15 minuter, en kvart.

En extra kvarts sömn på morgonen är ovärderlig och kan ändra förutsättningarna på en hel dag. Den kvarten har nu stulits från mig. I och med att min färdväg till jobbet ändrats en aning så måste jag nu börja min dag med en bussresa innan jag kommer fram till tunnelbanan och ska trängas med övriga Stockholm. Det betyder att jag måste gå hemifrån en kvart tidigare och min inre klocka är i och med det en smula rubbad. Självklart så missade jag bussen i morse. Jag hatar att komma sent och är snarare en kvart tidig än fem minuter sen när jag har en bestämd tid att passa. Alltid. Därför kändes det väldigt tungt att se bussen komma in i mitt synfällt, fem minuter före utsatt tid (alldeles för långt bort för att jag skulle hinna springa i mina höga klackar) och bara köra förbi hållplatsen jag borde stått vid just då. Att jag i och med detta nu hade kunnat snoza en kvart till var det första som slog mig, det här betyder ju att jag ändå kommer att bli sen. Men men, tänkte jag vidare, världen går väl inte under bara för att jag är sen en enda gång. Det finns ju värre saker och jag kan ju stanna några minuter extra efter jobbet istället.

Nu är jag framme på jobbet och klockan står på 08.01. Hur gick det till? Jag är väldigt mycket i tid och det här har hänt förut. Jag har vid flera tillfällen varit alldeles säker på att jag ska bli sen och ändå ramlar jag in tio minuter före utsatt tid. Hur går det till? En massa ångest i onödan med andra ord. Jag kanske är en tidsmaskin. God morgon världen!