Jag klarade det!!! Jag sprang en hel mil, eller iallafall 9 tiondelar av en mil. Resten gick jag. Det var sjukt jobbigt och mamma trodde att jag skulle dö efter en kilometer. Vi tog oss i mål på exakt 01.14.00 båda två och precis som jag sa så kom vi inte först i våran startgrupp utan sist och längst med loppets senare del hördes flera som konstaterade att "där kommer de två sista med röda lappar", som om vi inte räknat ut det själva! Det var planerat, typ. Man kan ju inte vinna jämt.
Mamma var en kämpe som sprang med mig i mitt tempo och jag vet inte om jag hade klarat det utan henne. Nu har jag klarat tre av fyra delar i min tjejklassiker och har tjejvasan kvar. Tack mamma!
söndag 30 september 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar