Detta samtal ägde rum tidigare ikväll:

Badrummet ska målas om och detta samtal ägde rum i bilen på väg till Alviks måleri tidigare ikväll:
Carolina: Vi måste ha färg, en roller, typ en pensel och något att hälla färgen i. Sen behöver vi något att tvätta av med innan och något att täcka in badrummet med när vi väl målar.
Per: (förvånat) Vem har sagt det?
Carolina: Vad då? Kan inte jag ha kommit på det själv?
Per: Nej.... Vem har sagt det?
En stunds tystnad infinner sig i bilen.
Carolina: (eftertänksamt) Mamma....
Per: (brister ut i gapskratt) Jag sa ju det.

Dagens jobbarkompis:

STYRMAN

Alltid i sista minuten

Idag har jag äntligen tagit mig själv i kragen och satt mig ner för att skriva på min Flärd och Film-tenta som egentligen ska vara inlämnad kl 12.00 idag. *Suck och stön*. Tänk att det ska vara så svårt att komma till skott. Därför har jag dagen till ära återigen sökt mig till orten Solna där slagit mig ner på en orange stol i konferensrummet på mammas jobb. Här ska orden flöda (eller snarare värka fram). Då jag fick tentan mycket senare än resten av min klass och jag fått ett förskjutet inlämningsdatum men det betyder ändock att jag kommer ha näsan i mina böcker de närmaste 48 timmarna och sen 24 framför datorn för att spota ur mig 7 sidor uppsats. Hemma är de just nu omöjligt att sitta då min självdisciplin inte är tillräckligt stark för att inte lockas av den glänsande 40" tummaren som står i hemma i vardagsrummet och viskar lockrop i mitt öra, så jag väljer att fly. Nu ska här skrivas så att fingrarna blöder och sen ska jag unna mig med att fixa naglarna hos Jenny på Pearls and Beauty i Bromma.

Det är regn och rusk

Det är storm ute och det kommer förmodligen vara trafikkaos imorgon. Först ska det skrapas en herrans massa rutor runt om i staden och sen ska tusentals morgontrötta Stockholmare ut på hala vägar utan varken vinterdäck eller sunt förnuft. Kunde jag skulle jag hålla mig borta och bädda ner mig i soffan med en filt istället.

Det pratades om en resa till Thailand...

Det pratades om en resa till Thailand... men helt plötsligt kastades livet om och Per valde istället en annan väg. Han bestämde sig en dag för att det var dags för oss att ta nästa steg in i vår relation och göra något vettigt med våra liv. Det var helt enkelt dags att utöka i familjen.
Så därför välkomnar vi nu Sony Bravia W4000 med tillhörande BOSE 3-2-1 surround system in i familjen på Spannvägen.

Hittat mig ett kontor för dagen.

När man var liten var det mest pest och pina att följa med någon av sina föräldrar till jobbet. Det var kanske spännande i en kvart men den känslan försvann fort då det sedan oftast innebar en massa väntan, tråkiga branschbroschyrer, en hel massa myror i brallan och datorer utan internetuppkoppling. Idag följer jag med mamma till jobbet för att få lite lugn och ro. Jag gömmer mig i ett hörn av lokalen som mestadels är ett arkiv och sitter nu här och synkar våran älskade lilla film i lugn och ro. Jag har det bästa av två världar. Jag har mitt lugn och ro, människor att bolla tankar med och en kaffemaskin runt hörnet. Tanken är väl att jag egentligen även ska skriva lite på tentan min men det är helt klart inte lika roligt.

Byta inriktning?!

Jag sitter hemma och synkar ljud med bilder och överväger seriöst att byta till stumfilms-branschen.

Hej!

Här sitter jag och skjuter upp skrivandet av en uppsats. Jag är så dålig. Det är så mycket andra tankar som snurrar i mitt huvud just nu att jag har svårt att finna ro. Det är något som saknas.

Vi ser skönhet i olika saker

I´m in trouble

På fredag klockan 12.00 ska min tenta för Flärd och Film-kursen vara skriven och inlämnad. Tentan för kursen som jag typ glömt bort (förträngt) att jag överhuvudtaget går. Nu sitter jag här i sängen med högar av kurslitteratur (som jag inte läst) och en uppsats att skriva samtidigt som jag har en film som ska klippas och ljud som ska synkas. I´m in so much trouble. Undanflykterna och "jag ska bara"- tankarna börjar hopa sig och jag känner mig rätt körd.

Något har fastnat

Igår var vi på Nordisk Film och scannade materialet från "David". Jag var nervös som en lite skolflicka inför första dagen på en ny termin men till min stora glädje visade det sig att något faktiskt fastnat på filmen. I slutände kanske det till och med kan bli en färdig film av det hela. Nu väntar ett par veckor av långa nätter och tunnare hår vid klippbordet. Den 8 december ska det vara klart.

Något jag inte vill veta

Något jag verkligen inte vill veta är vad mina grannar har för underkläder. Något jag inte heller vill är att ta i dem. Någon har glömt sin tvätt i tvättstugan (i maskinerna) nu på morgonen och jag tackar Gud för att jag slapp ramla in i den av mina 16 grannar som det nu råkar vara som supit bort klockan denna lördagsmorgon. Kommer man en minut försent i vår tvättstuga så låses dörren och du har ingen möjlighet att längre komma in. Det vill säga om du inte vill gå och bikta dig hos portvakten eller vänta ut den som är på tur (och i och med det behöva fälla de enormt stela kommentarerna om hur vädret är just denna dag). Det ska bli intressant att se hur detta enormt spännande tvättstugedrama kommer att te sig denna höstmorgon och jag hoppas att jag inte behöver vara en del av det.

Om ni undrar så är jag expert på att göra en höna av en fjäder.

Ett hårt förortsliv

En dag i livet som Bromma-bo. Förorten är tuff.

I can´t remember to forget

You can just feel the details, the bits and pieces you never put into words. And you can feel these extreme moments even if you dont want to. You put these together and you get the feel of a person. Enough to know how much you miss them..... and how much you hate the person who took them away - Memento, 2000

Min livsglädje.

Jag lever för att berätta med ord och bilder.

Inspelningsbilder 3

Bakom kameran

Vid sidan av kameran

Oskar Wernhede, Maud Hyttenberg-Bartoletti, Per Kjellin

Soundcheck

Susanne Barklund och "Lillebror" Rung

Doktor Karl Friman

- Säg: Ahhhhhh

Joakim Sædén och moi.

Övning inför kommande storhetstider

En eventuell bild ur filmen.

Inspelningsbilder 2

Lina Pleijel, Joakim Sædén, Joakim Skrabb, Karl Friman och Christian Rung

Niklas Panthell

Jonatan Sköld

Rekvisita

Jag, Marcel Risberg och Eva Sjökvist

Eva Sjökvist

Karl Friman, Niklas Panthell och Joakim skrabb

En av alla korridorer

Jag, Susanne Barklund och Vivian Cardinal

Christian "Lillebror" Rung

Bilder från inspelningen

Inspelning utanför Serafen på Kungsholmen

Anna Eliasson, Susanne Barklund och Joakim Sædén

Jag och vår huvudroll Conrad Olmos

Regissörsduetten

Anna Eliasson och Conrad Olmos

Conrad Olmos, Joakim Sædén och Susanne Barklund

Conrad Olmos, Bert-Åke Varg och Vivian Cardinal

Conrad Olmos och Bert-Åke Varg

Inspelning på Stora Sköndal

Marcel Risberg

Joakim Sædén, Conrad Olmos och Lina Pleijel

Lina Pleijel

Joakim Sædén

Inspelning av "Normas rum"

Styling av första klass

Sex dagar är förbi

Den sex dagar långa inspelningen är nu förbi och en märklig känsla har rotat sig i min kropp. Jag kan inte riktigt sätta fingret på den men jag tror att det är tomhet som satt sig i mitt bröst. Jag känner mig totalt utmattad, mina känslor snurrar runt i panik och mina tankar flyger högt över molnen. Förvirringen är total. Det känns som om jag förlorat något. Inspelningen har på det stora gått bra men kan utan tvekan liknas vid en berg-och-dal-bana. Det har varit en upplevelse utöver det vanliga och jag har lärt mig så mycket, speciellt om mig själv. Jag älskar att få göra film och jag älskar det även när det blir kaos. Nu ska vi bara se om det har fastnat något på filmen...

Sneakpeak ur "David"

Inspelning pågår

Som ni kanske förstått så har inspelningen dragit igång på allvar nu och livet och allt där till är satt på "hold". Just nu är huvudet i ett enda kaos av tankar och jag är bara sjukt glad över att äntligen ha fått ta av mig mina långkalsonger och att huvudet inte trillat av. Jag ska förklara mer när livet återigen är på "play". Tack för att ni väntar.

Tips!

Gå in på tramsit.se! Din humorsajt på nätet.

Larvigt värre

Bortglömda minnen

När människor lämnar efter sig sitt bröllopsfoto på den plats senast kallat hem betyder det förmodligen att de gått vidare till en annan där fysiska minnen inte längre har någon plats. När detta foto lämnats kvar i en hink pryd med en post-it-lapp fastklistrad på glaset betyder detta förmodligen att inget brytt sig tillräckligt för att ta hand om det eller att personen ifråga varit mer ensam än en människa någonsin ska behöva vara. Att bokstäverna på post-it-lappen formar ordet "släng" är svårt att greppa och insikten om dess betydelse känns i hela magen. Tänk att en människans öde kan beröra den som minst anar det.

En tom flygel

Vi trodde nog inte riktigt att det var sant när vi insåg att vi skulle få spela in vår film helt ensamma i en helt egen, numera tom flygel på ett vårdhem strax utanför Stockholms tullar. Bara dagar innan vårt första besök hade de tömt våningen på folk och om några veckor sätter de igång med att renovera. Innan dess ska vår films handling äga rum i dessa lokaler. När vi klev in där den 25 september var allt en enda röra men inredningen, kläder och enstaka personliga tillbehör fanns kvar. Det var som om alla helt enkelt bara flytt och lämnat stället vind för våg och totalt öde. För oss hade det knappast kunnat bli bättre.

Idag återvände vi ditt för att reka specifika platser att spela in på och för att ta tag i att hamstra möbler och annat för att fylla våra bilder med. Vi slet som djur i flera timmar med att frakta möbler från källare och upp till avdelning 5 där vi nu huserar och vi fick slut ihop en rätt okej skara rekvisita och en hel del inspiration. Personalen på vårdhemmet har varit helt fantastiskt hjälpsamma, trevliga och haft ett enormt tålamod med oss hela dagen och jag vet inte hur vi ska tacka dem i slutänden. Det kommer att bli så sjukt bra och den 17e kör vi igång på allvar. Då börjar inspelningen av "David".

Många bollar i luften

Att få jobba med människor som har samma dröm, samma vision och samma mål som den man själv kämpar så hårt för att förverkliga är en fantastisk känsla. Att få känna att man faktiskt jobbar tillsammans och att man är en viktigt och unik del av något får alla motgångar att bli överkomliga. Sömnen kantas av märkliga drömmar och ibland undrar jag hur jag fått med mig själv ut genom dörren i ett stycke. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte var mycket just nu men det känns rätt okej. Just nu är livet en rätt angenäm utmaning och för varje pusselbit som faller på plats så växer den lilla lyckoklumpen i magen. Jag älskar den lilla film som vi just nu skapar.