Som en elefant i en porslinsfabrik.

Imorse hade jag som uppgift att åka till Fredells Trävaruhus och köpa 4 träbitar i olika storlek till våran inspelning. Jag körde fel innan jag ens lämnat Abrahamsberg. Runt halv åtta klev jag in genom dörrarna och hann knappt in genom grindarna förens jag var vilse igen. Om ni aldrig varit där så kan jag meddela att Fredells Trävaruhus är enormt och fullt av prylar som jag knappt kan namnet på, än mindre uttala. Verktyg, tänger och maskiner i tusentals. Pojkarna paradis. Jag lyckades att med dataväskan över ena axeln och mitt blonda hår över den andra, sixzacka mig fram mellan smutsiga byggarbetarna och hantverkarna (99% av dem var män) för att till slut ta mig fram till brädgården där jag blev stående med öppen mun. Vart skulle jag börja? Som tur var dök det upp en snäll kille som lite försiktigt frågade om jag behövde hjälp. Jag viftade lite med ögonfransarna och nickade. Med stort tålamod lyckades han fixa fram allt de jag behövde och jag är honom evigt tacksam.