Under ytan.

Det är något jag vill skriva om, men jag kan inte riktigt komma på vad det är. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är jag grubblar på. Allt känns inte helt bra. Något är fel. En jordbävning vilar under den perfekta illusionen och skapar krusningar i vattenpölarna på marken. Jag ser mer än vad han tror. Jag är orolig för honom, men han vill inte prata om det. Jag förstår mig inte på honom. Han har nog svårt att själv sätta ord på det. Ord gör funderingar verkliga. Det är lättare att låsas som om det inte finns, att upprätthålla illusionen. Men vi kan inte ha det så här. Jag vill kunna finnas till. Jag vet att något är fel.

Notis: Det här inlägget handlar inte och mig och Per.