Toalettinstruktioner.

Vid problem att sikta var god sitt ner - Stockholms Filmskola

Nu räcker det!

Jag orkar inte bo i tredje världskriget en enda dag till. Jag förstår att de där jävla byggarbetarna bara gör sitt jobb men de förstör mitt liv. Det för ett sjuhelsike liv både när jag sover och är vaken. Spränger de inte berg så hela huset skakar eller hackar sönder asfalten precis utanför så kör de rally med alla sina maskiner fram och tillbaka på gatan. Det är aldrig tyst. Förutom på kvällar och helger, då jag inte är hemma. Och som om det inte räckte så tror de att de är så sjukt manliga att byxorna spricker och visslar på en stup i kvarten när man går förbi till och från tunnelbanan och bara vill hem och ta det lugnt efter en lång dag. Jag har i vanliga fall inget emot att bli visslad på utan blir oftast bara smickrad men de här grabbarna är ett undantag. De är terrorister. Tur för dem att jag oftast kan behärska mitt humör. Ett av de nya husen är precis utanför vårat, knappt 50 m bort och byggarbetarna ser rakt in i både vårat kök och vardagsrum. Vi ä totalt omringade av bygg arbetsplatser och lera och måste konstant sova med öronproppar. De byggs 5 nya hus inom en radie på bara några 100 m från vårat och de är överallt. Vi är omringade av kaos. Jag blir helt tokig.

Långt till sängen.

Att det ska vara så svårt att gå och lägga sig. Jag är för trött för att göra alla de saker man ska göra innan själva sängläget och sitter nog hellre kvar i soffan och degar. Tvätta ansiktet, borsta håret, kissa och borsta tänderna kräver ju att jag ska resa på mig. Därför tar det väldigt lång tid. Imorgon ska filmen färdigställas, den 10 december ska den visas på filmhuset och gruppen inför termin 2 börjar arta sig. Det blir nog bra det här. Jag blir inte ensam, tvärtom. Det verkar som om jag återigen kommer att få en kanongrupp. Någon där uppe verkar gilla mig. Oftast.

Att det ska vara så svårt.

Varför är det så svårt att hitta en bra bild på sig själv att lägga på bloggen?! Har suttit i flera timmarna nu och tagit säker 50 olika kort som nästan ser exakt lika ut. Vad tycker ni om de som jag till slut valde? Ska jag behålla det nya eller ta tillbaka det gamla? Hjälp! Någon som är bra på Photoshop eller trolleri? Jag ger upp.

Finn ett fel.

Män och kvinnor är olika. Kanske ingen nyhet. Det finns vissa saker som karaktiserar, utmärker och skiljer dessa två ifrån varandra. Bilar, verktygslåda, teknik, dubbeldusch, teststeron och snopp är några saker som ofta förknippas med det manliga könet medans mode, kläder, smink, shampoo och balsam, tjejsnack, kuddkrig, tuttar och snippa skulle kunna ses som mer kvinnligt. Här om dagen stod min kära sambo i sovrummet och tittade fundersamt mot våra garderober.

Per: Vi skulle behöva fler garderober, eller snarare en större lägehet. (Han tittade fundersamt på de överfulla garderoberna). En kläddrensning skulle nog vara på sin plats.

Jag: Mmmm (Jag nickade medhållande och suckade).

Det vore på tiden. Vi har fyra garderober i våran lägenhet varav en är i hallen och tre i sovrummet. Två av de tre tillhör självklart den som har mest kläder i det här förhållandet. Per Kjellin. Han skulle behöva ett helt dressingroom. Själv får jag pressa in allt i klädväg i en och samma garderob. Borde det inte vara tvärt om? Hur som helst har jag iallafall en sambo som klär sig snyggt och relativt omväxlande. Hans garderob består till största del av Adidas, Peak Performance och Tiger of Sweden.

Facebook Song

Genom ett regnigt Sthlm

Sitter på Tunnelbanan. Jag är äntligen på väg hem. Jag är trött. Det har varit en lång dag och min förkylning vill aldrig ge sig. Känner mig sliten och ser fram emot att få äta middag och sova. Nu är jag i Alvik. Snart hemma. Två stationer kvar. Min nya jacka är blöt.

Även solen har fläckar.

Upptäckte precis att jag gjort ett klassiskt misstag. Min nya fina stickade tröja från Peak är självklart i 100% lamull och måste handtvättas. Tänk att man alltid ser sådan först när man kommit hem. Undrar hur lång tid det tar innan jag råkar slänga den i maskinen och sen antingen måste banta 10 kilo till för att komma i den eller får ge bort den till någon av mina kompisars bebisar. Det är lätt att vara efterklok.

Människan är ett djur.

Om man någonsin tvekat i faktumet att människan i grund och botten är ett djur så ska man gå på en lagerutförsäljning på Peak Performance en onsdag morgon. Efter det borde det inte finnas minsta tvivel om den saken. Det är helt galet. Klockan 08.00 öppnade de dörrarna till båthuset på Djurgården och den frusna kön börjar sakta röra sig framåt. Spänningen låg i luften och människorna började knyta på sig sprinterskorna och dra på sig knogjärnen. Redan vid 07.00 stod det människor utanför och frös som vid tid för öppning knappt kunde stå stilla i sin iver över att få komma in i den tropiska hettan och rycka åt sig en miljon plagg de egentligen inte är i behov av. Jag och Per anlände tjugo över sju och redan då var det säker 50 personer på plats och man skulle kunna tro att det var Rock konstert på G. Tjo över åtta hade de nästan släppt in allt folk som stod utanför och kaoset steg gradvis i takt med folks sjukliga ha begär. Överallt sprang folk med IKEA-kassar och flyttkartonger och bara öste ner saker utan att knappt slänga ett öga på varken storlek eller passform. Folk stod och lurpassade när andra bytte om för att kunna roffa åt sig de bästa plaggen och höll man inte hårt i det man själv hittat kunde man bli av med det på en tiondels sekund. Helt seriöst så är utförsäljningar ungefär samma sak som matdags i en lejongrop. Den starkaste överlever och har man inte redan innan man gick hemifrån bestämt vad man ska ha så finns det risk att man kommer hem med 10 olika toppar, 3 jackor och rosa stickade tröjor som inte passar eller någonsin kommer komma till användning. Det är en helt absurd situation och människor blir helt hänsynslöst galna. Jag fick som tur var tag på det jag behövde och hade bestämt sedan innan. En varm jacka, en stickad tröja och en mössa. Inget mer. Jackan är av den mer attraktiva modellen i sortimentet och jag har velat ha en sådan i flera år. Den tar dock alltid slut på några sekunder vid sådan här tillställningar och finns oftast bara i XS eller XL. Vid ett flertal tillfällen försökte folk få mig att lämna ifrån mig den men jag skyddade den med mitt liv och den fick till slut följa med mig hem. Lycka! Jag vann. Det bästa är att jag inte betalade mer än 1750 för hela kalaset. Peak Performancegalningen Per handlade som vanligt för mer än så. Människor är köpgalna djur som tänder på röda prislappar.

PEAKhysteri på Djurgården!

Under ytan.

Det är något jag vill skriva om, men jag kan inte riktigt komma på vad det är. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är jag grubblar på. Allt känns inte helt bra. Något är fel. En jordbävning vilar under den perfekta illusionen och skapar krusningar i vattenpölarna på marken. Jag ser mer än vad han tror. Jag är orolig för honom, men han vill inte prata om det. Jag förstår mig inte på honom. Han har nog svårt att själv sätta ord på det. Ord gör funderingar verkliga. Det är lättare att låsas som om det inte finns, att upprätthålla illusionen. Men vi kan inte ha det så här. Jag vill kunna finnas till. Jag vet att något är fel.

Notis: Det här inlägget handlar inte och mig och Per.

Släktträff på jobbet.

Idag har jag haft storfrämmande på jobbet. Halva släkten har varit inne och hälsat på. Mitt på dagen ramlade mormor och in och 10 min efter att hon gått ramlade morfar in och i slutet av dagen kom lillebror och drack kaffe. Jag mutade honom med pepparkakor så att han stannade till stängning och jag fick skjus hem. Mycket mycket trevligt. När han ändå var där fick jag honom att hjälpa med med ihopsättning av lite lampor och andra prylar och utan honom hade jag nog aldrig kommit hem då låset till butiken krånglade när jag skulle stänga och inte gick att vrida om. Men mister lillebror handyman fixar ju allt och för honom var det ju inga problem. Han bara skakade lite på dörren och så funkade det. Han jobbar ju med säkerhet. Det är tur att han finns.

God morgon klant.

Finns det någon annan i hela världen som lyckats med att slinta med tandborsten strax efter åtta på morgonen och få tandkräm i hela luggen drygt 5 minuter efter att man borde gått mot tunnelbanan?! Förutom just jag.

Nya grupper inför T2.

Idag fick vi alla i klassen ett mail ifrån skolan där det meddelades att vi nu själva ska bestämma grupper inför nästa termin och detta ska vi göra snarast och sedan vidarebefordras tillbaka till skolan. Detta har både sina för och nackdelar och stämingen på dagens lektion var en aning förvirrad och nervös. Frågan som hängde i luften var: Vilka ska man välja och hur? På ett sätt är det ju bra då man kan få välja de man tycker att man fungerar bra ihop med med eller sådana som man ännu inte jobbat med men tror har stor potential. Man kan välja de man tror att man har mest utbyte av inför framtiden, lära känna nytt folk och vidga sina vyer. Samtidigt som det kan vara bra att jobba med människor man redan känner och har vissa rutiner med. Risken är dock att man hamnar i en grupp där alla vill ha samma roll. Det som känns mindre bra är att det finns risk för att hela grejen hamnar på klassisk högstadienivå. De som jag vill jobba med kanske inte vill jobba med mig och då står man där själv och hamnar med de andra som blev över. Det har hänt mig förut. Hade man en smärtfri skolgång så vet man nog inte vad jag pratar om.

Datasupport.

Vi har precis bytt bredbandsbolag från Comhem till Glocalnet och det med vissa komplikationer. Som alltid. Vi har haft en datakille här idag från Glocalnet som pillat med Pers dator och tryckt på samma knapp i 45 min för att få det trådlösa nätet att fungera. Självklart utan några storartade resultat. Han var helt värdelös och lyckades inte fixa det utan läste samma felmeddelande säker 20 gånger utan att komma fram till vad det stod. Hans slutsats var att Per får surfa med sladd eller köpa till en massa dyra saker från hans butik i Veddesta. Sen fick Per hans visitkort. Själv har man ju Mac och nästan inga problem med någonting och de fåtal problem som dyker upp brukar supporten två trappor ner kunna lösa (Lillebror). Killen som var här idag hade nog aldrig ens sett en Mac förut och hade aldrig fått peta på min.

Världens tattigaste Big Mac.

Det här är en av anledningarna till att jag så sällan äter på McDonalds.

Älskade mamma.

Jag älskar dig och jag vet inte vad jag skulle göra utan dig. Du är min bästa vän. Du finns alltid här för mig när jag behöver dig och plocka upp mig när jag faller, torkar mina tårar, borstar smutsen från mina knän och skicka ut mig i världen igen för att jag ska kunna uppfylla mina drömmar. Du är min inspiration. Tack för att du finns.

Rullatortanten.

Rullatortanten från den 13 november var inne i butiken igen. Hon som jag skrev om under rubriken "Dagens goda gärning" för ett tag sedan. Nu har jag bestämt mig. Hon är inte ett dugg rar utan mest oförskämd och bitter. I samma stund som jag såg henne sittandes på sin rullator i kö bakom min dåvarande kund satte jag mobilen på ljudlös och gömde den. Hade hon bett om att få låna telefonen hade jag sagt att den var död. Hon antydde (när det var hennes tur) att det var mitt fel att hon inte kunde få ihop lampan hon köpte sist, men hon kunde inte förklara vad det var hon inte förstod. Jag blir så irriterad. Det är inte mitt ansvar att se till att kunden är tillräckligt teknisk för att sätta på en skärm och skruva i tre skruvar innan jag genomför ett köp. Jag vill bara ge bra service, sälja saker och tjäna pengar. Så länge det inte är fel på produkten så är det inte mitt problem. Jag är ju för fan sjuk och ynklig idag. Hoppas att jag aldrig blir som hon.

Nysningar.

Ja, jag vet. Jag nyser på ett helt stört sätt. Folk vänder sig om på gatan när jag nyser. Jag kan helt enkelt inte nysa på riktigt utan stänger inne nysen så att det istället blir en explosion inne i mitt huvud och i min näsa. Jag gör det verkligen inte med flit utan gör det som en reflex. Har alltid gjort så och jag vet att det inte är hälsosamt men jag kan inte hjälpa det. Vet inte om det är på grund av något som hänt i min barndom eller om jag bara är rädd för snor men jag kan inte nysa rakt ut som man ska. Råkade nysa på tunnelbanan idag, precis när jag gick förbi ett gäng killar runt 11 som satt och skojade med varandra så där som killar gör i den åldern. De blev alldeles chockade och var tvungna att fråga om jag nös, skrattade eller hostade. En dag kommer jag förmodligen att dö av det. Har en gammal klasskompis som har de roligaste nysningarna jag hört efter mina egna. Han låter som en kattunge. Att han säkert väger över 100 pannor gör saken ännu roligare.

Systembolaget.

Att man får godis på Systembolaget om man hinner visa legitimation innan de ber om det är det förmodligen ingen som har missat. Jag har typ 7 sådandär burkar hemma vid det här laget och har börjat säga nej när de försöker packa på mig fler. Grejen är att godiset är väl okej så fort man fått det i munnen men det luktar något sjukt äckligt i burkarna. Sådär så man får hålla andan när man ska äta det. Det värsta är att det luktar exakt som tabletter man sätter ut i fällorna från Anticimex när man fått skadedjur. Vi hade sådana i somras när vi skulle se om vi fått pälsängrar. Mindre kul luktassociation skulle man kunna säga.

The end.

Jag sitter och klipper en del av våran film som vi spelade in i fredags. Närmare bestämt slutet. Efter ett möte med en av våra lärare igår så gav han oss rådet att göra just så, börja med slutet. Så nu sitter jag här och pillar. Har suttit framför datorn hela dagen trots rinnande näsa och huvudvärk. Känner mig rätt ynklig men klippningen går rätt bra. Tycker jag iallafall. Risken finns ju att min roderkamrat Wille kommer såga mig totalt när han ser resultatet. Anledningen till att jag sitter utan honom idag är för att vi upptäckt att det nästan är totalt omöjligt för oss att hitta gemensamma tider att sitta på. Jobbar inte han så jobbar jag och vice versa. Helt hopplöst. Tur att vi tänker lite lika.

Tillägg.

Jag kanske borde tillägga att alla dessa pengar inte bara är vanliga räkningar. Sådana som kommer varje månad. Nej, 23000 kronor ska jag smärtsamt nog sätta in på Stockholms Filmskolas konto. Lägligt nog så kom detta med alla de andra smärtsamma utgifter som dyker upp lagom innan jul. Det är dyrt att uppfylla sina drömmar.

Det här går inte ihop.

Att sitta och betala räkningar är aldrig kul och de med högst belopp brukar alltid ha en tendens att komma samtidigt. Hur går det till? Är det någon som sitter och planerar att det ska vara så bara för att djävlas? Det här en sådan månad. Jag fick totalt 603 kr i lön och har räkningar på sammanlagt 29890 kr. Känn på den du. Hur ska det här gå runt?! Nuddlar på julafton kanske. Tur att man har en sambo.

Mardrömmar.

I natt drömde jag att butiken blev rånad. Mindre trevlig dröm. Jag drömmer alltid skumma saker när jag har feber och är sjuk. Det är därför jag inte är duktig och sover när jag är sjuk utan bara kollar på dåliga filmer istället, trots att ögonlocken är tunga som bly. Jag är inge helt enkelt bra på att vara sjuk.

Terrorister.

Jag finner knappt ord för hur mycket jag hatar byggarbetsplatsen som omringar mitt hem och gör hela kvarteret till en leråker. Imorse var de så vänliga och väntade ända tills klockan var kvart över sju innan de började borra i asfalten precis utanför sovrumsfönstret. Hade jag inte varit så jävla sjuk hade jag helt enkelt gått ut och dödat dem. Jag försökte stänga ute oljudet med tre kuddar med det var helt omöjligt. Så inatt har jag knappt sovit någonting och sitter nu tappert på jobbet och försöker se någorlunda levande ut. Bristen på färg i mitt ansiktet kan dock avslöja mig. Ser ut som ett spöke med röd näsa. Hihi. Det är tur att jag har ett helt apotek i väskan.

Kan och vill inte sjukskriva mig.

Jag är så sjukt förkyld. Och eftersom att jag precis fått nytt jobb (ett jobb som jag verligen gillar) så kan jag inte sjukskriva mig. Plus att om jag gör det så får jag inga pengar och utan pengar kan man inte överleva. Så nu tar jag till alla knep jag har. Jag knarkar Esberitox och Alvedon, shotar KanJang och dricker vatten, vilar, ser på dålig film och äter vindruvor. Några fler tips?! Jag måste vara frisk imorn!

Orättvist.

Det här med att vara människa har sina nackdelar och modellen Carolina Rung verkar ha fler buggar än de flesta andra. Nu har hon dragit på sig ett virus igen och ligger hemma med 38,5 graders feber. Jag hatar att vara sjuk och ynklig och jag tycker inte om att känna mig svag och hjälplös. Det känns så orättvist. Det värsta är att jag varken kunde vara med Wille och klippa filmen idag utan gick hem efter drygt två timmar då jag höll på att kräkas eller umgås med Per och hans pappa som just nu sitter och äter oxfilé på Jensen. Istället måste jag ligga hemma, febersvettas och äta nudlar. Väldigt orättvist.

Master Card Blow Job

Sist i kön hos Mr. Blund.

Jag inbillade mig nyss att jag var trött och kunde sova. Därför gick och la mig samtidigt som Per då klockan 20.03 och såg fram emot en massa timmars sömn. Per gick av sitt pass imorse och hade därför inte sovit på drygt 23 timmar vilket ledde till att han somnade på 47 sekunder (jag klockade honom med mobilen). Jag somnade ganska snabbt men väcktes i samma stund av att telefonen började ringa. Per snarkade till och vände på sig utan att vakna. Skönt för honom. För mig ledde detta till att jag för andra gången ikväll hamnade sist i besökskön hos Mr. John Blund och efter 45 minuters snurrande och väntande valde jag att gå upp. Jag var för trött för att ligga och lyssna på den enormt dåliga musiken som spelades medans en snobbig kvinnoröst upprepade gånger påpekade att: Du har nu plats 1 098 984 i kön. Vi tar strax emot ditt samtal. Så istället sitter jag nu som en zombie framför CSI.

Min kära vän Kristin och jag.

Idag har jag träffat min kära vän Kristin. Vi har varit och fikat och pratat om livet, träning och kärlek. Det var drygt fyra månader sen vi sist sågs men det känns som om det var igår. Det är det som är så fantastiskt med mig oss två, det känns som vi känt varandra hela livet trots att vi bara träffats fem gånger. Jag älskar den här tjejen.

Lussebullar.

Varför kan man inte baka lussebullar i november?

Nya korgar i mataffären.

Det har dykt upp nya korgar i nästan alla mataffärer runt om i Stockholm och de finns säkert i övriga Sverige oxå kan jag gissa. Korgar som man ställer på golvet och dra efter sig som en liten vagn. Hur fula som helst. De är säker jätte bra på många sätt men jag måste säga att jag tycker det ser rätt fånigt ut. Mamma skulle promt ha en sådan när vi var och handlade idag och jag höll på att skratta ihjäl mig när hon spatserade mellan hyllorna på ICA med korgen efter sig. What´s the point? På riktigt, vad är det bra till och vad fyller de för funktion? Förutom att de är väldigt roande för omgivningen.

Femåring med myror i brallan.

Jag åkte till skolan imorse, precis som jag sa att jag skulle göra. Jag hoppades att det bara var jag som var trött igår och bestämde mig för att ge montagefilmen en ny chans. Jag hann knappt in genom dörrarna innan jag höll på att avlida och jag kunde ha dödat någon för minsta lilla. Jag satt och vred mig i stolen som en femåring med myror i brallan och koncentrationssvårigheter. Detta pågick i drygt 2 timmar tills jag med ett sjukt trotsigt humör och väldigt kort stubin bestämde mig för att jag helt enkelt bara skita i det och gå hem. Jag pallade inte.

Jag trodde inte man kunde...

Jag trodde nog inte man kunde ha ihjäl en kaktus men jag hade tydligen fel. Våran kaktus (som vi fått av Pers föräldrar) mår helt klart inte bra. Han är med död än levande och ser ut som en ledsen penis med taggar. Vad har hänt? Hur gick det till? Om det är så att jag haft ihjäl en kaktus så måste jag måste ha världens minst gröna fingrar.

Dagen efter och dagen före.

Inspelningen gick kanonbra och vi var klara 3 min före utsatt tid. Jag är grym som inspelningsledare i både positiv och negativ bemärkelse. Jag ser till att inspelningen flytter på och att tider hålls men jag kan även vara en liten jävul när det gäller att få min vilja igenom. Detta krockar med den konstnärliga visionen och kan skapa konflikter. Vi lyckades dock hålla oss på ett bra mellanläge och hela dagen var sjukt rolig. Jag älskar att göra film. Ska bli spännande att se om materialet håller i klippningen. Våra skådespelare var fantastiska och efter sista tagningen var hela teamet rörda över realismen i skådespeleriet. Den färdiga filmen har premiär 10 december på Svenska Filminstitutet. Idag däremot är jag helt slut. Har ont i varenda muskel och hjärnan är konstant i pausläge. Att vi har haft 8 timmar filmmontage i skolan har inte gjort saken bättre. Jag trodde att jag skulle avlida de sista timmarna och jag somnade upprepade gånger under filmvisningen så Jocke fick sitta och peta på mig var tionde minut och uppdatera mig i handlingen. Imorgon har vi 8 timmar till och jag överväger att stanna hemma. Fast det kommer jag inte göra om jag känner mig själv rätt. Jag kan inte hålla mig därifrån. Jag älskar film. Nästan jämt.

Om en timme.

Ja, idag gäller det. Filminspelningen är äntligen här. Klockan är 04.59 och vi i teamet ska samlas klockan 06.00. De andra höll på och fixade studion till sent i går kväll och själv hade jag ju mitt att ordna och kom inte heller i säng i tid. Idag är en sådandär där dag då adrenalin och koffein kommer vara min räddning. Önska mig lycka till. Yipee-ki-yay!

Äntligen färdig.

Har lagat mat i drygt 4 timmar nu, med paus för promenad samt ventilation med min kära granne och Basilusken. Jag är helt slut och klockan 06.00 imorn drar vi igång. Tänk att något så sjukt roligt kan vara så sjukt jobbigt. Jag är lite nervös men mest förväntansfull.

Panik på ICA Maxi.

Eftersom att jag har en tendens att ta på mig för mycket saker att göra hela tiden så var/är inte den här inspelningen något undantag. Jag ska regissera, vara inspelningsledare, klippa och fixa cateringen. Därför har jag idag varit på ICA Maxi och storhandlat inför morgondagen. Det var den värsta shoppingrunda jag gjort i hela mitt liv då jag var så sjukt kissnödig att jag knappt kunde hålla mig och flera gånger övervägde att bara lämna vagnen och ta mig till närmaste toalett. Att jag glömt skriva inköpslista och hade förbannat mycket saker att inhandla gjorde inte saken bättre. När jag la i de sista sakerna i vagnen kunde jag knappt stå still och slängde sedan fram scannern till expediten i kassan. Hon log stelt, frågade som vanligt om allt gått bra. Jag nickade panikartat, drog mitt kort och det som absolut inte fick hända händer. Jag får avstämning. Alla sakerna jag köpt skulle packas upp igen och scannas om. Jag höll på att kissa på mig och vid det här laget var jag verkligen på bristningsgränsen. När de efter mycket om och men var klara och jag betalat höll jag på att bryta ihop. Jag hittade dock en toalett till slut och höll på att välta en gammal farbror i farten. Nu är dags att baka paj.

Som en elefant i en porslinsfabrik.

Imorse hade jag som uppgift att åka till Fredells Trävaruhus och köpa 4 träbitar i olika storlek till våran inspelning. Jag körde fel innan jag ens lämnat Abrahamsberg. Runt halv åtta klev jag in genom dörrarna och hann knappt in genom grindarna förens jag var vilse igen. Om ni aldrig varit där så kan jag meddela att Fredells Trävaruhus är enormt och fullt av prylar som jag knappt kan namnet på, än mindre uttala. Verktyg, tänger och maskiner i tusentals. Pojkarna paradis. Jag lyckades att med dataväskan över ena axeln och mitt blonda hår över den andra, sixzacka mig fram mellan smutsiga byggarbetarna och hantverkarna (99% av dem var män) för att till slut ta mig fram till brädgården där jag blev stående med öppen mun. Vart skulle jag börja? Som tur var dök det upp en snäll kille som lite försiktigt frågade om jag behövde hjälp. Jag viftade lite med ögonfransarna och nickade. Med stort tålamod lyckades han fixa fram allt de jag behövde och jag är honom evigt tacksam.

Helvetes jävla inspelningsschema.

Har suttit och pillat med fredagens inspelningsschema sen jag kom hem idag. Det känns som om jag suttit hur länge som helst plus att jag haft en hektisk dag på jobbet och är helt slut. Jag håller nu på med andra versionen. Mina kära gruppmedlemmar tyckte jag varit för snål med tiden i den första versionen så jag måste göra om och tajta till det en hel del. Både till det bättre och sämre. Inte helt enkelt. Problemet är att uppgiften går ut på att den färdiga filmen ska vara max 4 min lång, ska spelas in på 1 dag med högst 9 timmars arbetstid och på ett 40 min långt DV-band. Detta står klart och tydligt på våra produktionsförutsättningar. Självklart har alla uppfattat detta olika.

Dagens goda gärning.

Idag har jag varit snäll och hjälp en gammal tant med rullator. Pluspoäng till mig. Jag har lyssnat på henne när hon pratade om sitt liv i drygt 40 minuter (hon var väldigt bitter och irriterad, framförallt på sina barn), jag har lånat ut min mobil till henne så hon kunde ringa färdtjänst då hon drog värsta snyfthistoien om hur de på Åhlens varit snobbiga och vägrat låta henne använda deras telefon (så när hon väl frågade mig så kunde inte jag ju säga nej. Jag sa först som det var att vi inte hade någon telefon i butiken och då kläckte hon ur sig: Men har du ingen mobiltelefon då?! Var inte helt nöjd över att behöva låna henne min privata telefon men vad gör man i en sådan situation?), jag har även burit hennes kassar, hållit upp dörren och väntat på en taxi ute i kylan. Jag kan inte bestämma mig om hon var rar eller oförskämd, förmodligen var hon lite av båda. Hon var en märklig person.

Ut ur garderoben.

Eller snarare ner från vinden. Imorse ramlade det bomullstussar från himlen. Detta är i mina ögon är ett starkt tecken på kyla och vinter. Jag som längtat något grymt efter mina vinterskor såg nu äntligen min chans att få bära dem igen. Så jag drog snabbt på mig lite kläder, sprang ner för trapporna, in i grannporten, upp för alla trapporna igen, in på vinden och fram till påsen med vinterskor som stod instoppad i ett hörn. Jag omfamnade mina kära skor och slet sen med mig hela påsen ner igen. Det mest perfekta med hela scenariot var att jag i farten skrämde livet hur min granne Torben när jag stormade in. Han hade inte alls förväntade sig att möta någon annan på vinden vid den tidpunkten på dygnet. Frågan är ju vad han gjorde. Haha, jag är iallafall grymt farlig.... och numera varm om fötterna. Let it snow.

Bra start på dagen.

Jag såg i slowmotion på hur glaset jag nyss höll i min högra hand föll ur mitt grepp, studsade mot kanten på diskbänken och ramlade rakt ner i golvet. Jag hoppades för en halv sekund att det skulle hålla men det gick självklart i tusen bitar. Jag är en mästare på att slå sönder saker. Speciellt glas. Speciellt glas som inte är mina. Förlåt Per.

Fars dag.

För er som missat att gratta era fäder så är det idag det är fars dag. Jag, lillebror, Ulrika och pappa har ätit middag tillsammans i lillebrors lilla lägenhet och spelat spel. Det blev sushi, rött vin och "Med andra ord". "Med andra ord" är förmodligen ett av världens roligaste spel och går helt enkel ut på att säga ett ord med andra ord och låta medspelaren gissa vad det är man menar. Självklart på tid. Detta i kombination med min familjs yrhet och svammel blir sjukt roligt och de mest konstiga försökt till förklaringar dyker upp. Detta leder till många missförstånd, svordommar och skratt. Mest hysteriskt var det när min kära bror skulle förklara ordet Fittja för mig eller när pappa inte kunde lista ut Nils Karlsson Pyssling trots att hans egen far hette Nils Carlsson.

Cashback

Vid tillfället för förra årets filmfestival i Stockholm så var jag visserligen inte mycket rikare än vad jag är nu men kunde ändå gå på enstaka filmer under festivalen tack vare att jag jobbade på Svenska filminstitutet för stunden. På förra årets filmfestival visades bland annat Sean Ellis fantastiska film Cashback. Cashback var från början en kortfilm som 2006 nominerades till bästa kortfilm på Oscarsgalan och sedan bokstavligt talat byggdes på till en långfilm. Jag var helt såld när jag klev ut ur biomörkret och har ända sen visningtillfället sökt igenom Internet med ljus och lykta för att kunna få se den igen. Nu finns den äntligen på DVD i Sverige. Lycka! Det är en fantastik film och den bara växer varje gång jag tänker på den. Så detta var mitt självklara val igår natt när jag inte ville sova. Tänkte från början bara se en bit av filmen och sen sova men 01.47 stängde jag av filmen och då var den slut. Filmens handling kretsar kring Ben, en dumpad och sömnlös man som börjar jobba nattskift på snabbköpet där han stötter på de mest udda och underhållande karaktärer. Timmarna under nattskiftet går sakta och Ben upptäcker att han har förmågan att frysa tiden men själv fortsätta leva. Då den sanna kärleken dyker upp i hans liv ställs han in för valet att stanna kvar och låta tiden gå vidare eller att för alltid leva i en pausad värld. Detta är en film som i mina ögon har allt. Massa naket, snygga skådespelare med talang, romantik, humor som göra att man skrattar rakt ut, snygga bilder, fantastiska skärpeförflyttningar, bra dramaturgi, dramatik och otrolig inspelningsplanering. Den här filmen är ett riktigt hantverk, ett konstverk.

Ovälkomna ljud.

Det finns vissa nackdelar med att bo i hyreshus och jag skulle kunna skriva en hel bok alternativt ett filmmanus om detta men väljer istället att sporadiskt låta er få en insyn i mina åsikter och upplevelser i ämnet. Vem vet, ni kanske kommer känna igen dem i mina framtida filmer någongång. Hur om helst så finns det en sak som jag har särskillt svårt för med att bo i hyreshus/lägenhet och det är alla ljuden om tränger igenom de Libressetunna väggarna och sedan vidare in i mitt hem. Ovälkomna ljud. Ljud som penetrerar min lugna hemmatillvaro. Träskorstunga fotstegen från tjejen ovanför, barnskriken från grannen brevid, TV ljuden från den döva farbrorn snett nedanför, lillebrors musik från bottenvåningen, sprängningarna från bygget utanför och alla dessa borrningar och hammarslag som sker varje gång folk flyttar in eller ut. Man skulle även kunna nämna det oändliga springet i trapphuset eller bullret från trafiken på Drottningholmsvägen som löper några hundra meter bort. Dessa är jobbiga ljud i största allmänhet men det finns ett ljud som är värre än alla ovanstående nämda. Ett ljud som jag verkligen skulle föredra att slippa höra då jag inte gärna vill få denna inblick i mina grannars vardag. Det är nämligen så att man från vårt sovrum, klart och tydligt kan höra hur det går till när vissa grannar utför moment nr. 1 på hemlighuset. Ljudet av urin som träffar toalettskålen och sedan vattnet i botten ekar genom natten stillhet som ekot i en grotta. Jag vill verkligen inte behöva ta del av något som detta och speciellt inte när jag ska sova. Det finns betydligt trevligare ljud att somna till. Natti natt alla som har en granne eller två.

Rebell i trotsåldern.

Klockan 21.50 gick Per iväg till jobbet. Han tittade på mig innan han klev ut genom dörren, såg fundersamt ut och frågade hur jag mådde. Med andra ord så tyckte han att jag såg helt förstörd ut och han kan ha haft rätt. Han sa åt mig att hoppa i säng på en gång, gärna innan klockan slagit 22.00 och sen ringa honom och säga god natt. Han meddelande även att detta betydde: ingen TV, ingen film, inget plockande och framförallt inget bloggande. Tandborstning och sen sängen, inget mer. Så jag gjorde som han sa. Han brukar ju ha rätt ibland. Jag borstade tänderna, släckte alla lampor och kröp sen ner i sängen och här ligger jag nu och har hållit det jag lovade. Har dock hittat en gyllende mellanväg. Han sa inget om att jag inte fick blogga ifrån sängen eller att jag inte fick se på film i datorn. Känner mig busig. Han sa bara att jag skulle vara i sängen innan 22.00 och det var jag. Haha, jag är en rebell i trotsåldern.

Äntligen fredag.

Sitter och myser framför tvn med ett glas vin. Jag hade även en skål godis nyss men av någon anledning så började Per dammsuga i vardagsrummet och alla godisarna försvann spårlöst. Det sa bara smatter smatter. Vi ser just nu på Dobbidoo. Robert Gustavsson är med och jag vågar knappt tilltala Per. Då den mannen är på tv så gäller det att välja både ord och tillfälle att yttra dem så jag bloggar lite istället.

Världens bästa Carolina.

Hur är det med världens bästa Carolina då? undrade min kära chef i samma stund som han avslutat ett telefonsamtal och kom in genom dörren till butiken. Vid ett sådant tillfälle finns det inget som inte är bra. Kan man få en bättre fråga än det undrar jag spontant och kan någonting möjligt vara dåligt när någon säger så? Vid ett sådant tillfälle är alla krämpor och bekymmer som bortblåsta. Jag har väldens bästa chef. Tack för att du frågade Jimmy.

Dagens lunch.

Då jag tidigare varit så duktig och gjort en massa fisksoppa som jag senare frusit in valde jag imorse att detta skulle bli dagens lunch. Naturligtvis lätt jag den stå framme när jag kom till jobbet för att den skulle tina men när jag senare bestämde mig för att jag skulle äta var den självklart fortfarande genomfrusen. Jag fick köra den på defrost i mikro i säkert en timme innan fiskbitarna ville separera sig från musslor och räkor. Vid det här laget hade jag hunnit bli ordentligt hungrig och efter ytterligare 3 minuter på full effekt var soppan äntligen ätbar och varm. Då kliver det självklart in en kund som 7 minuter senare avlöses av min chef. Så det tar säker 10 minuter till innan jag faktiskt får äta. Tänk att det ska vara så svårt att få i sig lite mat.

Hurtigt.

Jag har börjat dagen med att springa några kilometer och sitter nu och äter rostat bröd med körsbärsmarmelad och brieost. Jag känner mig riktigt duktig. Jag har aldrig fått för mig att springa på morgonen förut. Idag är första dagen själv i butiken på Upplandsgatan och jag jobbar bara sju timmar. Har stora planer på att ge butiken en rejäl make-over.

Årets första julklapp klar.

Ja, det är den 8 November och jag har köpt årets första julklapp utan att ens lämna jobbet. Det är underbart att ha mitt jobb i dessa tider då det finns sjukt mycket fina saker och jag vill köpa allt. Alla kommer få superfina saker från Hildurs Hem och jag har mina misstankar om vad som kan komma bli årets julklapp. Jag har redan köpt en och fler kommer det bli. Jag älskar att ge bort saker.

Alkistant!

Då det ännu inte finns någon fast telefon i butiken måste jag använda min egen mobil så fort jag ska ringa och fråga om något. Det går väl an ett tag men nyss var det inne en illaluktande tant som var missnöjd med sina ljusstickor som hon köpte igår. Hon påstod att de var omöjliga att hantera och ville lämna tillbaka dem. Det var snarare hon som inte gick att hantera och inte stickorna. Det är egentligen bara att läsa bruksanvisningen men jag ringde ändå Tarja för att fråga om jag kunde göra återköp fast varan var öppnad och använd, den var totalt nersölad med lampolja. Det slutade med att tanten själv ville prata med Tarja och hon tog luren ifrån mig med sina kladdiga fingrar. Äckligt! Hon lyckades kladda ner både disken och min telefon i lampolja och fett innan det beslutades att tanten ska få komma in en annan dag och få en lektion i hur man gör. Vissa människor är verkligen konstigare än andra.

Bekant besök.

Mycket trevligt. Min morfar var nyss inne i butiken och sa hej helt oannonserat. Sådant kan förhöja en hel dag. Tack morfar!

Välkomstblomma från kyrkan.

Har drygt 8,5 timmar kvar av min arbetsdag, fyra polisbilar rusade nyss förbi utanför och Vällingby kyrka har varit här med välkomstblomma. Jag undrar hur den här dagen kommer sluta. Ovanpå detta har jag en infektion i kroppen, äter antibiotika, fick pröjsa typ 500 spänn för medicin och längtar väldigt mycket tillbaka till min säng. Vill vara hemma och mysa men Per är på reklamfilmsinspelning hela dagen så honom lär jag inte se röken av. Han är tapper han som bara sov fyra timmar igår för att sedan repa inför våran film, jobbade 8 timmar inatt och sen åkte direkt till inspelningen. Han lever på Red Bull och jag på kaffe. Vi har helt enkel sjuka liv. God morgon.

Genomgång av manus och fotografering.

Nu har vi äntligen hittat en skara skådespelare som fyller våra krav inför studiofilmen. Vi har träffat dem och dem har träffat varandra. Det kommer bli sjukt bra. Hoppas vi. Om inte annat kommer det bli sjukt roligt. Det är hög klass på skådespeleriet och det är nästan det viktigaste så jag är inte orolig. Vi läste igenom manuset tillsammans och tog en hel drös av fotografier som sen kommer finnas med i filmen. Nu är jag äntligen hemma efter en lång dag och vill inget annat än att mysa ner mig i soffan med en kopp te. Det lär som vanligt inte hända.

Kasper finns inte mer.

Ville i frid trogne gamle vän. Du kommer att bli saknad av många.

Nytt jobb, nya toabekymmer.

På förra jobbet var det tjafs om santitesbehållaren, missöden med toalettstolen och luktsprays som var i centrum och gav stor inspiration till mitt bloggande. Det är alltid intressant när flera människor ska dela på samma intimområde och risken för irritation är stor. Nu jobbar jag oftast själv och har toaletten alldeles för mig själv. Man skulle kunna tro att detta är varje persons dröm men det innebär viss problematik. Problemet är ju att jag inte är ensam på jobbet. Det har ju en tendens att komma in kunder och toaletten är precis bredvid kassan. Jag börjar förstå bussschaffisarna då jag egentligen inte kan lämna butiken obevakad när jag behöver uträtta mina behov. Hittills har jag bara kommit på två alternativa lösningar till mitt problem:

1. Jag väntar tills butiken är tom och springer sedan med raketfart in på toa, får av mig brallorna på några miillisekunder, sätter mig, pressar ut det som ska ut så fort jag kan, torkar mig och drar upp brallorna igen inom loppet av ca 40 sekunder och öppnar sen dörren igen så att jag kan tvätta händerna och ha butiken under uppsikt på samma gång. Detta är inte den bästa av lösningar då jag under dessa 40 sekunder inte har någon koll på om någon kommer in då dörrklockan hörs dåligt genom den stängda toalettdörren.
2. Jag väntar tills butiken är tom, går in på toa, utan att tända lyset, drar ner brallorna och utför mitt ärende i mörkret samtidigt som jag genom att kolla i badrumspegelen ha koll på butiken genom den inte helt stängda dörren. Detta är det mer spännande alternativet och kan komma att leda till väldigt pinsamma situationer om något går fel.

Än så länge har jag kunnat genomföra båda alternativen utan problem eller missöden. Frågan är ju hur jag löser alternativ 2 om någon skulle få för sig att komma in någon just när jag sitter där i mörkret och myser. Frågan är ju om det finns risk att det inte bara är jag som ser ut genom spegeln utan att någon ser in?

Något motarbetar mig.

När jag började blogga sa jag till mig själv att jag inte skulle skriva om tråkiga saker eller om hur synd jag tycker om mig själv. Det finns tillräckligt med sådana bloggar och jag vet själv att det inte är så intressant att läsa. På det stora tycker jag oftast inte så synd om mig själv och har inget behov av att skriva om det heller, men idag är det fan synd om mig. Det är helt klart något som motarbetar mig. Har ont i huvudet och har haft det sen i fredags morse, har feber, frossa och 6 timmar kvar att jobba utan rast. Jag är sjuk och det finns inget värre än att vara sjuk. Jag är ingen sjuk person. Jag är glad, pigg och oftast på bra humör. Det här är inte roligt och jag vill att det ska ta slut nu! Jag har inte tid.

17.01

Han kom i tid, men jag fick ändå springa för att hinna med tunnelbanan. Kom i tid till lektionen men hann dock inte äta något. Detta resulterade i att jag höll på att bokstavligt svimma av hunger när jag äntligen kom hem vid 23.00. Då hade jag inte ätit på drygt 10 timmar. Tack och lov för världens bästa sambo som matar mig.

Avlöst i tid?

Butiken har öppet till 19.00 idag och jag börjar skolan 18.00. Därför ska min chef komma och avlösa mig vid 17.00 så att jag hinner. Vi har bestämt att vi ska göra så varje gång jag börjar 18.00 och idag är första dagen av få som detta ska ske. Som vanligt är jag paranoid och tror att han ska glömma mig eller komma försent. Har en grymt viktig lektion idag som jag inte kan vara sen till. Jag måste verkligen gå 17.00 och inte en minut senare och står nu och funderar på om jag ska skicka ett mess och påminna honom. Fast jag har en känsla av att jag som vanligt oroar mig i onödan. Carolina i ett nötskal.

Hildurs Hem Vällingby

Misstänkt snatteri.

Både chefen och butikschefen har redan ringt för att kolla hur det går för mig och om det gått bra att öppna. Sådant känns bra och det känns ännu bättre att kunna säga att allt hittills gått bra. När jag nyss pratade med en av dem som jobbade igår berättade hon att vi blivit av med en ganska dyr miniräknare och hon var grymt irriterad över detta. Hon bad mig hålla ögonen öppna efter en liten svensk kille i grön jacka som hon tror är den skyldige. Nyss var det inne en farmor/mormor och köpte födelsedagspresent till sitt barnbarn. Hon visste precis vad han ville ha då han tydligen varit inne i butiken igår och sett sig omkring. Vi började prata lite om alla prylar som finns i butiken och det visade sig att han köpt en miniräknare av märket Philippi. Precis en sådan som försvann igår. Lite misstänkt måste jag säga, men jag sa inget.

Första dagen ensam.

Är i Hildurs butiken i Vällingby idag och jag är helt ensam sånär på några kunder som strövar omkring. Mest pensionärer och barnvagnar. Det är lite läskigt. Kan inte säga att jag till 100% greppat alla saker ännu men som tur är finns det ju telefoner och hjälpen är bara ett samtal bort. Risken är dock stort att de i slutet av dagen kommer avvisa mina samtal när jag ringer för hundrade gången men allt känns bra iallafall och jag kommer nog att stortrivas här. Att jag kommer behöva leva på nästan ingenting för att få ihop mitt utspridda liv känns visserligen tungt men det löser sig nog. Det finns dem som har det värre.

Snö i Stockholm.

Jag är trött. Har knappt sovit någonting nu på natten/morgonen då regnet öst ner utanför vårat sovrumsfönster. Vanligtvis brukar jag tycka att det är mysigt att ligga och lyssna till hur det smattrar mot rutan men eftersom att jag har haft konstant ont i huvudet sen igår morse så var jag inte överförtjust just idag. Hade ställt klockan på 09.00 och den sista timmen låg jag bara och vred mig. 08.59 stängde jag av klockan och masade mig upp ur sängen och det var då jag såg det. Snö. Den första snön har kommit till Stockholm och självklart är det rusningstrafik bland ambulanser, polisbilar och brandbilar utanför på Drottningholmsvägen. Dagens tips är: Vinterdäck åt folket.

Med i tidningen.

När jag och mamma sprang/släpade oss igenom TjejLidingöloppet så blev vi intervjuvade precis innan starten av någon tidning som ingen av oss uppfattade namnet på. Idag damp LidingöLoppets egen tidning ner i brevinkastet och vilka är då med högst upp på sida 16 om inte mor och dotter Rung. Artikeln lyder så här:

Mamma peppar dotter till Tjejklassikern. Mamma Annika Rung har gjort det en gång och dottern Carolina håller på med sin första nu. Brommatjejerna har redan klarat av simningen och cyklingen, nu väntar en mils löpning i terräng. Tjejklassikern är populär bland dem som springer söndagens tuffa mil. -Jag har tränat för lite löpning och är nervös för att vara ivägen för dem som startar bakom mig. Mamma har tränat mer och är bättre förberedd, säger Carolina.

Jag är med i tidningen.

Äntligen.

Nu har han äntligen åkt dit. Han som alltid parkerar på trottoaren så att man inte kommer förbi när man ska hem. Jag tror till och med att det är den nya grannen i våran port. Nu fick han minsann. Hurra!

Stockholms Filmfestival 2007

Den 15 november börjar Stockholms Filmfestival och det finns sjukt mycket filmer jag skulle vilja se. In the valley of Elah, No country for old men, Eatern Promises och Mordet på Jesse James av ynkryggen Robert Redford bara för att nämna några. Känner mig som ett barn i en godisaffär när jag bläddrar i festivaltidningen. Problemet är dock bristen på tid och pengar och jag fasar att jag kanske inte kommer kunna gå i år. Ska nu sätta mig med nätbanksdosan, almanackan, festivaltidningen och magkänslan för att komma fram till hur jag ska göra. Jag vill verkligen gå. I en perfekt värld så vore det bästa om någon från ingenstans kom och bara bjöd mig på hela kalaset, tog mina pass i butiken, gav pengarna till mig och videofilmade mina lektioner under perioden 15-25 november. Man kan ju alltid hoppas. Mirakel kan ske.

Kallt överallt.

Det värsta med den här årstiden är att det är så sjukt kallt överallt. Speciellt på golvet nedanför sängen. Jag fryser. God natt.