Visby 31 juni

Icke kameratränad familj

Vad händer när jag ska försöka ta kort på min familj? Jo följande:

1. Jag vänder mig om (för att ta kort) och alla springer och gömmer sig.

2. Alla kommer fram ur sina gömställen och skrattar åt mig.

3. De ställer efter mycket om och men upp på en foto (med spexar gärna till det lite för att visa att de har makten).


Min familj är ännu inte så kameratränade som jag önskar. De har som sagt en tendens att springa och gömma sig.

Blue Perl - The crib

Pärlan själv (liggandes i Visby)

Transportmedel och badbrygga

Leksak

Köket

"Vardagsrum, hall och kök"

The master bedroom

Mitt och Pers bedroom

Min och Pers TV-hörna

Båtmärket

Styrcentral inomhus

Destination Gotland

Klockan var strax efter 8.00 i morse när vi först styrde bilen mot seglarstaden Västervik och där sedan mönstrade på båten Blue Pearl. I Västervik ställde vi om kursen mot Gotland, begav oss ut till havs och hamnade efter drygt 6 timmar av oändliga horisonter med gungade hjärtan i Visby. Vi är med andra ord på Gotland, vi är i Visby och vi har alla världens partybåtar och stadens nattliv som grannar. Jag har många saker att säga om detta men min hjärna har redan gått och lagt sig. Jag är ledig nu. Återkommer under morgondagen när jag införskaffat mig ett par öronproppar och knallpulver. God natt.

Sommaren med Göran

Det här är det bästa de gjort hittills enligt mig. Jag är stolt som en tupp. Missa inte att gå in och kika HÄR! för att se deras senaste reportage. Sommaren med Göran är i alla fall en film som jag kommer att se.

10 dagars frihet

10 dagars ledighet börjar nu. 10 dagar utan krav eller måsten. 10 dagar att hitta tillbaka till sig själv, samla krafter och andas. 10 dagar med vila, fotografering, familj och sambon ute till havs. 10 dagars frihet.

Lockropet av mat

Det slår aldrig fel och jag skulle nog till och med kunna göra en vetenskaplig studie som påvisar just detta. Detta faktum att det alltid kommer en massa folk precis när jag skall äta trots att butiken kan ha varit tom i nästan en timme fram till dess. Jag har ingen egentlig lunchrast på dagarna och måste därför äta under arbetstid (vilket inte borde vara något problem då det oftast är ganska lugnt) men det slår aldrig fel... I samma sekund som man bestämmer sig för att äta så fylls affären med folk. Det är som om de hör plinget från micron på flera mils avstånd. Hur går det till? Är de så att själva lukten av mat (tänk er tecknad film) svävar ut ur butiken och fångar in folk? Eller? Jag förstår inte riktigt. Jag kanske ska överväg att gå över till kall föda på heltid.

Lakris-shot?!

I morse när jag vaknade upptäckte jag för det första att jag gått upp en timme för tidigt och för det andra att jag nog var lite bakfull. Hur gick det till? Vi skulle ju bara ner på Sorbon och ta en öl och sen slutade det med att det blev två öl och en lakris-shot?! Vart kom den ifrån? Jag har aldrig förut druckit lakrisk-shot i hela mitt liv. Jag försökte supa Per under bordet men somliga straffar Gud uppenbarligen med det samma då även jag fick detsamma. Jaja, trevligt var det i alla fall. Om 5 timmar in träder min ledighet och då ska jag sova.

Halsbandet på

Snart min tur

Snart är det min tur att gå hem....

Han känner mig

Igår fick jag min 4-års present av Per och idag kan jag inte ta ögonen ifrån det. Bilden gör det knappast rättvist där det ligger och väntar på att få bli buret. Det finns bara ett i hela världen av detta rökkvarts och bergskristall-halsband och det (tillsammans med matchande örhängen) äger nu jag. Han känner mig den där mannen. Jag kommer aldrig vilja ta av det. Jag älskar det. Jag älskar honom. Tack finaste!

Osammanhängande Jag.

Hon var där just då. Är det de som är så intressant? Ibland känner jag att jag inte har några åsikter och ibland har jag på tok för många. Är inne på arbetstimme 169 nu och har därför 26 kvar tills att min lilla ledighet infinner sig. Jag har blivit en av dem som som pratar semester. Det snurrar för mycket tankar just nu och jag känner mig ofokuserad. Jag måste tygla min hjärna innan det svämmar över och något trillar ut. Just nu känns livet som en stor gåta med hundratals trådar som spretar hit och dit. Den ligger precis mitt framför mig och jag håller de flesta av trådarna i ena handen... men... jag har inte riktigt kommit på hur jag ska få ihop dem ännu. Det känns som om landet Sverige står still och så även jag. Detta gör mig rastlös. Rastlös, utdragen och osammanhängande.

Svängom svärmor

Hittade den här bilden som Per tog på mig och Maggan när vi var i Falun för ett par veckor sedan. Jag tycker att den är fantastisk. Den får mig att le. Vi buggade till Rolandz.

Leksaksförbannelsen

Vad är det med leksaker som gör barn helt tokiga? I samma sekund som ett barn kommer in i butiken där jag jobbar och inser att vi har leksaker så blir de som galna och skriker rakt ut. Sitter de i vagn blir de helt tokiga och gör allt för att komma loss samtidigt som tårarna sprutar. Går de av sig själva så har leksakshörnan förvandlats till ett dagis på 2 sekunder (vilket leder till att vi sen inte kan sälja sakerna då de förstörs). En del föräldrar är vettiga och inser att det är en affär de är inne i men de som inte gör utan låter sina barn springa löst som illbattiga gör mig galen. You brake it, you buy it! Så i slutänden förvandlas butiken till ett dårhus. Det gäller att ta ett djup andetag och sedan försöka andas lugnt. Annars spricker man. Vad är det egentligen med barn och leksaker? Varför kan de inte uppföra sig som folk?

Sopigt körkort?

På väg till jobbet i morse såg jag hur en sopbil backade ner en hel lyktstolpe i marken mitt framför ögonen på mig. Jag har visserligen hört talas om folk som backar in i och på lyktstolpar och dylikt men jag har nog faktsikt aldrig sett någon fälla dem som ett träd. Hans arbetsdag började visst inte helt smidigt.

Ta mig till havet

Om dryg 4 1/2 arbetsdag har jag min lediga vecka. Jag längtar så att det gör ont i kroppen. Jag behöver mer än någonsin bara få vara ledig. Vattuman som man är så längtar jag ut på havet och det är förhoppningsvis där jag kommer att hamna om inget går fel. Jag ska tillbringa veckan tillsammans med Per, Mamma och Anders på Mamma och Anders nya båt Blue Pearl. Blir vädret blir fint kanske det även blir besök på en och annan ö och grillning på berget i solnedgången. Jag längtar efter havet, jag längtar efter att få umgås med min älskade sambo (som jag saknar så mycket) och jag längtar efter att få strosa omkring på skärgårdens öar med kameran runt halsen för att hitta de där perfekta bilderna. Ta mig till havet!

Manligt kärleksbevis?

När en man tatuerar in en annan mans födelsedatum ovanför knäet kan man ju börja undra om det är dags att på riktigt börja hålla i den manliga parten i sammanhanget som nu förväntas tillhöra mig (han vars namn faktiskt står bredvid mitt på ytterdörren) eller vad tror ni? Detta sägs mig (som förklaring till detta) att bara vara en rätt permanent minnesanteckning (vilket direkt för min tankar till filmen Memento), men man börjar ju undra... Vad handlar detta egentligen om och varför berör det mig? Är detta en manlig kärleks förklaring och betyder det att jag uttmanad? Gå in och läsa mer HÄR. (Bild: Per Kjellin).

The state of things

Jag kände så väl igen mig när jag här för en stund sedan satt och pratade med en vän om livet. Som filmnördar som vi är så har vi en tendens att likna våra liv med filmer och använda filmberättande och metaforer för att beskriva "The state of things". Idag var inget undantag. Min vän besvarade den obligatoriska frågan; Hur mår du? med dessa ord: Som regissör för "filmen om mitt liv" (om du är med på vad jag menar) så är jag inte helt nöjd med själva storyn just nu. Det skulle behövas ett säsongsuppehåll och efter detta introducera en ny karaktär (om inte fler) och kanske en släng av lite intriger och annan bonus. Publiksiffrorna har fullkomligen rasat på sistone!
I rest my case. Jag anser att han det var ett klockrent sätt att beskriva något på och jag hade inte så mycket att tillägga till detta. Jag önskar bara att detta är ord som han själv kommer ihåg att minnas och reflektera över. Livet är ju inte alltid så enkelt som man önskar.

Jag naglar på

I brist på annan kreativ stimulering fortsätter jag att pilla med mina naglar. Ibland går det bättre ibland går det sämre. Den här gången blev det sisådär. Men roligt är det.

För drygt 8 år sedan

För drygt 8 år sedan var det här väntrummet mitt andra hem. Väntrummet på Eastmans tandreglering. Jag hade tandställning under hela min högstadietid (med andra ord 3 år) och tog bort den i början på sommaren 2001. De satte efter borttagande av den så kallade "rälsen" istället in en metaltråd på insidan av mina tänder och släppte mig sedan vind för våg. Utan att jag märkte det släppte en dag fästet på en av tänderna och den tanden är sned än idag (det är visserligen bara jag som tänker på det men det stör). Igår var jag där igen, i väntrummet på Eastman. Fästet på samma tand hade den här gången släppt igen (för tredje gången) och eftersom att alla mina andra tandläkare som jag går till är på semester så var det där jag hamnade denna gång. Varför jag berättar detta för er vet jag inte. Kanske för att mina krångliga tänder är ett återkommande bekymmer i mitt liv. Kanske för att det kostar mig en massa pengar. Kanske för att jag bara ville.

Min lediga dag 2

Idag har jag handlat saker, träffat en god vän på ICA, ätit saker, lagat saker, åkt lite bil och sett på The Fellowship of the ring.

Min lediga dag 1

Jag sov till 12, spendera dagen i soffan framför tvn och kvällen med en av mina äldsta och bästa vänner Linn. Jag har även hunnit tvätta lite kläder och se en film. En väldigt bra dag med andra ord.

Äntligen!

Nu har jag fått mitt vin, min 7 dagars arbetsvecka är slut, jag har två dagar ledigt och jag kommer garanterat somna i soffan.

Sleepyhead

Det är tyst och kallt inne i butiken. Klockan har för länge sedan slagit tre och systembolaget har nu stängt på andra sidan gatan. Det känns att det är lördag och att dagen börjar lida mot kväll. Jag har ställt ut en stol i solen utanför butiken och går titt som tätt ut och sätter mig en stund i värmen. Annars hade jag nog somnat och frusit ihjäl vid det här laget. Boken håller mig vaken i den omfamnade värmen men i ärlighetens namn jag vill inget annat än att få gå hem. Nu är det två timmar kvar.

Jag har bestämt mig

Och så hade man äntligen bestämt sig. Den 31 juli (eller några dagar efter) så blir det minsann ett nytt tillskott i familjen. Jag har bestämt mig för att skaffa mig en Iphone 3GS nu när den nu släpps om drygt 2 veckor och igår sa jag därför upp mitt abonnemang hos min nuvarande operatör. It´s no turning back. Nu blir det Telia för hela slanten (så att man äntligen kan börja prata i telefon i sin lilla lägenhet där mottagningen med 3 efter nytillskottet av grannhus utanför blivit totalt förrädisk). Det blir med andra ord nudlar på matsedeln de närmaste 24 månaderna men det är det väl värt.

Golden tips

Tippar av guld blev det (för att lyfta upp den icke befintliga solbrännan) när den franska manikyren lossnade. Jag börjar seriöst fundera på om jag ska beställa hem nagelgelé och börja göra mina egna naglar på riktigt då vanligt nagellack oftast inte håller mer än ett par dagar. Det är ju inte helt omöjligt att min kreativa talang även skulle kunna täcka detta skapande område. Det tåls att tänka på...

Arbetsdag 7

När jag nu är inne på arbetsdag 7 i ordningen så hjälper inte allt kaffe i världen för att göra mig till människa på morgonen. Jag är trött. Det är visserligen juli och de shoppande människorna lyser med sin frånvaro i butikerna i Vällingby (så jag har det inte direkt stressigt) men detta till trots är jag het slut om dagarna. Jag städar visserligen och sysselsätter mig mer än väl men ändå tär det på krafterna. Understimulering kanske låter som en dröm för många men jag kan avslöja att man till slut även tröttnar på detta. Speciellt om man i vanliga fall drivs av att vara kreativ. Nu väntar dock två dagars ledighet och ikväll efter att jag avslutat min arbetsdag så ska jag bestämt somna i soffan med ett glas vin i handen framför TVn.

En fantastisk dag.

Han med stort H kom förbi och stannade i flera timmar. Det var det bästa som hänt på länge. Jag älskar honom för det.

It hurts to be awake

När man väl kommer fram till jobbet (efter att som en zombie nästan glömt gå av tunnelbanan vid rätt station idag igen) och har slagit upp portarna till butiken exakt klockan 10 och sedan sätter sig på en stol i några sekunder så inser man hur ont det faktiskt gör att vara vaken. Jag skulle göra vad som helst för några timmar till i sängen och samtalet jag till exempel hade med min far strax innan nio i morse känns rätt oklart vid det här laget och jag undrar försiktigt om det verkligen ägt rum. Han nämnde något om att flytta och förändringar i livet men jag var inte vaken nog att uppfatta vad det egentligen var han ville komma fram till. Jag behöver nog en kopp kaffe (eller 20) innan jag tar tag i att vakna till liv på riktigt och sedan tar reda på vad det var som egentligen skedde och sas. Jag tror nämligen att jag förväntades reagera på något som jag var för trött för att överhuvudtaget greppa eller uppfatta och därför vid det laget var oförmögen att ge någon som helst ärlig reaktion på. Vad sa han egentligen?

Middag

Vad gör man när man bantar (eller försöker hålla igen då man gått upp 3 kilo inför beach 2009 istället för ner) och är sjukt sugen på choklad? Jo, man kombinerar det bästa av flera världar; jordgubbar, Toblerone och havregryn. Underbart! Sen råkar man ta ett glas vin till detta och sabbar den fina tanken men mår i alla fall som en drottning och somnar gott i soffan framför TVn. Hoppsan Kerstin!

Avbrott i kylan

Jag sitter i solen utanför butiken och läser Stieg Larssons Män som hatar kvinnor mellan de få kunder som vågat sig ut till Vällingby denna soliga Stockholmsdag. Det är svettigt värre utanför butiken (i min för dagen helsvarta utstyrsel) men det är ett mycket uppskattat och skönt avbrott från kylan inne i butiken. Jag hade visserligen hellre legat på en strand i bikini men jag måste nog säga att dagen ändå löper på förhållandevis smärtfritt. Jag har det rätt bra och det händer inte nämnvärt mycket. Det enda som sabbat min dag hittills är att jag bokat mitt tredje tandläkarbesök den här månaden tidigare i morse och i och med det börjat fundera på om flytande vätska resten av livet verkligen skulle vara en sån dum idé. Men det blir ett senare bekymmer.

I see you

The dress?

Så, nu till den stora frågan... It this it? Is this The Dress? The Dress som skall bäras på den stora galakvällen då vi firar min mors "25-års dag". Jag har i alla fall beställt den nu och väntar med stor förväntan (som ett litet barn) på att den ska dyka upp på posten. Den känns som om den skulle kunna vara "Jag" och den hittades på den lita hemsida till butiken LeiLei som beställer hem varor från hela världen, allt för att det ska vara trendigt, snyggt & en aning unikt. Jag hoppas verkligen att den här ska passa just mig. *Håller tummarna*.

Baksidan med att jobba själv

Det finns många positiva saker med att jobba själv i en butik, såsom att man slipper påfrestande arbetskamrater, stela kaffesamtal om ingenting och friheten i att få vara för sig själv en stund. De negativa saker med att jobba själv är visserligen till viss del de samma som de positiva och jag måste ju säga att jag ibland faktiskt saknar både påfrestande arbetskamrater och de stela kaffesamtal om ingenting men det som är rakt igenom negativt med att jobba själv i en butik är omöjligheten i att få kissa i lugnt och ro. Jag får nämligen inte stänga igen under dagens lopp utan måste snällt vänta på att vakten dyker in för att kolla läget (alternativt ringa dem om just detta) och då be honom stå och vakta medan jag göra det som behövs göras. Man kan lätt säga att stämningen sen är rätt märklig ute i butiken (då toaletten ligger precis vid kassan där vakten står och väntar) när man väl är klar och kommer ut igen. Jag som inte är speciellt pryd måste ju säga att det även för mig (jag kan inte prata för vakten) är en rätt pinsam situation som helst undvikes. Men ibland har nöden ingen lag.

The road to Pärleporten?

Det gäller att vänta på sin tur, det är visst kö men sen gäller det bara att ta sats. Friskt vågat, hälften vunnet som det så fint heter.

Harrry x 5

När solen lyser med sin frånvaro och inspirationen sinat för stunden måste man hitta på nya vägar att gå. Ibland får man helt enkelt bara roa sig på egen hand (speciellt om Youtube inte vill samarbeta och ska tjafsa om såna saker som upphovsrätt). Jag kommer nog överleva den här dagen också. Man behöver bara lite magi i sin tillvaro.

Vad är väl en dag i solen...

Hanginaround

God morning and hello to you all. Idag har de flesta jag känner gått på semester och själv har man precis gått in på andra arbetsdagen av 7 och har därför med andra ord 59 arbetstimmar kvar till nästa ledighet. Jag kommer att jobba som en liten iller under de närmaste två veckorna (medans min kära sambo går på semester) men sen får nog även lilla jag lite ledigt ska ni se, i alla fall hela 1,5 vecka. Då drar jag till havs. När jag var hos läkaren med min hicka för ett tag sedan rekommenderade han visserligen 3-4 veckor men vart i hela fridens namn skulle jag få det ifrån? Jag har ju massor av saker som ska göras. Det ska skrivas på det nya manuset med min älskade Anna, ringas viktiga samtal, få snurr på den lilla firman och öppnas en helt ny blogg (mer info kommer snart). Jag har helt enkelt inte tid att vara ledig (även om det skulle vara rätt skönt ibland).

Kan själv

Nu när man inte längre är fattig student (utan helt enkelt bara fattig) så kan man inte längre (hur mycket man än vill unna sig och älskar det) ha råd att gå och få sina naglarna fixade. Jag vet att det må vara ett i-landsproblem som slår i taket men precis som en rökare blev jag nästan lite beroende. Nu är det visserligen nästan ett halvår sedan jag slutade gå på salong själv men jag saknar det inte mindre för det. Så nu för ett par veckor sedan tog jag istället saken i egna händer (ursäkta ordvitsen) och köpte Depend´s-gelé kit i ett försök att fixa det själv. Jag tycker ju om att sitta och pyssla med saker så varför inte? Jag gav det några tappra försök men har nu insett att detta inte var någon egentlig hit. Det var snygg i ungefär en dag innan det totalt krackelerade och föll av men skam den som ger sig. Tack vare att jag för en gång skull har fina och långa naglar själv så har jag gått över till att bara måla dem med fransk manikyr istället (håller visserligen inte så länge men funkar ett tag) och är efter lite övning rätt så nöjd med resultatet. Vill man så kan man. Ingenting är omöjligt.

Ingenting är omöjligt.

Jag är fortfarande lite skakig i kroppen efter fredagens totala blackout och jag känner mig lite tröttare än vanligt men det ska minsann inte få stoppa mig. Jag tycker inte om att känna mig svag eller dålig och därför fortsätter jag som vanligt. Att jag precis hamnat i början av "den där perioden" som drabbar de flesta kvinnor en gång i månaden kanske dock inte är helt lämpligt då jag precis lämnat ifrån mig en massa blod frivilligt men det är ju inget jag kan styra över så jag får väl försöka ta det lite lugnt ett par dagar så att mitt blodflöde kan stabiliserar sig. Jag måste väl inse att jag inte alltid kan vara Stålmannen även fast jag gärna vill det. Jag verkar helt enkelt bara ha haft lite dålig tajming på en del punkter. Men man lär sig så länge man lever.

Jag är korkad. End of story.

Vid 12 idag var jag och lämnade drygt 5 dl blod på Kungstappen för att ha avklara dagens goda gärning. Sen går jag till tandläkaren, hämtar en bil och åker hem. Drygt 2 timmar efter det kliver jag in i ett solarium. 18 minuter efter det kliver jag ur solariet. 4 sekunder efter detta börjar jag må illa och känna yrsel. 1 sekund senare svartnar det totalt. Jag tar mig ur solarierummet och lyckas helt blind stötta mig mot en vägg. Jag går några steg i totalt mörker och med lock för öronen i ett försök att hitta min bror som jag vet sitter 2 meter bort, tre trappsteg upp för en trappa och väntar men när jag försöker ropa på honom tuppar jag istället av och sjunker ner på golvet med huvudet mot en pengaautomat. När jag sedan kvicknar till ser jag att det sitter en tjej ovanför trappan (bredvid min bror) men hon bara stirrar på mig utan att göra något. Jag lyckas själv ta mig upp från golvet, ta mig upp för trappstegen och sen till slut hitta min bror. Jag fick sitta med huvudet mellan knäna i 10 min (för att inte kräkas) innan jag ens kunde sitta upp rakt och det tog säkert 10 min till innan jag lyckades med att ställa mig upp. Ett tag övervägde jag att be min bror ringa en ambulans men efter en stund kände jag att det blev bättre och jag insåg att jag sakta var på väg tillbax. Nu är jag äntligen hemma och trots att jag börjar må bättre nu så det blir nog horisontalt läge framför tvn ikväll. Jag vet ju att jag bara har mig själv att skylla i det här fallet och jag hoppas att jag lär mig till nästa gång men jag måste säga att jag är ordentligt besviken på tjejen som bara satt och såg mig falla ihop utan att röra ett finger. Vad trodde hon egentligen? Att jag var full och bara skulle lägga mig och vila lite på golvet efter solningen? Vad är det för fel på folk?

Varför?

Varför ska Youtube hitta just de användare som lagt ut upphovsrättsskyddat material precis när jag är mitt i en säsong? Inte rättvist! Jag som trodde den här regniga sommaren var räddad. Tänk så fel jag hade...

Korrigeringslack?

Korrigeringslack? Vad fan är det? På min tid hete det Tippex.

Som en elefant i en porslinsfabrik

Det står en blå skylift och två blåklädda killar inne i butiken. De bär omkring på stora skivor, kör omkring med skyliften mellan bord och hyllor, flyttar på prylar och rensar luftfilter uppe vid taket. Själv vågar jag knappt titta, bara att höra ljudet räcker för att ge mig magsår. Det känns som om de ska ha ner något vilken sekund som helst. Varför var det tvungna att komma när just jag jobbar? Jaja, det vet väl vad de håller på med, hoppas jag. De har i alla fall en matchande damsugare med sig. Den är också blå.

Inte okej sommarväder

Vem fick för sig att släppa ett monsunregn över Vällingby? Jag vill inte minnas att jag godkänt detta på några som helst villkor.

Australiensk diskbänksrealism

På senare tid har jag allt mer börjat fastna för serier av olika slag och under de senaste månaderna har jag betat av bland annat; Heroes 2, Seaquest 1 och 2, Äventyraren Sinbad 1, Sex and the city (alla säsonger), CSI miami 1, 2 , 3 och även alla 7 säsonger av allas vår hjälte MacGyver. Jag gillar serier av den anledningen att man får ta del av en helt annan värld under så pass lång tid och därför kan gömma sig i dem när ens egen värld känns trist och tråkig. Just nu är jag inne på den Australienska serien McLeod´s döttrar (säsong 2) och jag (och min ekonomi) tackar Gud för Youtube.

Borttappad pusselbit.

Något känns fel men jag kan inte sätta fingret på vad det är. Jag har en dålig känsla i magen, kan inte somna på kvällarna (trots att jag är totalt utmattad) och jag känner mig otroligt ensam. Jag känner mig liten, som om jag vore ensammast i hela världen. Alla är borta, på ett eller annat sätt. Helst av allt vill jag bara ligga i Hans famn. Jag vill ligga i Hans famn och höra att allt kommer bli bra, men tiden är emot oss. Jag behöver mera tid, vi behöver fler timmar, jag behöver en betryggande kram. Någonstans saknas en pusselbit.

Lite för gröna fingrar

För ett par dagar sedan gjorde jag ett försök i att odla mina egna groddar till att ha på mackan. Jag var flitig med både vårdandet och vattnadet de första tre dagarna men sen glömde jag totalt bort dem. När jag sen tittade på dem igen (vilket var igår) insåg jag att de visst snart är på rymmen. De har lyckats växa så mycket av sig själva att de bildat rötter och i och med detta fått upp locket på den lilla ask de bott i och nu tappert kämpar sig mot sin frihet. Det är tydligen en konst att odla groddar och jag är uppenbarligen inte speciellt bra på det.

Just nu.

Det är sommar, det är kallt, jag har 22 grader på jobbet och sitter under en flisfilt och hackar tänder. Det är fantastiskt med svensk sommar!

Every moment is measured

"The course of our lives can be changed by such little things. So many passing by, each intent on his own problems. So many faces that one might easily have been lost. I know now that nothing happens by chance. Every moment is measured; every step is counted."

- Letter from an unknown woman, 1948

I need to be hot

Dosan som reglerar temperaturen på jobbet har pajat och för någon dags sedan stod den orörligt på 26,5 grader (vilket fungerade alldeles utmärkt för mig). Sen kom det en kille från Centrumledningen som började pilla på dosan för att försäkra sig om att den verkligen var paj och han lyckades då konstatera att den bara går att sänka. Så nu är det 22 grader inne i butiken and I´m freezing my as of. Jag måste gå ut och värma mig mellan kunderna för att inte förfrysa tårna och det blir ett jäkla spring. Det är bra när saker och ting fungerar men det är betydligt sämre när de inte gör det.