Näsblod

Sen jag började på nya jobbet har jag varit konstant täppt i näsan. Jag snyter mig minst två gånger om dagen. Idag fick näsan nog och släppte på det röda niagarafallet. Nu har jag tussar i näsan.

Svennefredag

Som den sanna svensk och åttondels finnen jag är så tar det inte många sekunder efter att jag kommit hem från jobbet denna fredagskväll innan mjukisbyxorna åker på och vinet hamnar framför mig i ett glas på vardagsrumsbordet. Sannolikheten är stor att detta efterföljs av hämtmat och snarkningar i soffan innan klockan slagit 22. Just nu i denna stund sitter jag ojar över min vikt samtidigt som jag nyss smällt i mig två chokladbitar och förmodligen kommer att välja pizza som middagsmat. Jag skulle tro att jag är precis som många andra precis i denna stund.

Bergochdalbanelivet

Med en kopp te i handen framför tvn sitter jag och förbannar aprilvädret. Jag vill gärna hitta på något att skriva om men min hjärna är så full av saker att det inte går att sammanfatta och sätta i ord. Jag mår dock bra, så mycket kan jag säga. Berg och dal-banan som jag kallar liv klättrar sakta uppåt och jag hoppas på en lång raksträcka i slutet av backen.

Två favvoritbilder från dopet

FYI!

Det tar 7 sek för maten att passera från munnen till magen. En människas hårstrå kan hålla för 3 kg. Längden av penis är tummens längd gånger tre. Lårbenet är hårt som betong. Kvinnans hjärta slår snabbare än mannens. Kvinnor blinkar två gånger mer än män. Vi använder 300 muskler bara för att hålla balansen när vi står....... Kvinnan har läst hela den här texten. Mannen tittar fortfarande på sin tumme...!

Inte okej tvättstugehyfs

Tvättstugan var uppenbarligen inte städad sen sist jag var där där för lite mer än en vecka sedan. Känner mig som en jäkla surkärring men det här är inte okej tvättstugehyfs. Är det bara jag och sambon som städar den där förbannade tvättstugan eller? Jag är arg.

Det eviga irritationsmomentet: Tvättstugan

Hur svårt kan det vara egentligen? På riktigt? Man tar en soppborste, borstar lite, slänger skräpet i en papperskorg. Man tar en golvmopp, moppar lite och ställer sedan undan den. Man tar sin lilla hand och tar bort lite ludd ur diverse maskiner och ser till att det inte ligger ett lager damm i botten på torkskåpet. Hur svårt kan det vara? Jag är också medveten om hur tråkigt det är städa den där jävla tvättstugan men jag blir fan irriterad när jag varje gång måste både inleda och avsluta med att göra det för att hyresgästen innan inte behagat ta tag i det. Jag kan väl också förstå om man har en dålig dag, har jätte bråttom till något annat eller på något sätt inte är kapabel till att göra det men det kan inte vara så varje gång, för varje person som bor i det här huset. Om man tappar ett plagg på golvet i vår tvättstuga så måste man tvätta det på nytt för att inte bli dammallergiker på kuppen. It´s a never ending story och idag är jag fan upprörd på riktigt. Jag har inte tid med det här. Punkt.

I Guds händer

I helgen fick kameran följa med på dop och Robin fick sitt namn.

The real me

Så länge som jag haft den här bloggen så har jag varit ljust blond i håret. Jag har varit det så länge att jag själv slutat reflektera över det och jag tyckte då helt enkelt att det var jag. Nu är dock tiden inne för en förändring och jag är lite trött på att vara "jag". Så jag bestämde mig för att gå tillbaka till den riktiga jag: den inte fullt så ljust blonda utan mer naturligt blonda Carolina Rung. Här ovan kan ni se resultatet. Det komiska i det hela är att denna förändring fick mig att inse hur lik jag faktiskt är min mamma (se bild 5 i övre reden på min head). Så mycket för att försöka hitta "jaget", jag hittade ju mamma.

Timmar som går.

Jag sitter nere i köket och väntar på att han ska vakna. Jag lyssnar till varje litet ljud från övervåningen i hopp om att det ska vara ett livstecken och jag ser förväntansfullt mot trappan som leder ner. Jag vill att han ska vakna nu. Jag saknar honom. Det jag inte vet är att de ska ta ytterligare 5 timmar innan vi ses. Han sover och jag ska iväg inom dryga timmen. Ny frisyr står på schemat. Veckorna som gått har varit omtumlande och vi har knappt setts på över 3 av dem. Kvalitetstiden om dryga 3 timmar i bilen upp till Falun var fantastiskt. Vi bara satt där, utan knappt ett ord och bara var. Jag känner mig så trygg i hans närvaro och jag behöver honom mer nu är någonsin. Mina dagar, som blir till veckor är en enda lång utmaning och det är en prövning jag inte upplevt förut. Jag sippar lite på mitt kaffe ibland mina funderingar och inser att om han kommer ner nu så komme han att bli arg. Han vill inte att jag dricker kaffe. Men det gör inget. Jag vill bara att han ska vakna. Detta var igår. Idag väntar ytterligare 3 timmars kvalitetstid i solskenet på väg hem mot Stockholm. Ny frisyr är införskaffad och klänning ligger i väskan. Vi ska tillbaka till verkligheten. Det är lite mycket nu.