Twentysomething "old"

Jag har precis upptäck någonting nytt hos mig själv. Eller nytt och nytt, något som jag i alla fall inte tänkt så mycket på tidigare. Det är så att jag kommit fram till detta: Jag håller på att bli gammal. För varje dag som går så blir jag bara äldre och äldre (ja, faktiskt). Jag är numera 23 år gammal och inte längre 23 år ung. I alla fall så låter det så. Det är nästan komiskt. Jag har kommit på mig själv med diverse olika läten och ljud i en rad olika situationer som alla innebär rörelser eller ställningar av olika slag. Det roligaste av allt är att jag inte alls är ensam. Det är till och med något som jag pratar och diskuterar med mina vänner om (som även de är runt 20någonting). Vi har alla börjat låta, på ett eller annat sätt. Det stånkas och stönas, pustas och frustas numera varje gång en fysisk handling ska till att ske såsom att sätta sig på ett golv, resa sig ur soffan, sträcka sig efter något man egentligen inte når eller (ännu värre) resa sig ifrån ett golv. Jag måste säga att det faktiskt är en rätt underhållande insikt när man är 23 och egentligen ska vara i sina bästa år. Det är nu det börjar gå utför. Ja så är det. Haha, vad händer egentligen med dagens ungdom och vart ska detta sluta? Dags för nytt gymkort kanske?! Underbart är kort.