ass!

Godiebag från Elle-galan

När jag under gårdagskvällen satt ensam hemma framför tvn och häckade i mjukisbrallor och tovigt hår så var min sambo och minglade i kostym på Elle-galan. Kanske inte helt rättvist. Därför så var det till min stora lycka bara tjej-prylar i den attraktiva godiebagen som han hade med sig och det tog inte många sekunder innan jag hade erövrat den och numera är ägare till en massa nya roliga saker.

Den innehöll visserligen mer saker än vad som syns på bilden men jag orkade inte spara på alla tidningar och broschyrer.

Vocie Control

Jag älskar min Iphone. Punkt. Jag älskar allt med den och jag vet inte hur jag skulle klara mig utan den. Min största mardröm är att den skulle försvinna eller sluta fungera, för jag menar vad skulle jag göra utan den? Det finns dock ett problem... min älskade multimaskin är även en telefon!? En ganska dålig sådan men ändock, en telefon. Telefoner ringer, vilket jag oftast älskar men telefoner går även att ringa ifrån och detta tycker jag mindre om. Jag tycker nämligen att det är oroligt läskig och jobbigt att ringa till andra människor. Speciellt jobbigt är det med samtal som betyder något. Samtal som betyder något innefattar oftast det läskiga ordet "nej" eller andra dåliga besked, såsom jobbsamtal till exempel. Ja, nu vet ni det om mig. Detta handikapp ställer oftast till det för mig, speciellt just nu när jag behöver kunna ringa som mest. I have no voice control.

Vi lär av våra misstag

Januari börjar lida mot sitt slut och jag vet inte om året börjat bra eller dåligt. Jag har haft fantastiska dagar och jag har haft riktigt crapy dagar men det jämnar nog ut sig. Ibland känns det som om allt jag gör blir fel, alla beslut och alla instinkter slår slint och ibland undrar jag om jag är riktigt klok i huvudet. Den som tror att det är lätt att kasta sig ut och kämpa för sina drömmar har fel. Ibland undrar jag om jag gjorde det på fel sätt. Jag tror dock att det är av våra misstag vi formas, det är av våra misstag vi lär oss. Genom misstag och dåliga beslut blir vi den person vi är menade att vara och i o med detta blir vi bättre människor. Det går sakta och det gör bitvis ont men vi lär oss och vi blir till slut någonting i den här världen. Man måste bara komma ihåg att fortsätta kämpa och hålla näsan ovanför vattenytan. Jag simmar inte så bra just nu men jag håller mig ovanför ytan och väntar besked om eventuella livbojar.

Vision2frame´s utkorg

Bristen på blogginlägg under de gångna dagarna beror på följande orsaker; sjukdom, fest och bakfylla. Sjukdomen (förkylningen) skrev jag ju om innan jag försvann från bloggen några dagar och innan sjukdomen försvunnit så försvann jag in i världens bästa kväll på Guldbaggegalas efterfest på Café Opera. Detta resulterade i mitt livs värsta bakfylla, som förövrigt höll i sig i två dagar, en vrickad fot och ihållande förkylning. Trots detta är jag nu på väg tillbaka till livet och idag sitter jag hemma och jobbar. Listan på saker att göra är lång men jag jobbar på det. Har precis fått i väg brev till skatteverket och nu väntar manusläsning med tillhörande feedback, manusskrivande, filmtittande och kurslitteraturläsning. Jag kommer med andra ord att få hålla på ett tag till.

Rolig lapp på Friskis

Denna lapp upptäckte vi efter träningen igår. Vi tillbringade sedan hela resan hem med att diskutera om hur detta gått till. Hur kan man inte märka att man tagit en sko med 2 storlekars skillnad?

Jag blev sjuker

Över natten har en förkylning smygit sig över mig. När jag gick och la mig hade jag världens frossa och nu när morgonen är här är jag inte mycket att ha. Jag frös så mycket att jag hackade tänder. Katten har legat vi min sida hela natten och nu på morgonen kommer hon och kollar till mig då och då. Jag har förvandlats till en liten sjuk skrutt. Dock med trevligt sällskap.

Morgonstund i barndomsrummet

Morgonen är här och jag har vaknat till liv i mitt gamla barndomsrum. Natten har varit lugn, en smula kylig och kattlös. Katten brukar alltid hälsa på på natten men den här natten har nog varit på jakt. Det är tacken för att man lämnar sin egen mjuka säng för att sällskapa det lilla djuret. Om 30 min ska jag ge mig iväg mot skolan och nu sitter jag och äter en smörgås jag hittat i ett skåp. Jag tog mig igenom den andra av gårdagens texter innan jag somnade men idag minns jag knappt vad den handlade om. Om jag fick hade jag mer än gärna somnat om och vaknat när om några timmar igen. Får istället sova middag när jag kommer "hem" i eftermiddag.

John Blund skottar sand i mina ögon

Katten ligger nu sött och sover bredvid mig på bäddsoffan där jag sitter med datorn i knät och en kopp te i handen. Jag ser hur hennes öron registrerar varje tangentslag jag gör men förutom det ligger hon helt still i sin egen lilla värld. Jag sitter här och funderar på att ta tag i att läsa den andra texten (av tre) inför morgondagens föreläsning/diskussion men jag måste erkänna att jag är måttligt peppad. Jag saknar sambon och John Blund har redan börjat skotta sand i mina ögon. Jag surfar runt lite på diverse bloggar, facebook och några dagstidningar men känner mig färdig för sängen. Jag inser dock att jag måste ta tag i texten nu och sluta gömma mig bland mina egna blogginlägg. Det är dags att ta sig i kragen.

Sambon och katten

Jag bjöd som sagt in sambon på pizza och bastu denna onsdagskväll och efter att vi alla bastat (ja, även katten) så tillbringades det några minuter till att skapa Japans konst. Nu är jag och katten dock ensam i det stora huset igen. Jag känner mig en smula harig och hoppar till vid varje knäpp som huset gör men jag hoppas att katten skyddar mig om något händer. Det underlättar dock inte att även hon hör ljuden...

Framme hos katten

Jag har nu anlänt hemma hos buskatten och hunnit bädda i bäddsoffan. Självklart fick jag inte ha den för mig själv många sekunder utan att själva bossen i huset tog direkt över. Ikväll blir det pizza, mys, läsning av kurslitteratur och bastubad.

2009 i facebookuppdateringar

Kattvakt

Busskattens matte och husse ska på 48 timmars kryssning till Riga idag och därför blir busskatten ensam hemma. För att undvika eventuella hemmafester och annat bus har jag erbjudit mig att ställa upp som vakt. Så i eftermiddag packar jag väskan och flyttar in hos katten över natten. Vi ska ha det så mysigt!

Svårt att tänka klart

Ikväll har jag lite svårt att tänka klart. Verkligheten börjar komma ikapp mig och jag vill bara blunda. Jag undrar hur allt ska gå och vart jag ska ta vägen. Världen snurra lite väl fort och det finns ingen chans att kliva av. Vart ska det här sluta? Jag behöver svar.

Skolstart 2010

Jag har nog glömt berätta att jag börjar skolan idag. Jag satt nämligen i somras och funderade på livet och insåg att jag saknar filmvetenskapen. Jag saknar den inspiration och motivation jag får av att vara i den miljön och läsa om saker som intresserar mig. Så jag gjorde en sen anmälan och kom in. Jag ska läsa nu en 15 poängskurs på grundnivå i Moving images and gender fram till och med mars. Detta gör jag för att jag tycker det är roligt och dyker det upp något annat under tiden, såsom filmjobb eller dyligt så kommer jag nog att klara av det ändå. Om inte annat får jag väl hoppa av. Jag menar något måste jag ju ha lärt mig under de tidigare 135 hp jag läst i mina dagar. Så tillbaka till skolbänken med andra ord och idag klockan 13.00 ska jag vara på plats i Filmvetenskapliga institutionens lokaler på Filmhuset. Tänk så det kan gå.

När jag fyller år

Det är nu 19 dagar (om jag räknat rätt) tills jag fyller år och jag måste säga att jag ser fram emot siffran 25. Det känns som om jag har längtat efter den. Allt annat som händer efter 25, med andra ord 26, 27, 28 osv känns lite läskigt men 25 känns bra. Nu är jaga bara halvvägs till 50. Mitt 25e år i livet ska bli mitt år, 2010 ska minsann hända grejer. Saker jag önskar mig när jag fyller år:

Armbandsklocka
Filmer
- Twilight
- I taket lyser stjärnorna
- Baksmällan
- Heroes säsong 3
Smycken från Rock by Sweden
Presentkort Twilfit
Multiverktyg
- Gerber Suspension el. Ripstop
iPhone billaddare
- Giffit PowerJolt SE (199:- AppleSore)
Datorryggsäck
- Samsonite proteo formal backpack 15.4# svart (865:- på www.dustinhome.se)
Parfym
- DKNY be delicious (det gröna äpplet)
Stekpanna
Pengar
Rikedom och filmjobb

Jag tycker egentligen att man vid 25 börjar bli för gammal för att skriva önskelistor men det hindrar mig inte från att önska.

Klockan 09.00 i vårt trapphus

Min bror har varit utan sovrumsdörr sedan någon gång i mars förra året då han flyttande in i lägenheten ovanför oss. Idag dök det äntligen upp två män och en dörr i trapphuset och jag var den som tvingades palla mig ur sängen för att öppna en trappa upp. De ringde och förvarnade om att de var på väg ca en 15 minuter innan de faktiskt dök upp så drygt fem i nio gick jag ut och satte mig med en kopp kaffe i trapphuset (för att de inte skulle ringa på dörren och väcka sambon). När jag satt där i trapphuset slog det mig vilket jäkla liv det var innanför dörrarna till båda våra grannar, med andra ord de båda barnfamiljerna i våran uppgång och jag insåg att detta oljud var på väg ut. Jag riktigt hörde hur det sattes på vantar, mössor, overaller och skor innanför de båda dörrarna och jag insåg att det var på tok för tidigt för stela konversioner med grannarna i trapphuset. Så jag tog mitt kaffe och pepp in i min egen lägenhet igen. Där gömde jag mig bakom kikhållet till kusten var klar och en arme av barn och föräldrar stressat myllrat ner för trapporna. Sen gick jag ut igen och släppte in männen med dörren. Männen med dörr en hade dock inte bara dörr med sig utan även en massa oväsendesmaskiner, oväsendesmaskiner som garanterat kommer att väcka sambon. De jobbar nämligen drygt 3 meter ifrån hans huvud då det är broderns sovrumsdörr som skall sättas in. Stackars sambon, stakars mig.

När katten hjälper till

När katten hjälper till att städa bort julen tenderar det är bli rätt roligt. Jag skrattade högt när jag såg detta inlägg. Gå in på Hemmabryggan och kolla in när mamma, Anders och katten städar bort julen.

Guldbaggegalans efterfest 2010

Oh yes! Den 25 januari ska jag gå på Guldbaggegalans efterfest och jag tar min älskade Anna med mig. Sambon kommer självklart också dyka upp men han och roderkamraten Oskar ska ju ditt för att jobba med Tramsit och bevaka galan hela vägen från röda mattan till efterfest, jag och Anna ska dit och festa och networka våra små ases off. Det kommer att bli fantastiskt, jag kommer vara fantastisk, vi kommer att vara outstanding. Dock vände vi förtvivlat oss om mot varandra på bussen idag och frågade i mun på varandra vad vi skulle ha på oss. Det blir dock ett senare problem. Det är ju faktiskt hela en vecka kvar.

Knäcka av Ivica Zubak

Kom precis hem från att ha varit på filmvisning på filmhuset och sett Ivica Zubak´s film Knäcka. Ivica och jag jobbade tillsammans i platsteamet på Puss i höstas och jag måste säga att jag är grymt imponerad. Otroligt välregisserat, välspelat och välskrivet. Har ni möjlighet att någon gång se den så tveka inte. Det här är en väldigt bra film.

Knäcka a´handlar om Goran som just tagit studenten och inte vet vad han vill göra med sitt liv. Ska han haka på sina småkriminella polare och tjäna lite cash, eller lyssna på korvgubbens tjat om att gå i skolan tills man dör? Än så länge nöjer han sig med att dricka öl och ragga tjejer, men när hans mamma plötsligt blir svårt sjuk och hamnar på sjukhus ställs allt på sin spets. Hon vill tillbaka till sitt hemland Kroatien en sista gång och hon har pengar hemma i en plastpåse. Goran måste lära sig att bestämma vilken skola han ska välja i livet.

Fruktstund på jobbet

Äpple, banan, vindruvor och choklad.

Sitter på kontoret

Jag sitter på kontoret mitt och väntar på lite olika besked. Besked med ett spann från jobb till kvällsaktiviteter och jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska ha lite is i magen eller inte. Samtidigt som det händer mycket i mitt liv nu så händer det för lite och mycket av mina dagar handlar om att networka. Detta innebär självklart en massa roligt och väldigt mycket nya människor men även en rätt obekväm ovisshet. Framtiden innehåller många frågetecken.

Going down

Nu är jag redo för middag och vin hos syster innan det bär av in mot stan och Kulturstudion. Dags att gå två trappor ner.

Kulturstudion 1 år

Ikväll är det 1-års fest på Kulturstudion och syster och jag hade tänkt dra på den lilla svarta och palla oss dit. Egentligen skulle jag dit med sambon men eftersom att han är egen företagare, driver humorsajt, är väldigt viktig och under veckan som gått har varit på både premiären av Snabba Cash och bevakat Grammis-galan så fick jag ta the next best thing, min älskade syster.

Är det okej att sova igen?

Klockan 11.00 i morse stod jag på mitt tredje friskis-pass för veckan och nu efter en vända till tippen och lite bilåkande så har jag landat i soffan under 3 filtar med en varm vetekudde och en kopp te. Jag är trött och jag fryser. Jag funderar på om jag ska gå och lägga mig en stund igen. Jag kanske skulle ta och införa eftermiddagslur i det här hushållet.

Fredagsbak

Denna fredagskväll bakar jag bröd. Ekologiskt lantbröd med valnötter, hasselnötter och torkade aprikoser. Det är dock snarare fikabröd än matbröd för det är så himla gott men oavsett så är det fantastiskt. Jag köper Kornkammarens ekologiska lantbrödsmix från Axa och häller sedan i en massa saker som jag tycker om, tex nötter och torkad frukt och följer sen receptet. Detta och ett glas vin är min fredag.

Den härliga damen

Surfade nyss omkring bland olika vänner på facebook och hittade då denna konversation på Vit som snö-huvudrollen Joakims wall. Jag skrattade högt.

Tävling: Sminket kan bli ditt

Nytt år ny tävling på Tramsit.se. Denna gång har du chansen att vinna ett mer kvinnligt kit. Det innehåller: läppglans, Eight hour cream, eight hour lipcream, ögonskugga, duschtvål och en hudlotion. Det enda du behöver göra är att gå in HÄR.

For friends

Efter att ha varit på ett möte på produktionsbolaget Bob Film om ett eventuellt framtida jobb så sitter jag nu med en chai-latte och skriver treatment på For Friends på Hornsgatan. Caféet är nästan folktomt och jag lyssnar på ett radiorepotage om dubbdäcksförbud. Jag måste erkänna att jag var nervös tidigare och jag förbannar mig själv lite för att jag blir så otroligt entusiastisk i mina försök att få andra att förstår hur mycket jag vill det här. Det här med att vara sig själv fullt ut är svårt när man vill något så mycket. Jaja, hur som helst så kan jag ju inte göra något mer vid det här laget i alla fall, inget annat än att bara hålla tummarna, vänta på morgon dagen och ett eventuellt svar. Snart ska jag möta Fredrik och prata om allt och ingenting över en fika och förhoppningsvis varvar ner lite. Det kan jag behöva.

Treatment, fotogafering av Maeby och träning

Att jag idag sänkte medelåldern med 25 år på dagens träningspass är ingen överdrift och det fick mig att tänka till. Man får sig nämligen en tankeställare när alla dessa "gamlingar" skuttar på genom hela passet som om dem var 25 och jag stönar och stånkar som om jag vore 75 reda efter uppvärmningen. Jaja, det krävs helt enkelt lite mera träning på min front. Förutom träningen har jag äntligen kommit igång med ett treatment (ett treatment är oftast 10-20 sidor och berättar filmens historia i löpande text eller punkter, och ger överblick över hur manusförfattaren har strukturerat historien) till mitt nästa manus och även fotas Lisas hund Maeby.

Snabba cash och disney-dubbning

Idag har jag varit på pressvisningen av Snabba Cash, suttit på Sdi media och roas av när Göran regisserat dubbning av dåliga Disney-serier, skrattat åt dåliga skämt och nu dansar jag städades omkring i lägenheten och lyssnar på Koop Islands. That´s my day.

Vackra människor

Musikvideoinspelningsdagarna har varit fantastiska och jag har jobbat med underbara, vackra och inspirerade människor i två grymma dagar. Vi avslutade med dans in på småtimmarna och jag kan knappt vänta tills vi samlas igen för nästa projekt. Musikvideomaterialet ser jätte fint ut och jag är helt övertygad om att den färdiga videon kommer bli grym. Självklart kommer jag visa den för er om jag kan och jag hoppas att ni kommer att älska låten lika mycket som jag.

Cravings for krabba

Om någon frågar mig vad jag önskar mig när jag fyller år så är svaret: Krabbfrossa. Under flera månaders tid har jag suktat efter krabba, vit vin och rostat bröd med ost så pass mycket att jag har svårt att sluta tänka på det. Jag vill ha krabba. Det står högst på min lista.

It's a wrap!

Inspelningen är klart och det har varit fantastisk. Jag fick ha svart på mig och dagen har varit grym! Jag är trött och lycklig. Nu är det dags för fest!

Bara inte svart

Om det blir som Lisa vill så ska jag vara med som statist i musikvideon imorgon. Jag ska agera huvudkaraktärens bästa vän. Min följdfråga till detta var: Vad jag ska ha på mig? och svaret blev: Vadsomhelst, bara inget svart. Jaha... Jag har nu gått igenom hela min garderob under den senaste kvarten och insett att jag typ har ETT linne i min garderob som inte är svart. Huston, we have a problem.

"Baby youre blind"

När livet känns fantastiskt är det svårt att sätta ord på det. Vi gör en musikvideo till den fantastiska låten "Baby youre blind" skriven av Belle and Sebastian-medlemmen Stuart Murdoch (som jag pratat med halva dagen utan att fatta att det var den Stuart Murdoch jag pratade med) och trots utomhusinspelning och många minusgrader så har hela dagen fyllt min mage med lycka. Det är så sjukt roligt och jag mår så bra när jag jobbar med det jag älskar. Den här gången jobbar med ungefär samma team som på kortfilemn "Små barn, stora ord" och det är Lisa James-Larsson som återigen står för den brillianta regin. Jag kan inte säga annat än att det är fantastiskt.

1 månad kvar till 25

För 24 år och 11 månader sedan föddes jag på Huddinge sjukhus en tidig morgon i februari. För 9 år och 11 månadader sedan fyllde jag 15. Om en månad fyller jag 25. Tänk vad tiden går fort.

Det är något med djur

Moses är min räddare!

I somras gick min regissörsstol sönder (stolen som jag då använde om kontorsstol) och därför har jag under det senaste halvåret suttit på en pall. Detta har vidare resulterat i en mycket ond rygg och en hel del ömma muskler. Därför drog jag idag fram företagskortet och begav mig till IKEA för att inhandla ny stol. Det blev en Moses för 299 kr i plastläder. Nu kommer jag förhoppningsvis kunna jobba som aldrig förr. Det kommer bli så bra! Moses är min räddare!

En doft av bränd plast i hyreshuset

En doft av bränd plast har spridit sig i hela hyreshuset där vi bor. Det var när jag gick ifrån mellan min egen lägenhet, systers lägenhet och tvättstugan som jag kände den stickande doften och sen insåg att det låg en tunn rök i trapphuset. Det visade sig efter liter efterforskning att det var den berömda tanten under oss som glömt stekpannan på spisen och istället tagit ett viktigt telefonsamtal och därför skapat en mindre brand i köket. Nu luktar det pyton i alla lägenheter på vänster sida av 42an då vi alla delar samma fläktsystem. Tack tanten! Nej, det sticker inte alls ögonen och jag mår inte ett dugg illa. Vi börjar det nya året med platsförgiftning på hemmaplan och tanten ursäktar sig med att hon i alla fall försökte vifta bort det med käppen.

Att skriva 2010

Att skriva 2010 känns faktiskt lite fel inser jag nu när jag sitter med mitt lilla manus. Att skriva 100105 känns ännu mera fel och det ser dessutom konstigt ut. Det brukar visserligen alltid vara märkligt att skriva i ett nytt årtal efter nyår men det här känns snarare som ett tidsresa bakåt i tiden än ett steg framåt.

Nytt år, nya uppdateringar

Idag har jag tagit mig i kragen och uppdaterat företagets hemsida med nya meriter och fotografier och ska även försöka hinna med att se över den privata hemsidan (som är ett ständigt pågående projekt). Istället för att sitta och grubbla över saker jag inte har eller kan göra något åt så försöker jag tänka positivt på de saker som jag faktiskt har. Jag har ett eget företag, två snygga hemsidor, en blogg som jag älskar, jag hade 4 filmjobb i slutet av förra året och 4 reklamjobb och har i och med utvecklat mitt kontaktnät inför framtiden. Det är ändå inte så illa om man ser till att jag ganska nyligen slutat plugga och nu försöker bli något i den stora världen. 2010 ska bli ett år av positiva tankar och sprudlande kreativitet.

The Never ending story

Trean visar The Never ending story från 1984 på TV och jag finner mig nu nostalgiskt klistrad framför. Jag minns hur förälskad jag var i Atreyu och hur fascinerad jag var av hel upplägget och att just detta är en av anledningarna till att jag insåg att det var film jag skulle hålla på med i livet. Lyssna bara på musiken eller upptäck vilken fantastisk story det är. Jag undrar om dagens barn och ungdom kan uppskatta detta....

Den älskade katten

De kommer och sätter sig på bordet bredvid författaren, håller hans tankar sällskap, och betraktar honom med ömhet och skarpsinne. Katter tycks ana tanken som är på väg från hjärnan till pennan och, när de sträcker fram en tass, försöka fånga den på dess väg. - THÉOPHILE GAUTIER

Benmärgsförfryst

Stockholm är en kall stad, samma temperatur i Sälen är småpotatis men här hemma fryser man benmärgen av sig. Lägenheten var svinkall när vi klev in genom dörren och jag har nu vridit på elementen på för fullt och satt mig i soffan med tre filtar. Att sätta ner fötterna på golvet är otänkbart och man inte vill amputera dem pga av förfrysning. Hur jag sen ska ta mig till sovrummet är fortfarande oklart. Det är konstigt att samma temperatur i olika delar av Sverige kan upplevas så olika. Jag vill tillbaka till Sälen, till brasan, till katten och till inga måsten samtidigt som jag är glad över att få vara hemma då mitt manus är snart klart och på fredag-lördag är det musikvideo-inspelning på gång (som ska bli hur kul som helst). Så med andra ord så vill jag gärna ha det bästa av två världar.

Home again and it´s bitter sweet

Igår landade vi hemma i Stockholm igen efter att ha trängts med alla andra stockholmare på väg från fjällen på landets motorvägar. Första natten på två veckor i sin egen säng var fantastisk och det var länge sedan jag sov så gott. Det är dock vemodigt att vara hemma i allvaret igen och möta konsekvenserna av att ha sagt upp sig för att kämpa för sina drömmar. Det är verkligen ingen dans på rosor när man tömmer halva sparkontot för att kunna betala sin räkningar. Mitt hjärta säger mig att jag har gjort rätt men hjärnan börjar vackla lite. Har jag gjort rätt?

Gott nytt år?

Bloggandet går på halvfart men det bara är för att jag försöker njuta av lite ledighet och ladda batterierna utan en massa måsten. Bara så att ni vet. Gott nytt år förresten! Hoppas året börjat bra. Själv har jag dragit på mig en virusinfektion i ögat som känns rätt så mycket och är mindre bekväm och har därför gjort en liten tripp till Akuten i Sälen, men läget ser rätt bra ut. Vi hörs!