Izgnanie 2006

Har varit på Cinemateket och sett förhandsvisningen av Andrei Zvyagintsevs nya film Izgnanie (Förvisningen) med Maria Bonnevie. En fantastisk film som ni måste se om ni får möjlighet. Jag blev totalt överrumplad och medtagen av den filmiska upplevelsen och gick därifrån med beundran i kroppen, vilket inte händer så speciellt ofta. Det var fantastiska bilder, en något kneppig historia, mycket symbolik, väl planera bildberättande och mycket sparsamt dialog. En film som verkligen utnyttjade det visuella berättande precis som film ska göra. Jag tycker lika mycket om den här som jag gjorde hans tidigare film Vozvrashcheniye (Återkomsten) som kom 2003 och fick en Guldbagge för bästa utländska film. Ett plus i kanten var att regissören själv var på visningen och presenterade tillsammans med Bonnevie, som själv visseligen inte sa ett ord.

A walk in the park.

Jag klarade det!!! Jag sprang en hel mil, eller iallafall 9 tiondelar av en mil. Resten gick jag. Det var sjukt jobbigt och mamma trodde att jag skulle dö efter en kilometer. Vi tog oss i mål på exakt 01.14.00 båda två och precis som jag sa så kom vi inte först i våran startgrupp utan sist och längst med loppets senare del hördes flera som konstaterade att "där kommer de två sista med röda lappar", som om vi inte räknat ut det själva! Det var planerat, typ. Man kan ju inte vinna jämt.
Mamma var en kämpe som sprang med mig i mitt tempo och jag vet inte om jag hade klarat det utan henne. Nu har jag klarat tre av fyra delar i min tjejklassiker och har tjejvasan kvar. Tack mamma!

Laddar...

Är äntligen hemma. Har varit uppe sen 07.00 för att ta hand om tvätten jag glömde igår då jag somnade på soffan. Blir sjukt irriterad då att man inte kan komma in efter att tiden är slut och då måste gå till portvakten om man inte kan boka nästkommande tid. Sedan har jag haft manus/dramaturgi i skolan hela dagen och även klippt stumfilmen med Camilla. Nu sitter jag framför tvn och försöker dricka så mycket vatten som möjligt inför imorgon. Jag vet inte om det hjälper men jag inbillar mig det. Har även lassat upp en stor tallrik pasta, för det är väl så eliten laddar, eller?

På söndag gäller det.

Nu finns det nästan ingen återvändo. Har varit ute på Lidingö och hämtat min nummerlapp inför söndagens lopp, Lidingö Tjejlopp. Jag var från början placerad i startgrupp nr 7 vilket är den sista gruppen, den sämsta men eftersom att jag och mamma vill springa tillsammans så bestämde vi oss för att någon av oss skulle byta. Allt gick väldigt fort och det var mamma som pratade och bestämde, jag bara betalade. Min mamma är i ganska bra form och har sprungit det här loppet förut, med väldigt bra resultat vilket måste nämnas. Detta resulterar nu i att jag har hamnat tillsammans med mamma i eliten! Startar i elitgrupp nr 2 tillsammans med elitgrupp nr 1 klockan 14.30 på söndag den 30 september. Be en bön för mig, jag kommer behöva det. Den största förnedringen ligger nog i att de olika startgrupperna har olika färger på nummerlappen så att man ser om någon i en tidig grupp halkar efter eller tvärt om, men det bjuder jag på.

Ström, empere, proppar och volt.

Jag jobbar på en larmfirma som precis gått ihop med en elfirma. Jag har en pappa, en bror och en kusin är elektriker och utbildade larminstallatörer och Jag såg ut som ett frågetecken på ljussättningslektionen igår när vår lärare Uffe höll upp en vanlig skarvsladd. Han pratade om volt, empere, proppar och andra konstiga saker och frågade om det var någon som eventuellt hade lite koll på hur det fungerar med ström och elektronik i största allmänhet då det kan vara behändigt att veta på en filminspelning. Jag vet att två av mina kusiner heter Ström i efternamn, hästar går på volt och att mamma använder "proppar" när hon har mens.

Tillfälligt ur funktion

God morgon. Det är mörkt, svinkallt på kontoret, kaffemaskinen är tillfälligt ur funktion och det är fredag. Detta betyder att jag är tillfälligt ur funktion, rätt desperat, frusen och söndag närmar sig med stormsteg. Söndag är lika med Lidingöloppet. Hur ska jag överleva detta? Det är för fan en mil!

Genomskinlig täckmantel.

På min arbetsplats så finns det doftspray ståendets på toaletterna. Detta tycker jag är ett jätte bra initiativ för dem som nu måste bajsa på arbetstid, men vem tror de att de lurar? Jag föredrar visserligen apelsindoft på toaletten framför bajsdoft men om man kommer in på toaletten och det nu luktar apelsin och inte bajs så är det ju ändå uppenbart att någon, förslagsvis den innan har bajsat. Luktar det ingenting så har den innan förmodligen bara kissat och det behöver man inte dölja på samma sätt. Alla gör det men ingen pratar om att de gör det och om man bli påkommen med att ha gjort det så är det plötsligt väldigt pinsamt. Skumt det där med toaletter och toalettetiketter.

Magnus Uggla - Pärlor åt Svin

Nu räcker det Tommy!

Nu har jag fått nog. Jag bli telefontrakasserad. Det har visat sig att mitt mobilnumer är snartlikt ett nummer som går till någon Tommy som troligtvis jobbar på Skandinaviska Raffinaderi AB i Göteborg och deras växel envisas med att koppla hans samtal till mig. Jag får dessa samtal typ en gång i veckan och alla låter lika förvånade över att det inte finns någon Tommy hos mig. Nu börjar det bli irriterande då detta pågått i snart 2 år och jag ska nog ta och ringa till den där växeln och be dem lägga in rätt nummer till Tommy istället. Jag har viktigare saker för mig än att vara Tommys telefonsvare. Och vem fan är Tommy?

Mindre pigg.

Många vändor till kaffemaskinen och toapappret är slut.

Adrian = Min hjälte

Igår hjälpte Adrian mig att rädda de vikigast grejerna från min externa hårddisk, det som blivit inlåst när den bestämde sig för att sluta fungera. Nu har vi plockat ur alla mina miljarders minnen i form av foton, dokument och musik och jag kan andas ut. Nu blir det till att köpa ny extern hårddisk. Tror inte att jag litar på den gamla längre. Tack Adrian! Jag vet att du inte tyckte det var någon stor grej men jag hade aldrig lyckats med det där själv.

Trevlig mitt i veckan.

Sitter i skrivande stund på Lemon med Oskar och Per. Trevligt som fan. Vi pratar om framtida projekt och företagsfilm. Imorgon åker pojkarna till Falun för att senare ta sig vidare till Särna där kreativiteten tydligen ska flöda. Jag tror snarare alkoholen.

Toffel

Det här är Toffel. Min ny vän. Jag har redan glömt vad han är för typ av växt men jag älskar honom ändå. Han kostade 190 kr och kommer från Flower Garden Stockholm, Hammarby-Sjöstad.

Lugnet efter stormen.

Det är tisdag, klockan är efter åtta och jag har precis avslutat min andra kopp kaffe. Det är nästan tomt i lokalerna på Lennströms/Gigårds idag. Igår vid den här tiden var det kaos och hur mycket människor som helst som sprang i korridoren utanför och utförde diverse sysslor. Jag sitter fortfarande ensam i mitt rum utan varken lampa eller fönster och vägen till och från kaffemaskinen är min ena möjlighet till övrig mänsklig kontakt. Det blir många vändor och detta leder även till många besök på toaletten. Jag hämtar dock inte kaffe varje gång utan kan ibland bära en tom kopp fram och tillbaka bara för syn skull. Jag har visserligen en glasvägg i mitt lilla rum så jag kan betrakta alla som går förbi till och från den gallerföredda avdelningen in till säkerhetsavdelningen där jag inte kommer in, så kolsvart är det ju inte och på andra sidan korridoren i förhållande till mitt rum finns det fönster som släpper in lite ljus som reflekteras från en gul tegelvägg, med andra ord en fantastiskt utsikt. Jag känner mig rätt undangömd här i mitt lilla rum och funderar seriöst på att skaffa en liten blomma som jag kan ställa på mitt tomma skrivbord. Bättre sällskap än så kan man inte få. Ska försöka hitta en på lunchen tror jag. Nu är det dags för mera kaffe.

Parodi på American Beauty

På vägen hem idag fick jag beskåda detta. Ett tiotal platspåsar som virvlade omkring ibland löven utanför Swedbank på Brommaplan. Jag borde ha filmat det för att understryka det komiska i situationen då mina tankar direkt begav sig till plastpås-scenen i filmen American Beauty. Det hela kändes som en iscensättning, en parodi. På det stora hela var det ett väldigt vackert skådespel och människorna som passerade mig där jag stod och betraktade påsarna måste trott att jag var var helt störd. Själv tyckte jag att det var rofyllt och en anning sorgligt.

Nya arbetsplatsen.

Nu har Gigårds och Lennströms gått ihop och flyttat till Hammarby-sjöstad. Vi sitter numera i Luma-huset, samma byggnad som MTV. Jag känner mig grymt ivägen även fast jag fått ett "eget litet kontor". Jag sitter i ett konferensrum utan fönster och utan lyse då lamporna inte är inkopplade än. Tanken var att jag skulle varit klar med min projektanställning nu men det har dragit ut på tiden. Alla tittar konstigt på mig och undrar vem jag är. Önskar inget annat än att bli klar. Ju fortare desto bättre. Problemet är väl att jag inte riktigt vet vad jag ska göra sen.

Ångest, bara en vecka kvar.

Om en vecka, minus några timmar ska jag springa Lidingöloppet för tjejer. Det ingår i min tjejklassiker och blir mitt tredje utförda lopp. Det vill säga OM jag kommer i mål. Jag älskar att träna men det här med att springa är verkligen inte min grej. Var ute en runda nyss men höll som vanligt på att få andnöd och kräkas. Detta gör mig grymt frustrerad för jag vill verkligen kunna springa och jag försår inte varför jag int kan. Jag kan cykla 9 mil i gassande solsken vid Vättern men inte springa några kilometer runt Lillsjön i Bromma utan att svimma. Finns det någon logik i det? Vem som helst, hjälp mig? Hur ska jag klara av att springa en mil? Innerst inne så vet jag dock att jag klarar av det. Inget ska få stoppa mig. Frågan är bara hur lång tid det kommer ta.

Kyligt förhållande.

Jag börjar misstänka att jag och Per verkligen är det perfekta paret. Nog för att vi inte tycker om samma sorts film men vi har många saker gemensamt som andra rynkar på näsan åt. Vi tycket till exempel båda om att äta senapssill tillsammans med köttbullar vilket jag inte stött på allt för många andra som gör. Sen är vi nog båda ganska frusna av oss. Jag räknade ut att i har 5 olika filtar i våran soffa. Det är nog en för mycket men det är väldigt mysigt. Jag älskar dig snoz. Du är bäst.

Klädrensning.

Sitter nere hos lillebror. Han han har klädrensining och behöver min hjälp. Han är en sådan där som som ska spara på allt. Nostalgin flödar när han drar fram det ena plagget efter det andra. Allt jag säger är SLÄNG alternativt SPARA. Oftast SLÄNG. Vid flera tillfällen försöker han pracka på mig olika plagg för att slippa slänga dem men jag vägrar. Jag har bara accepterat ett par mjukisar, som det står student 06 på bara för att det verkar sköna. Alla tror jag ju att jag är yngre än vad jag är. Efter mycket om och men så har vi fått i hop en liten hög. Bra jobbat lillebror, nu kan du var stolt. Mission completed.

Nästan ledig.

Det är helt sjukt. Jag har en ledig helg, två hela dagar. Vad ska jag göra med all tid? Anledningen till detta är att labbet slarvade med våran film och flyttade på scanningen så att vi inte får den förens på måndag. Jag har visseligen några alternativ för vad kan göra istället, jag kan gå på den 10:de Italienska filmfestivalen, umgås med min sambo när han vaknar, jag kan titta på film hemma i soffan, jag kan börja skriva på min manusidé och jag kan bara ta det lugnt. Men nej, jag ska tvätta.

Nya väskan, nya boken och min älskade dator

Inspelningen

Först flyttade de på våran filminspelning drygt en timme så att vi förlorade ljus och sen så började det regna. Våran första filminspelning blev lite smått kaotisk, vi hann inte ta alla bilder, en av våra skådisar hade en tid att passa och var tvungen att gå, det regnade, vi kommer få både ljus och bildklaffar, vi fick inte rätt grejer när vi skulle laddar ur och åka med filmen till labbet och jag var inte fått tillräckligt mycket sömn i natt heller. Jag tror dock att vi lärde oss en hel del och trots alla motgångar så var det sjukt kul.

Inget ljus.

Filminspelning 16 mm - Skavsår

Idag har vi vår första filminspelning på 16 mm. Det ska bli sjukt kul. Vi satt till strax efter 23 igår med bildmanuset och blev självklart inte klara. Vad skulle en filminspelning vara om man inte gjorde det viktigaste i sista minuten?! Storyn är klockren. Surrealistisk men klockren. Den går inte att beskriva med ord men ni kanske kan få se den när den är klar. Den heter iallafall Skavsår och baserar sig på relationen mellan två män, bärandes på en säng i Hagaparken. I natt har jag sovit drygt 5 timmar och måste nu jobba 4 timmar innan jag ska iväg och hämta utrustningen för att sedan spela in film i 5 timmar innan utrustningen ska återlämnas på skolan igen vid 18.30. Jag kommer vara död ikväll, men det är utan tvekan värt det. Jag går på adrenalin och koffein. Det här är det jag lever för. Bara det inte regnar.

Citat:

"I don't know half of you half as well as I should like, and I like less than half of you half as well as you deserve."

-Bilbo (The Fellowship of the Ring)

Jag i ett nötskal.

Har äntligen fått min MacBook nu. Hurra! Molnen skingras och livet leker. Nervöst öppnade jag locket, satte i sladden och slog på strömbrytaren. Har inte använt Mac sen gymnasiet och förväntade mig att den skulle explodera men den fungerar som en klocka. Lyckoruset höll sig ända fram till att jag råkar välja ryska som standardspråk i inställningsguiden. Hundra tankar trängde genom mitt huvud och jag föreställde mig samtalet till supporten; Hej, jo nu är det så här att jag... Som tur var så gick det att gå tillbaka så jag slapp ringa just det samtalet. Nu ligger den och laddar brevid mig på kontoret. Två veckors väntan är över, min bebis har anlänt. God morgon.

Carolina 2.0

Tack Martin! Vilken fin kommentar. Nej, jag vet att jag inte är tjock, har faktiskt gått ner 10 kg sen i januari. Applåder till mig! Jag var inte tjock innan heller och jag är det verkligen inte nu. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte hade med utseendefixering att göra men jag ser det mer som en investering för framtiden. Ett sundare liv med mer energi och en positivare inställning helt enkel. Jag ska lära mig leva i nuet så jag uppgraderar mig själv till en bättre version, Carolina 2.0. Per är dock inte helt nöjd. Den nya versionen har nämligen mindre bröst. Såna får man köpa separat.

Rastlös.

Det är verkligen helt värdelöst att vara sjukt. Det händer ingenting och man är konstant för trött för att göra något annat än att dumglo på alla dessa såpor som visas på TV. Har varit sjuk i över en vecka nu och börjar bli rastlös. Hatar att vara sjuk. Man känner sig så hjälplös och ivägen och det får jag dåligt samvete av. Så nu tänker jag bli frisk! Önska mig lycka till.

ViktVäktarmöte och McDonalds lunch

Har idag varit på ViktVäktarmöte för första gången på flera veckor. Det har varit svårt att pussla ihop tiderna nu på sommaren och det kommer inte bli lättare nu. Det kändes extra kul att kliva ingenom de bekanta dörrarna idag och mötas av min alltid lika glada och positiva konsulent Ulrika. Trots att jag är helt tokigt förkyld, tycker jätte synd om mig själv och hade gått upp 0,4 hekto så kändes det riktigt bra. Tack vare att jag är sjuk och hemma från jobbet hade jag möjlighet och stanna hela mötet och det känns som om motivationen är på väg tillbaka. Efter mötet norpade jag åt mig en ny ViktVäktartidning och begav mig hemåt mot soffan igen. På vägen insåg jag att jag inte orkat äta något idag och bestämde mig för att jag förtjänade att få köpa frukost/lunch på McDonalds och svulla lite. Hon i kassan tittade kontigt på mig när jag la upp min nya VV-tidning på disken och beställde en McFeast och co med jordgubbshake att ta med. Samma blick fick jag 5 minuter senare när jag satt på bussen och hade lagt ifrån mig både mat och tidning på sättet brevid mig medans jag la ner busskortet i väskan. Hihi, undara vad de måste tänkt. Jag kände mig som en AA som kommit direkt från ett möte och gått in på första bästa systembolag. Men det var det värt. Nu ska jag bli frisk och få tillbaka energin så att livet hamnar på fötter igen. Up we go!

Jag erkänner.

Det är måndag morgon, jag är asförkyld och jag erkänner att jag tog rulltrappan idag. Både upp och ner. Det är helt fel dag att bli sjuk på enligt mig, idag ska det nämligen hända stora saker och jag har massa saker jag måste ta tag i som jag skjutit på allt för länge. Framtiden står på spel. Håll tummarna.

Hmm...

Släktträff i helgen. Det kan aldrig sluta bra....

Det bara är såhär, eller inte.

Varför har alla en sådan trist bild av livet och varför är alla nöjda med att bara ha det sisådär? Människor verkar anse sig bära på livskunskap som inte jag har och fäller konstant kommentarer om hur svårt allt är och får det att låta som om man helt enkelt måste kämpa sig genom livet och så är det bara, det ska inte vara enkelt. Varje gång jag går igenom något som är tufft eller jobbigt så tittar de på mig och tänker: Stakars flicka, det är inte lätt att bli vuxen, men det är sådant som alla ska gå egenom. Varför då?! Vad är det för fel på att försöka undvika att gå igenom alla dessa jobbiga saker som hela tiden dyker upp. Det verkar som om människor helt enkelt accepterar och har som allmän uppfattning att man måste gå igenom tuffa prövningar och lida lite då och då för att kunna uppskatta de få stunder som är bra och därför inte unnar andra att vara lyckliga när det går bra. Människor tror inte att de är värda mer och fortsätter leva som de alltid gjort trots att de inte är nöjda med sin vardag. Det finns alltid någon som har det sämre eller värre är en annan kommentar som brukar dyka upp. Det är väl självklart att det är så men betyder det att jag inte mår dåligt eller har det svårt? Det beror väl på vad man ställer det i förhållande till. Alla lever inte på samma villkor och är liverfarenhet kila att vara negativ så är jag hellre utan.

Jag vill leva storslaget, rikt och framför allt lyckligt. Jag vill ha ett jobb som jag tycker om att gå till och lagom med pengar så att jag kan försörja mig och njuta av livet. Jag vill ha tid att andas och göra allt och ingenting. Jag tänker inte nöja mig med att hela tiden behöva gå och oroa mig inför framtiden och jag vägrar acceptera att det"bara är så här". Snälla alla som läser detta; Nöj er inte med ett halvdant liv! Det är inte värt det. Vår tid på jorden är för kort för att leva i morgon. Vi planerar så mycket för framtiden att vi aldrig lever i samexistens med det runt omkring oss. Lev i nuet och sätt krav på din tillvaro. Njut av livet och gör saker som gör dig lycklig. Jag menar inte att allt måste vara perfekt i minsta detalj men nöj dig till exempel inte med att leva hela ditt liv med någon du inte älskar eller ha ett jobb som du inte trivs med. Jag är själv som alla andra och jag vet inte hur mitt liv kommer att se ut. Mitt liv är inte helt enkelt och jag förväntar mig inte att det ska vara det men jag har har iallafall kommit till insikt med att livet är för kort för att bara acceptera läget och stanna där. Finns det något man kan göra för att förändra det så vill jag iallafall försöka. Det är inget fel med att planera för framtiden bara man inte glömmer att leva här och nu. Jag vill inte spendera det livet med en trist inställning. Jag vill göra det som faller mig in och jag vill vara lycklig. Jag vill ligga på min dödsbädd och känna att jag levt ett rikt liv såsom jag valt att leva det. Är det något fel med det?

Skärpning alla latmaskmänniskor!

15 minuter, en kvart.

En extra kvarts sömn på morgonen är ovärderlig och kan ändra förutsättningarna på en hel dag. Den kvarten har nu stulits från mig. I och med att min färdväg till jobbet ändrats en aning så måste jag nu börja min dag med en bussresa innan jag kommer fram till tunnelbanan och ska trängas med övriga Stockholm. Det betyder att jag måste gå hemifrån en kvart tidigare och min inre klocka är i och med det en smula rubbad. Självklart så missade jag bussen i morse. Jag hatar att komma sent och är snarare en kvart tidig än fem minuter sen när jag har en bestämd tid att passa. Alltid. Därför kändes det väldigt tungt att se bussen komma in i mitt synfällt, fem minuter före utsatt tid (alldeles för långt bort för att jag skulle hinna springa i mina höga klackar) och bara köra förbi hållplatsen jag borde stått vid just då. Att jag i och med detta nu hade kunnat snoza en kvart till var det första som slog mig, det här betyder ju att jag ändå kommer att bli sen. Men men, tänkte jag vidare, världen går väl inte under bara för att jag är sen en enda gång. Det finns ju värre saker och jag kan ju stanna några minuter extra efter jobbet istället.

Nu är jag framme på jobbet och klockan står på 08.01. Hur gick det till? Jag är väldigt mycket i tid och det här har hänt förut. Jag har vid flera tillfällen varit alldeles säker på att jag ska bli sen och ändå ramlar jag in tio minuter före utsatt tid. Hur går det till? En massa ångest i onödan med andra ord. Jag kanske är en tidsmaskin. God morgon världen!

Zero, eight och five eller vänta nu...

Det ringde en kvinna till jobbet nyss. Hon pratade engelska, dålig engelska och hon sökte min far. Jag meddelande henne att han inte är inne idag och sa att hon kunde återkomma imorgon. Hon bad då om hans mobilnumer. Jag försökte då förmedla hans numer till henne på engelska. Det gick sådär om jag ska vara ärlig. Det lätt något i still med det här: öh it´s zero, seven, zero, eight och five eller vänta nu, zero, seven eller jag menar, i mean... I´ll start over. Hon fick hela numret till slut men jag upprepade det säker 4 gånger innan det blev rätt och hon förstod. Under hela samtalet hade jag Per i andra luren och han hörde hela fiaskot. När jag återgick till samtalet med honom suckade han bara och sa: Det där gick ju sådär va.

Tjuvlyssnat.

Om ni aldrig varit inne på hemsidan http://www.tjuvlyssnat.se/ så har ni missat något. Där publiceras vardagliga samtal som hörts runtom i Sverige. Ibland roligt, ibland tragiskt, och ibland bara knäppt. Ibland bara hur kul som helst. Hittade bland annat följande inlägg när jag dumsurfade på lunchen:

Mobilbutik, Kungsgatan, Stockholm. En man runt 50, med utländskt påbrå, kommer in och går raskt fram till första bästa lediga säljare.
Mannen (rappt): Jag ha ett problem!
Säljaren: Ja, okej.. Vad har du för problem?
Mannen (viftandes med sin telefon): Alltså.. Varje morgon, klockan åtta någon ringa mig. Jag svara. Men ingen svara. Det är någon som heter SNUSSER!!
Säljaren (förvånat och osäkert): Jag tror att det är ditt alarm som ringer…
Mannen (aningen röd i ansiktet): Okij.. (han går raskt ut ur affären.)

Systembolaget, Brommaplan. Det är dagen innan midsommarafton och det är lång kö utanför Systemet. En vakt står och släpper in cirka 10 personer åt gången. Två killar, 22 står och småsnackar i kön.
Kille 1: Helt otroligt att man ska behöva stå och köa för att komma in på Systemet!
Kille 2: Mm, det här känns exakt som Stureplan. Kö och vakt och hela alltet!
Vakten (leende): Ja, och ni kommer inte in!

Bästa bantningskuren!

Jag är verkligen sämst på att koka kaffe. Det blir alltid jätte starkt och det spelar ingen roll att jag häller i mer vatten än kaffepulver i bryggarn. Typiskt Rung-kaffe med andra ord. Alla Rungare kokar extremt starkt kaffe och det är ett faktum. Det är förmodligen därför våra magar är ut och in och jätte trasiga. Vi skulle aldrig överleva i USA eller någon annanstans i världen. Det finns dock en fördel med mitt kaffe och det är att en klunk av det garanterar att du sitter på muggen inom 1 min. Med andra ord världens bästa bantningskur. Personligen tycker jag att det är ganska gott, för det mesta. Men människors ansiktsuttryck säger mig att alla inte håller med. Vilket betyder mer kaffe till mig.

Lagom.

Lagom är det mest svenska ord som finns och finns inte i översättning på något annat språk. Någon har sagt att det finns en turkisk översättning men det vet jag inget om. I morse var det lagom med folk på väg till jobbet. När jag klev på tunnelbanan vid 07.10 vid Abrahamsberg så var det knappt en människa på tåget. Vart har alla människor tagit vägen? Jag har fått för mig att det brukar vara packat på tågen på morgonen och att man måste trängas. Folk kanske inte är vakna då. Min mamma är det definitivt inte. För henne är det lagom att gå upp vid 07.30, tidigast. Lagom är det mest användbara och trevligaste ord jag känner till. Det är verkligen lagom. Det går att använda lagom om nästan allt. Jag tycker om när allt är lagom.

Jakt på ny penisförlängare.

Har varit och träffat Linn på stan idag. Mycket trevligt, det blir allt för sällan nuförtiden. Hon har hjälpt mig i min jakt på ny handväska och sen har vi och druckit dyrt kaffe med lättmjölk på Café Madeleine utanför Louis Vuitton butiken. Borde ha betalat henne för hennes tålamod då jag är väldigt kräsen med mina väskinköp och söker efter just den väskan som har IT. Det kräver minst två besök i varje butik. Så gott som omöjlig uppgift. Hittade förstås ingen väska som föll mig i smaken och inte kostade mellan 3000-4000 tusen spänn. Förstår inte att det ska vara så svårt! Fast det är ju klart, mina handväskor är som porschen för pappa. Det är den kvinnliga penisförlängaren och då duger inte vad som helst. Det kommer sluta med att jag vid nästa lön köper min drömväska för 3500 kronor iallafall. Den är svart med gulddetaljer och finns på Rizzo. Den är helt fantastisk och självklart så har mamma redan köpt den. Hopplöst. Inte konstigt att folk tror att vi släkt när vi alltid köper allt likadant vare sig det är medveten eller ej. Jag älskar dig mamma, du är min bästis men vi kommer snart ha snarlika väskor igen. Om inte min plånbok säger ifrån, vilket är högst sannolikt med tanke på att jag investerat i ny dator. Den behöver också väska.

Min framtid och mitt förflutna.

Så här såg jag tydligen ut såhär när jag var barn respektive hur jag kommer se ut som gammal enligt The Perception Laboratory's Face Transformer. Gå in på: http://morph.cs.st-andrews.ac.uk/.

Söndagsmiddag.

Det här är söndagsmiddag hos Per och Loppan. Vi kör på oxfilé idag så Mamma du kan få behålla dina korvar. Vi äter hemma idag. God natt gott folk.

Nu är det höst.

Vi var utomhus hela dagen igår med gruppen och gjorde våran andra fotouppgift till skolan. Jag var mördare, blev mördad och det var kallt. Kolla min näsa, Rudolf släng dig i väggen. Kan egentligen inte klaga på vädret för det var jätte fint och jag var duktig och hade halsduk och vantar.

Vad säger man...ny sambo.

Per har rakat av sig håret. Jag vet inte vad jag ska säga. Hur ska jag reagera på det? Har ingen kommentar på detta....

Ingen klocka som tickar.

Det har som sagt börjat ploppa upp en massa bebisar över allt. Alla har bebis. Det är den nya accessoaren, den som tog över efter knähunden. Det är många av mina vänner som skaffat bebis nu, en del till och med två. Jag är bara glad att jag inte har någon. Jag kan hålla lite i alla andras någon sekund istället. Det räcker så bra för mig. Hos mig tickar ingen klocka och jag är inte i behov av något nytt batteri.

Ännu en bebis.

Vi var hos Pers kusin Jeanette och hennes kille Jonas igår. De har fått en bebis, hur sött som helst. Hon heter Maja. Jag höll henne några minuter, sen bajsade hon. Charmerande!