Ikväll gäller det.

Idag är det dags för det som vi faktiskt är här för. Vi ska se Lånta fjädrar.

Solliden på Öland

Vi är turister ända in på skinnet.

Kvällens kap

Fyra lökar och en BH för 20 kr. Kan inte bli bättre!

Present från sambon

Jag har fått sommarpresent från min älskade sambo. Bara för att. En plånbok från Tiger of Sweden. Den är så himla fin att jag går sönder. Jag finner återigen inga ord. Jag älskar honom!

Vi har hittat Mecka!

Jag finner inga ord. Vi körde vilse och fann detta. Det är enormt och de har allt. Vi har funnit teknikMecka nr 1. NetOnNets lagershop ligger bara ett stenkast från vårat hotell. Grymt häftigt! Nu vet vi hur vi ska fördriva tiden om vi får tråkigt.

Med Öland i bakgrunden

Vi har nu hittat centrum och turistar runt som de sanna turister vi är. Någon som har några tips om Kalmars sevärdigheter?

Videobloggen från tidigare idag

Framme i Kalmar

Vi är framme och har nu checkat in på Scandic Hotel i Kalmar.

På väg mot Kalmar

Strax efter halv nio i morse så började våran resa mot Kalmar och vi har nu passerat Nyköping. Vi gjorde ett tappert försök till en videoblogg men vi misslyckades totalt så ni får nöja er med bilder som vanligt. Videoblogg kanske får bli ett senare projekt om det blir något över huvud taget.

Senaste nytt från Arlanda

Sent på kvällen den 29 juli år 2008 invaderades Stockholm, Arlanda av ett hundratal kineser i identiska oranga jackor, vita kepsar och svarta väskor. Detta var en syn för gudar ska ni veta jag och Per var några av de få som var på plats att bevittna detta. Jag trodde knappt mina ögon. Sjukt kul!

Nytt vykort från Nisse

Idag kom det ett vykort från Soliga Göteborg med hälsningar från Nisse. Ytterligare ett tecken på att min kära katt faktiskt fortfarande lever. Hans plats här hemma på hyllan ekar tom och jag saknar honom. Nu får han faktiskt komma hem snart. Hör du det Nisse! Kom hem!

Semestermiddag

Idag grillas det tillsammans med den hemkomma sambon, Oskar, den underbara grannen och Bazze.

Äntligen ledig!

Problemet är löst.

Jag har äntligen gjort mig av med flugan och den surrande soppåsen befinner sig nu på hemlig ort. Mission completed.

Havsutsikt

Ser ingen fluga. Men hör den.

Problemet kvarstår. Det är ingen som under natten mirakulöst gjort sig av med den surrande soppåsen åt mig. Flugan är kvar. Jag borde verkligen ta tag i det här nu. Innan den bryter sig ut och anfaller mig.

Säger inget, hör inget, ser inget

Om man ignorerar problemet och låsas som om det inte finns... försvinner det då? Mitt nya mantra: Jag ser ingen fluga, jag hör ingen fluga, jag pratar inte med någon flugan. Jag är knäpp!

Flugan

Det är någon som låst in en fluga i soppåsen som står på golvet i köket på mitt jobb. Först trodde jag att den surrat in sig i någon lampa eller nått eftersom att jag inte såg den men nu vet jag att så inte är fallet. Flugan befinner sig inuti den svarta sopsäcken som står på golvet vid mina fötter (sopsäcken som jag varjen dag den här veckan borde ha gått bort och slängt). Jag kan till och med höra honom gå omkring inne i den. När han inte surrar som en galning det vill säga. Det tog mig ett tag att komma fram till varför påsen prasslade utan att något rörde vid den men nu vet jag. Surrandet och prasslet hör ihop. Jag misstänker även att det är en ganska så stor fluga (typ enorm med huggtänder) alternativt en bålgeting (eller nått) och har därför inte vågat öppna och släppa ut den. Jag känner mig lite ond och jag lider med den då jag hört den gnissla tänder i flera dagar nu men ärligt talat har jag (av ren rädsla) bara gått omkring och hoppats på att den ska självdö någon gång. Den låter rent ut sagt skitförbannad nu och jag vill inte vara den som stå i vägen när detta helvete bryter ut. Sen ska det kanske tilläggas att han faktiskt är det enda sällskap jag har om dagarna när jag jobbar. Så det kanske är av rent egoistiska skäl som jag inte räddat honom vid det här laget. Jag är ond.

Gräsänkemiddag

När katten (och sambon) är borta äter Carolina precis vad hon vill.

Livstecken från Nisse

Detta kom med posten igår. Ett livstecken från Nisse. Inte för att jag vet varför han sökt sig till Borgholm av alla ställen på jorden men han lever i alla fall och han har det bra. Tur för honom. Jag som varit sjuk av oro. Jag fattar mig inte på den där katten. *suck*

Låt tanken segla iväg

Där ute, bortom de stora skyltfönsterna som skiljer mig från resten av världen är det strålande sol och blå himmel. Jag ser det men jag kan inte ta på det. Istället sitter jag och drömmer. Jag längtar tillbaka. Längtar tillbaka ut på sjön. Längtar efter alla de forna somrar jag spenderat bland kobbar och skär tillsammans med min familj.

Längtar efter alla de nätter jag spenderade i förpiken på min pappas båt Struggle, alla de middagar om förtärts på en bergshäll i solnedgången bland mygg och goda vänner. Känslan av total frihet, det eviga kortspelandet och de kalla regniga dagarna då värmaren jobbade för sitt liv och det lugnt som infann sig trots stormande vindar och busigt vatten. Jag insåg inte då att det en dag skulle vara så värdefullt. Jag insåg inte då vad det skulle komma att betyda.

Jag kan varken beskriva, förmedla eller måla upp känslan med ord så jag försöker göra det med bilder. Jag älskar havet, jag älskar skärgården och jag älskar alla minnen som det för med sig. Havet och den stilla skärgården är helt klart en av de största kärlekarna i mitt liv. Till och med fiskmåsarna har sin charm.

Ute på sjön stannar resten av världen och jag hittar tillbaka till mig själv, till den jag vill vara. Om så bara för en stund. Där finns det plats för att andas, njuta, tänka och bara vara på samma gång.

Halva mitt liv finns där ute bland kobbar och skär och det finns inget som kan ta det ifrån mig. Jag skulle till och med tippa på att det finns goda chanser för att jag skapades på sjön så hur kan jag inte älska det?! Det är något magiskt med vatten. Sen är jag ju född vattuman också.

Inflygning från havet

Jag vet knappt hur gick till men detta är vad jag fångade med min kamera en av kvällarna ute i skärgården. Timing skulle man kunna kalla det.

Gräsänka i den stora staden

Igår morse hämtade jag min kära sambo på Bromma Flygplats och idag åker han med tåg till Falun. Han blir borta i ytterligare en vecka och jag förblir gräsänka ett par dagar till. Ingen katt och ingen sambo. Jag var nästan nervös när jag satt i bilen på parkeringen och väntade på honom igår. Eller inte nervös, snarare uppspelt och förväntansfull som ett litet barn på julafton. När han väl kom kunde jag inte hejda mig själv utan sprang in i hans armar som i vilken töntig kärleksfilm som helst. Jag ville aldrig släppa honom och jag andades med djupa andetag in hans underbara doft. Han är en drog för mig och jag har haft grova abstinensbesvär under veckan som gått. Jag har saknat honom jätte mycket och nu, idag klockan 13.45 åker han igen... Hur ska det här gå?! Det är ingen som vill leka med mig. Alla är borta och jag är ensam hemma i den stora staden.

Det här är en cool kille!

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article2951832.ab

Återblick från veckan som var

Livet har sina goda stunder!

Tur i oturen

Om man helt plötsligt inte får använda större delen av de skor man äger pga av hälsenskada och stränga order från doktorn så har man en alldeles ypperlig chans att införskaffa sig nya par utan att ha dåligt samvete. Dessa skor går med andra ord under kategorin hälsa, välmående och krisläge i Carolina Rungs juli-budget och utan dem skulle jag ju behöva gå barfota. Tur i oturen skulle man kunna säga.

Bellezza, 400 kr från Jarméus skor i Vällingby Centrum

Hush Puppies, 599 kr från Scorett i Vällingby Centrum

Akilleshälen

Efter att ha gått med en väldigt ond häl i flera månader tid släpade jag mitt lilla arsle till doktorn i fredags. Jag tyckte att det var på tiden då situationen blivit så illa att jag inte längre kan ha skor med varken bakstycke eller rem av något slag på mig utan att smärtan tvingar mig till tårar. Det visade sig att jag har en inflammation i hälen/hälsenan och det finns risk för att det bildats kärltillväxt bakom hälsenan. Om det är så så måste jag operera och därför ska jag på ultraljud den 5 augusti. Tills dess får jag knapra Diklofenak (ani-inflammatoriskt) i 10 dagar och endast gå i öppna skor och frysa om fötterna. Ja, jag tycker synd om mig själv. Jag har förbannat ont.

Så var man tillbaka

Efter 8 lediga dagar är man då tillbaka på jobbet och har en arbetsvecka på 53 timmar framför sig. Jag har jobbat i 50 minuter och vill redan gå hem. Det är kaos med schemat för augusti och till stor del är det nog på grund av mig och min skolan. Jag vet att det inte är något jag kan rå för eller göra något åt men jag får ändå väldigt dåligt samvete. Folk hamnar i kläm och det blir kaos. Jag längtar till på måndag då jag får vara ledig igen, ledig i 7 hela dagar till. Då ska jag och Per på road-trip till Kalmar, Norrköping och Kålmården. Jag längtar så sjukt mycket. Jag ska få bo på hotell i två hela nätter! Har man ingen semester så får man göra det bästa utav den lilla lediga tid man har.

Bränd lillebror

Att segla på stora segelbåtar är underbart men det kan ha sina nackdelar. Min kära bror gjorde nämligen misstaget en dag att hålla i skotet till storseglet när det jippade (seglet går från ena sidan båten till andra) vilket ledde till att han brände sig på tamparna. När storseglet jippar kommer det med en väldans fart och man har inte en chans att hålla emot. Vilket min bror kom att tänkta på på tok för sent.

Man skulle kunna säga att det var ordentligt synd om min stakars lillebror just då men som tur var hade en förstånd nog att sitta med handen i kallt vatten i över fyra timmar (vilket förmodligen räddade honom). Han varken åt eller drack den kvällen men dagen där på syntes det knappt att något skulle ha hänt. Det var som ett mirakel. Kallt vatten, tålamod och kunskap räddade min lillebrors hand.

Segelbåtar

Lillebror och mina fötter.

Café Svanen, Modesty blaise och Rötre.

Seglargänget vecka 29

Café Svanen: Bosse, Evy och Martin

Rötre: Åke, Inger, Johanna och Jocke.

Hela gänget i sitbrunn på pappas båt Modesty Blaise. Martin, Ulrika, Pappa, Åke, Bosse, Johanna, Christian, Inger, Jocke och Evy.

Grillmästaren pappa.

Bosse med kniven i högsta hugg.

Martin och Evy.

Lillebror och pappa.

Världens bästa bonusmamma och jag.

Rötre i bakgrunden och lillebror

Familjen samlad i lillebrors båt.

Frukost i Stockholms skärgård.

Middag på berget i solnedgång.

I väntans tider

Jag sitter i en stekhet bil på Arlandas ankomstparkering och väntar på ett plan från Grekland. På planet hoppas jag att min mamma, Anders, Anders och min gudmor sitter för det är dem jag är här för att hämta. Det är varmt, jag är hungrig, jag saknar min sambo (som är på Gotland), jag saknar min Nisse och jag har förbannat ont i min inflammerade häl. Förutom det är det här en fantastisk dag och det är så obeskrivligt skönt att få vara ledig. Tyvärr börjar allvaret på tisdag igen. Men det tänkter jag förtränga en smula.

Bilder från Stockholms skärgård

En liten nyckelpiga