Gott nytt år!

Träningsdag 2 - Solskenstur

Min kropp gör så ont. Det blev ett lugnare men längre pass idag. 8 km i strålande solsken. Spåren var fantastiska då det under natten blivit minusgrader och landat lite ny snö i dem. Bortsett från de bitar som drabbats av mystiskt stora hål av bar mark strategiskt utsatta på mer eller mindre bra ställen längs vägen så var det en rikigt behaglig tur. Vid de hål som låg i kurvor, i slutet av branta backar, små forsar med iskallt vatten och på andra olämpliga ställen hade jag hela tiden fullt upp med att hålla balansen då de på grund av sin dåliga placering tvingade mig att byta spår i farten. Oftast efter en backe eller två och detta bara för att undvika att stå på näsan i dess avgrundsdjupa mörker. Vilket jag självklart gjorde ändå, fast på plan mark och utan någon som helst fart. Jag snubblade som vanligt på mig själv. Det är mysko hur trött man blir av lite frisk luft.

Träningsdag 1 - En snabbis

Jag fick inte sova när jag kom fram. Efter att jag installerat mig i min lilla hörna på vinden och pustat i tre sekunder var det bara att dra på sig skidkläderna och bege sig ut i spåret tillsammans med mamma och Anders. Galna människor. Att det ösregnar i Sälen var inget som någon av dem såg som ett hinder förutom möjligtvis jag. Det blev dock bara en snabbis. En blött sådan på 5 kilometer. Jag vet att många tycker att jag är galen men jag älskar verkligen att åka längd, trots dåligt väder och kan knappt bärja mig inför tjejvasan. Lite regn ska inte få stoppa mig. Jag misstänker dock att jag kommer ha en smula träningsvärk imorgon då jag knappt tränat något sedan lidingöloppet.

Min hörna.

Sälen

Halv åtta imorse ringde klockan i Falun, då hade jag redan varit vaken sen fyra och inte somnat förens ett. Vid åtta satt jag återigen bakom ratten. Strax efter 10.00 var jag framme i Sälen. Nu vill jag bara sova.

Mellanlandning.

Dimma, regn, dåliga torkarblad, halka, 18 mil kvar till Sälen och klockan börjar bli rätt mycket. Jag har stannat i Falun för att få i mig lite kaffe och kommer inte vara framme innan två i natt om jag väljer att fortsätta. Innest inne inser jag (trots att jag inget hellre vill komma fram) att det inte är genomförbart och tar därför det vuxna beslutet att övernatta hos svärföräldrarna istället . Jag ligger nu i Per gamla rum och bloggar från mobilen. Vädret är helt galet och ska jag vara ärlig hade jag nog inte tagit mig till Sälen även fast jag försökt. Det gick knappt att se framför bilen och mörkret åt upp mista lilla ljusglimt. Det var riktigt obehagligt och jag har nog aldrig varit med om något liknande. Mitt tips är att hålla sig borta från vägarna i natt om man kan. Det är farliga just nu. Jag fortsätter istället min resa imorn i sällskap av ljuset. God natt.

Buskatt

Nu har Nisse äntligen flyttat hem till mig och Per. Då han är gjord av betong och kalksten (tror jag) så väger han ett flertal kilon och därför jag orkade inte ta med honom hem från mamma direkt på julafton. Men nu står han så fint på en hylla i vardagsrummet. Det har dock börjat ske mystiska saker sen han flyttade in. Varje morgon när jag kliver upp är det något nytt som skett. Första morgonen efter att han flyttat hem till oss var han försvunnen från sin plats i vardagsrummet. Han stod på golvet i köket och brevid honom låg en pöl med vatten och Per hävdade bestämt att det var dags att skaffa kattlåda. Andra morgonen tror vi att han hade varit på maskerad eller nått då vi fann honom med glasögon och en pläd runt om sig (se bilden ovan). Imorse var han återigen försvunnen från sin plats i vardagsrummet och återigen fann jag honom i köket, liggandes på golvet med en tom ölbrurk och en ur drucken vinflaska. Det roligaste är ju att den som gör allt detta med min stakars Nisse (jag har mina misstankar om vem det kan vara, men nämner inga namn) varje morgon konkar omkring på denna enormt tunga katten fram och tillbaka genom lägenheten med ett nöjt flin på läpparna. Jag kan nästan se honom framför mig. Det är nog inte bara är jag som blivit kär i den där katten.

Sträcka: 415.2 km

Imorgon bär det iväg till Sälen. Jag ska fira nyår där tillsammans med min kära familj och Per. Hade egentligen tänkt åka upp redan efter julafton men det var helt omöjligt att bli av med det jobbpass jag har imorgon på Upplandgatan så jag har vackert fått stanna hemma till nu. Det har visserligen varit skönt det också men jag hade behövt komma upp till Sälen tidigare då det börjar bli dags att träna inför tjejvasan. Jag börjar bli lite nervös och Stockholm inte erbjuder ju inte speciellt mycket snö i år heller. Det sura är att jag måste köra hela sträckan upp till Sälen alldeles själv då Per inte kommer upp förens på nyårsafton. Han jobbar den stackaren. Han gick på sitt pass på julafton och går av på nyårsafton. Snacka om att hans schema föll en smula orättvist. Så imorgon gör ni bäst att hålla er ifrån vägarna om ni bor mellan Stockholm och Sälen. Mellan 19.00 och 02.00 ska jag ut och köra lite.

Mellandagsrean.

Idag har jag varit på min första mellandagsrea någonsin. Det var helt galet. Vart kommer alla människor ifrån? Man måste vara knäpp för att frivilligt bege sig in till stan vid den här tidpunkten på året. Det var en intressant upplevelse och jag kommer förmodligen göra det igen om jag får chansen. Jag förstår bara inte varför alla ska vara så stressade och otrevliga så fort det dyker upp röda prislappar i affärerna. Det är ju roligt att shoppa. Själv strosade jag runt i min egen takt, stod i kö i timmar, lyssnade på griniga tanter och duma fjortisar som kläckte ur sig en hel drös av saker de knappt förstod hälften av själva. Det har varit en underhållande dag med ett flertal lyckade inköp. Mina fötter värker, plånboken är lite tommare än vanligt och jag skulle kunna somna stående, men det var det värt. Vem har sagt att man inte blir lyckligare av shopping?

Julklappsleken.

När man är över 20 i våran familj räknas man inte längre som barn och ska därför bara köpa en enda vuxen julklapp för runt 150 kr och sen sa alla byta med varandra på ett eller annat sätt. I vanliga fall brukar vi dra lott. I år var som sagt ingenting vanligt då vi inte firade med den vanliga familjen. Redan vid middagsbordet började det diskuteras om hur julklappsutdelningen skulle gå till och stämningen blev snabbt ganska obekväm. Vi som ville ha det på det snälla sättet där alla får en julklapp hade dock inte så mycket säga till om och jag valde att inte ha någon åsikt alls, eller åtminstone att inte uttala den. Så det blev julklappsleken. Julklappsleken går till på följande sätt: Alla julklappar läggs i en hög och alla sätter sig i en ring. Sen ska alla i tur och ordning slå en tärning. Får man en 2a får man ta ett paket ur högen. Detta håller man på med tills högen med paket är slut och då har enstaka personer fått ett eller flera paket och andra inte något. Efter att de som fått paket öppnat dem början man om att slå med tärningen och går då fem varv runt ringen. Den som nu slår en 2a eller en 6a får sno ett paket av någon annan. I slutet av leken, när man gått fem varav runt sitter därför några med ett eller flera paket och några är helt utan. Jag fick två, en bok och ett kitt med öl, chips och ett rese-TP. Hade jag inte fått något hade jag nog varit lite bitter. Jag är en rätt dålig förlorare. Jag tycker dock att alla borde få något på julafton och har fortfarande inte bestämt mig för om jag tycker bra eller dåligt om den här leken.

Julafton.

Julgran, skinka, dopp i grytan, Kalle Anka, glögg, julmust, knäck, Paradis ask, sill, nubbe, mängder av mat och julklappar. Man inser inte riktigt hur viktigt det är med traditioner förens man går ifrån dem. Min julafton har varit långt ifrån som vanligt. Vi har firat dagen tillsammans med en del av familjen som vi aldrig firat med förut. Bonusfamiljen på Anders (Bonuspappa) sida. Det är lite svårt att för tillfället sätta ord på hur dagen har varit men den har helt klart varit annorlunda. Jag som i vanliga fall pratar jämt har på det stora hela varit väldigt tyst och mest betraktat min omgivning. Konstigt. Jag har i alla fall fått en del trevliga julklappar och däribland min älskade katt Nisse. Jag har spanat på honom i skyltfönstret på Taberman på Upplandsgatan i flera veckor och nu är han äntligen min. Fick honom av mamma och Anders. Han är underbar. Jag har för övrigt fått mest pengar i julklapp i år. Vilket i mitt fall förmodligen är den bästa julklappen. Även fast det kanske är tråkigt att ge bort så betyder det mycket för mig. Jag ska vid ett annat tillfälle försöka berätta mer om min konstiga julafton men just nu är jag helt enkelt för trött och då kanske skriver något jag sedan kommer att få ångra. Jag måste samla mina tankar och tygla pmsen först. Annars kan det bli väldigt fel. Till vänster står mammas katt Jönsson. Min Nisse är han till höger.

Lilla julafton 2.

Har bott hos pappa över natten. Vi har firat lilla julafton 2, tittat på Harry Potter och besökt farfars grav. Han skulle ha fyllt 90 imorgon men dog långt innan jag föddes. Det känns konstigt att vi aldrig mötts trots att jag inte skulle funnits till utan honom. Livet tar konstiga vägar ibland. Vi kom dock fram till att min farfar kom på källan till evig ungdom. Han dog ung. God jul farfar och grattis i förskott.

Förök till total isolering.

Idag har jag så gott som isolerat mig från resten av omvärlden och därav den totala avsaknaden av blogginlägg. Eller jag försökte i alla fall att isolera mig genom att ligga kvar i sängen och kolla på Grey´s anatomy fram till kvart över fyra då jag insåg att det nog var dags att gå upp och göra något vettigt innan jag fick liggsår eller liknade. Att det sen ringt 300 hundra försäljare och att min lillebror ringde på dörren kvart över tio och väckte mig med att rusade runt i lägenheten som en galning för att känna på alla elementen (fråga mig inte varför) är något som jag försökt förtränga. Sen har jag visserligen även druckit lite vin med min granne och pillat med det framtida manuset med Markus under kvällen. Jag har varit ledig idag och har Per-fritt fram till julafton. Att vara Per-fri var skönt i ungefär 12 timmar. Nu saknar jag honom något enormt. Det är kallt i sängen. Kom hem! Imorn är det jobb igen. 8 timmar i av julstressade människor som tar ut sin ute i sista minuten-frustration på stakars butiksarbetare som mig. Kan knappt bärja mig.

Slutsats: Isoleringen fungerade inte.

Gamla vänner.

Har varit på middag och träffat gamla vänner. Vänner som jag ärligt talat inte sett på flera år. Linn och jag träffas visserligen någorlunda ofta men Anna och Anna har jag inte sett på år och dar. Det var fantastiskt kul att se dem och de blir bara snyggare för varje år. Även fast det hela kändes lite konstigt. Vi var bästa vänner under högstadiet men något hände på gymnasiet och sen när hela gänget då samlades för att ses slutade det hela med att alla försökte överträffa varandra i hur bra våra egna liv blivit. Det var nog under "hitta sig själv"-fasen skulle jag tro. Nu när vi sågs idag fanns inget sådant utan bara glädjen i att åter se dem efter så lång tid. Jag har saknat dem och jag har saknat oss. Det kändes att jag missat en hel del i mina vänners liv. De har gjort så mycket tillsammans och har så många minnen medans jag begravt mig i en värld av film i jakten på mitt kall. Som tur är har vi ju våra minnen från våra år i skolan och förhoppningvis kommer vi kunna dela fler i framtiden. Tack för en sjukt trevligt kväll tjejer!

Lilla julafton.

Eftersom att Per åker till Falun imorgon så har vi firat våran jul idag. Julkorv, julmusik, glögg och julklappar. Jag har fått säsong tre av Grey´s Anatomy (Lycka!) och min DKNY-parfym. Sen har jag fått boxertrosor och reselakarn av svärföräldrarna. Hela julen är räddad. Jag kommer vara varm om rumpan, lukta gott, sova gott och bänkad framför tvn i timmar. Tack så mycket!

Hur tänker hon?

För tre sekunder sedan gick det förbi en kvinna med en kundvagn. I kundvagnen hade hon tre kassar från den lokala VI-butiken. Varför i hela världen tar man med sig kundvagnen från matäffärern undrar jag? Hur lat får man bli! Om man tar med sig kundvagnen hem så borde det betyda att man inte har så lång till och från affären och därför kan gå tillbaka med den när man lassat av sina saker hemma. Problemet då är ju att man måste gå två vändor istället för en och hade det inte då varit enklare att bara bära hem kassarna och slippa gå en extra gång? Eller är det kanske så att hon tycker att hon betalat för kundvagnen? I samma stund som hon stoppade i sin lilla femkrona i hållet och kedjan raslade loss så tyckte hon att den tillhörde den henne. Sen parkerar hon den fint i cyckelställen på gården i väntan på nästa besök i mataffären. Eller? Jag förstår inte poängen? Varför? Borde inte det räknas som stöld?

Snåla tanter.

Det finns något som jag kan bli riktigt irriterad över och det är snåla tanter. Speciellt de som plockar ut allt som det är rea eller nedsatt pris på vare sig de är snyggt eller ej och köper det bara för att de är några enstaka kronor billigare. Idag när skulle handla lunch stod det just en sådan tant framför mig i kön. Hon stod och dividerade med den stakars kassörskan om vad chockladasken hon just köpt egentligen kostade och det hon bråkade över var 9 ynka kronor.

Tanten: Va! Kostar den 59 kr? Igår kostade den bara 50. Har ni höjt priset över natten eller? Det här går jag verkligen inte med på. Oförskämt.
Kassörskan: Nej, vi har inte höjt priset. Det är samma som igår. Den kostar 50 kronor om du köper två för 100.
Tanten: Va, men vaddå. Nu får står jag ingenting. Försöker du lura mig?
Kassörskan: Nej. (Hon suckar djup)
Tanten: Jaja, jag tar väl två då så blir det billigare. Du glömmer väl inte mitt guldkort och mitt medlemskort och min rabatt kupong. (Hon öser på ut hela väskans innehåll på kassan)
Kassörskan: Då blir det 100 kronor då.
Tanten: Glöm inte korten så hämtar jag en till ask. (Tanten går och hämtar ännu en chockladask).
Kassörskan: Vill du ha kvittot kanske.
Tanten: Ja verkligen! Annars lurar du mig igen.

Kassörskan drar en djup suck innan hon vände sig till mig med ett glatt och trevlig: Hej! Jag lider med henne och hon ska all beröm i världen för att hon inte tokflippade på tanten. Jag hade förmodligen strypt henne och sulat asken i huvudet på henne. Okej, det hade jag nog inte gjort men man kan ju alltid drömma.

Nattliga diskutioner.

Jag läste precis på Hockyfruns blogg att hon och hennes sambo fungerar ungefär som jag och Per när vi ska sova. Han somnar och jag pratar vidare. Igår hade han varit vaken i över 24 timmar innan han gick och la sig. Han jobbade först på macken, sen på reklamfilminspelning och somnade på 5 sekunder när han lagt huvudet på kudden. Det brukar dock ta ett flertal sekunder till innan jag faktiskt fattar han att sover. Han brukar nämligen artigt fortsätter svara på mina frågor och göra små ljud efter alla mina meningar. Med andra ord så pratar han i sömnen och kan få ur sig de mest konstiga saker. Jag tycker att det är roligt och somnar oftast med ett leende på läpparna. Jag älskar honom.

Hockyfruns inlägg löd som följer:
Hockeyspelaren somnar alltid först. Oavsett tillstånd, tidigare aktivitet och tidpunkt. Det är ganska kul och ligga och lyssna/prata på honom när han sover. I natt hade vi detta intressanta samtal:

E: Mmmm - LÅÅÅDA!!
Jag: Vad i helvete...
E: En låda vin!
Jag: Haha, va?
E: Jag är nog ungefär.... en låda vin.

Tomten släng dig i väggen.

10 timmar

I skrivande stund sitter jag på sängkanten och stirrar rakt framför mig. Hela kroppen värker och jag vet inte riktigt vad jag ska ha på mig. Om en och en halv timme börjar jag jobba. Jag ska jobba 10 timmar idag. 10 timmar utan rast. Jag kommer behöva en hel del kaffe.

Inte mitt jobb.

Det kommer in en äldre kvinna i butiken. Hon tar ett varv och ställer sig sedan och beundrar Lotusblommorna vid dörren. Hon lägger huvdet på sne och suckar.

Hon: Åh vad fina dem är!
Jag: Visst är dem.
Hon: Passar för alla åldrar?
Jag: Ja, absolut.
Hon: Ja, jag tror jag tar ett par sådan här.

Ingenting händer. Hon vänder huvdet och tittar uppmanande på mig. Jag ser frågande på henne. Jag inser snart att det hon vill är att jag ska gå fram till henne, plocka ihop det hon vill ha (trots att dem står precis framför henne och jag står 5 meter bort bakom en disk) och sedan bära dem till kassan. Jag gör ingenting. Hon gör ingenting. Det går 30 långa sekunder innan hon inser att jag inte tänker flytta på mig och hon tar snofsigt upp två av blommorna och ställer dem på disken. Jag vann. Det är helt enkelt inte mitt jobb att bära kundernas varor. Vi säljer saker ur butik och inte över disk. Så hon kan gott och väl bära sina saker själv.

En vecka kvar till jul.

Det är en vecka kvar till jul och överallt ojar sig folk över alla dessa julklappar som ska köpas och allt som ska fixas. Vad är det för mening med det?! Varför ska man köpa julklappar om man inte vill? Jag köper julklappar för att jag vill visa för människorna runt omkring mig att det betyder något och jag gör det för att jag vill och inte för att jag måste. Varför göra så stor grej av det?

Blank.

Jag känner mig helt tom. Ingenting jag gör just nu blir rätt. Jag är en dålig flickvän, en omständlig anställd och en urusel vän. Nu går det snart inte längre. Vad gör man när man kämpar så hårt för att det ska bli rätt och det ändå bara blir fel? Ska jag bara lägga ner?

Toaletten på K-15

Kort utdrag från kvällen: Jag går in på toaletten på K-15, uträttar i lugn och ro mina behov, drar på mig brallorna och börjar sedan tvätta händer i undermedveten tro om att jag vid min ankomst låst dörren. Helt plötsligt rycks dörren upp och i där står en väldigt snopen, chockad och gorillaformad dörrvakt. Han ser på mig som om jag skulle ha stått där spritt språngade och han får inte fram ett ord. Jag hade uppenbarligen inte dragit igen dörren tillräckligt bra för att inte släppa i någon. Jag tittar lika förvånat tillbaka på honom.

Jag: Oj, hej....
Han(rätt chockat): Hade du inte låst eller?
Jag(en smula förvånat): Nej, det verkar visst inte så. Vad dumt.
Han: Ehhh...
Jag: Hehe, det här hade kunnat bli både pinsamt och obekvämt om du kommit en minut tidigare. God kväll.

Han ser generat på mig men säger inget mer. Jag lämnar toaletten och han går in. Jag tyckte det hela var rätt kul. Hans min var obetalbar.

Fab 5

Vad är det som händer med mig? I´m going soft! Sitter och kollar på Fab 5 på 6an och är alldeles rörd. I vanliga fall så brukar de bara styla om extremt fula grottmän till lite snyggare grottmän men idag så handlar programmet om att de hjälper en man få fason på hela sin familj, sitt utseende och sina fem barn. Det är typ en blandning av Fab 5 och Extrem Home makeover. Mannen som dagens program handlar om blir så ärligt glad över allt de gör för honom att jag bara vill krama om honom. Jag måste skärpa mig.

En trevlig kväll/natt/morgon.

Trots att jag åkte hem i morse när andra åkte till jobbet och hade varit vaken i 23 timmar så kunde jag inte sova mer än 4 timmar när jag väl fick chansen. Det är något fel på mig. Den smått irriterande huvudvärken och illamåendet kan ha varit en bidragande faktor. Jag vet inte vad jag gör för fel men de där Bakis-tabletterna jag köpte fungerade inte för fem öre. Kvällen började med fest på skolan och fortsatte med utgång till världens mest udda ställe på Sveavägen där jag fick en hel drös av medelålders beundrare efter mig som erbjöd guld, gröna skogar och lite till. Äckligt för mig och underhållande för mina vänner. Eller hur Markus?!. Trots att jag var på väg att gå flera gånger så stängde vi till slut stället. Sen tog det oss säkert en timme att bestämma om vi skulle till McDonalds eller Burger King för att fyllekäka och när vi väl bestämt oss för Burger King så hade de stängt och det blev McDonalds. Natten/morgonen slutade med efterfest hos Markus och jag somnade nästan omedelbart när vi kom dit medans de övriga spelade poker och snackade skit i timmar. Självklart har jag som vanligt en massa bilder, men inga som lämpar sig här. Kan nästan säga att jag fortfarande sov när jag begav mig hemåt runt halv sju i morse och det förvånar mig att jag lyckades blogga innan jag äntligen hamnade i min egen säng. Tack till alla som var med och gjorde kvällen oförglömlig. Nu är det dags att återvända till verkligheten.

God morgon.

Med tanke på att jag nyss kom hem från skolans avslutningsfest så kan det dröja innan det dyker upp något vettigt på den här bloggen idag. Har varit vaken i 23 timmar, luktar som en cigarettfabrik och har haft sjukt kul. Nu går jag och lägger mig och om tio minuter startar byggarbetarna utanför sitt arbete. Ha en bra dag.

Bloggers at lunch

Ny diet.

Ett halvt kilo frukt och grönt per dag, ingen rökning och ett halvt glas vin ska tydligen vara den nya grejen för kvinnor som vill gå ner i vikt. Ikväll ska jag börja med vinet. Sen får vi se hur det går.

Lucia.

Det är min Gudsons födelsedag, det är Lucia, det är avslutningsfest i skolan och jag hade totalt glömt bort att kolla med min chef om han kan lösa av mig från jobbet idag vid 17. Nu kan han som tur göra det iallafall men det är så typiskt mig att inte kolla innan. Jag har helt enkelt för mycket att tänka på.

En dålig dag.

En utmattad lillebror kom nyss in i butiken. Han har tydligen haft en rätt så dålig dag. Han har bland annat krockat och vält omkull sveriges utbildningsminister och själv hamnat på golvet brevid. Behöver jag säga mer. Stakars utbildningsministern. Stakars lillebror. Hur dålig är din dag i jämförelse med det?

Guitar Hero i mobilen.

Jag är en av dem som totalt fastnat för Playstaions Singstar och Guitar Hero och kan hålla på i flera timmar om ingen stoppar mig. Jag älskar det. Både med och utan alkohol i kroppen. Till min stora förtvivlan (och Pers stora glädje) äger jag inget av dessa själv utan brukar vallfärda hem till mamma för att stilla min abstinens. Där är det oftast blodigt allvar och vi kämpar tills rösterna spricker, fingrarna blöder och klockan börjar närma sig gryning. Det är en obeskrivlig känsla och alla bekymmer i världen glöms bort. Nu har jag till min stora glädje hittat Guitar Hero till mobilen. Det heter Guitar Legend och fungerar på samma sätt som originalet. Enda skillnaden är att man spelar själv och inte tävlar mot någon annan. Jag laddade hem det sent igår kväll och prövade det för första gången idag på tunnelbanan på väg till jobbet. Detta resulterade självklart i att jag höll på att glömma gå av vid Odenplan när det väl var dags. Tänk att man kan ha så roligt för 19 kr. Det är inge snack om saken I´m The Guitar Legend!

Utvärdering.

Självklart så var jag tvungen att se filmen ännu en gång då jag totalt glömt bort att vi skulle ha utvärdering av den just ikväll. Det var en konstig utvärdering och jag blev inte så mycket klokare av den. De sa bara saker som jag redan visste. Vad är det för mening med det?

Premiär för Ja, må han leva.

Igår var det premiär för våran film Ja, må han leva på Filmhuset, tillsammans med de övriga produktionerna som gjorts på skolan under terminen. Filmen blev väl mottagen av både min familj och av publiken. Inte för att jag tror att min familj skulle vågade säga annat än att den var bra men det var kul att de var där och jag uppskattar verkligen deras stöd. Per fick mycket beröm för sitt trovärdiga skådespel och det fanns de i publiken som faktiskt börjat gråta. Succé. Tack för det. Själv tyckte jag bara att hela grejen var sjukt jobbig och svepte nästan ett stort glas vin före visningen. Jag var fruktansvärt nervös innan och nästintill illamående efteråt. Nu hoppas jag att jag aldrig mer behöver se den där filmen. Det är dags för nästa projekt att dra igång. The end.

Min dag.

Köket ser ut som ett bombnedslag, de rena handdukarna som vi tvättade för en vecka sedan ligger orörda kvar i IKEA-kassen, skafferiet är ett stort kaos, dammråttorna har partyn i vartannat hörn och jag ligger kvar i sängen. Har bara varit uppe för att hämta frukost och ett gäng filmer som jag vill se. Jag skulle kunna sovit ytterligare 10 timmar om inte telefonen ringt. Det var min bror, han ville bara kolla läget men jag tror att han helt enkelt hade tråkigt på jobbet. När jag förklarade att jag nyss vaknat utbrast han: "Ja, vissa har det bra, själv måste man ju jobba och slita om dagarna". Ja, så är det ju visserligen sa jag och informerade honom sen om att jag till skillnad från honom jobbar och går i skolan när han är ledig och därför har all rätt i världen att sova till 12 och äta frukost i sängen en tisdag. Idag är det min dag att ladda batterierna och ta det lugnt. Resten av världen får helt enkelt vänta ett par timmar till på min uppståndelse. Jag är fortfarande trött.

Anfall.

Först ramlade mannagrynen ut ur skafferiet, spred sig över halva golvet och skapade i och med detta en hel del irritation hos den som bor här. Snart efter att den som bor här jag ställt upp mannagrynen igen anföll Oboyen och la sig som ett rökmoln över på golvet för att slutligen skapa små drivor av brunt och kladdigt pulver. Den som bor här är jag och jag har helt enkelt skapat en liten öken i hörnet av mitt kök på mindre än 30 sekunder som jag inte kan dammsuga upp då klockan är över 22 och jag bor i ett hyreshus. Jag får helt enkelt sopa. Något säger mig att det förmodligen är dags för mig att gå och lägga mig eller så är det så att det är dags att städa i skafferiet. Jag väljer att gå och lägga mig.

Ansvarslöst och pinsamt.

Vi var fem personer i en klass på 30 som dök upp på gårdagens lektion om satir och humor. Dagen innan hade vi varit drygt 10 eller något. Jag kan till viss del förstå de övriga men jag tycker ändå att det är omoget och ansvarslöst. Det var hemskt att se våran lärares besvikna och ledsna blick när han konstaterade att vi inte skulle bli fler då klockan blev tio, fem över tio och kvart över tio. Han blev nog ganska sårad och själv skämdes jag för de övriga. Det var rent ut sagt pinsamt. Det var inte ens någon som meddelat att de inte skulle komma utan alla bara sket i det. Vi går ju på en filmskola där filmanalysen och filmens historia har betydelse och jag tycker nog att man borde kunna förvänta sig mer av vuxna människor. Det minsta man kan begära är iallafall att de hör av sig om de inte behagar komma. Väx upp och visa lite hänsyn!

Ensam i skolans lokaler.

Klockan är tio i tio, det är söndagmorgon och jag är helt ensam i skolans lokaler. Det är helt öde. Lektionen ska börja tio och det börjar kännas som om jag missat något? Är det någon som glömt berätta för mig att världen gått under och att jag är den enda människan kvar?

Oslagbar trio.

Olyckan är nära.

Julklapp till mig från mig.

Vardagsrumsbord sökes.

Vårat vardagsrumsbord har länge varit trasigt. Det var faktiskt lite trasigt redan när vi fick det och nu är det jätte trasigt. För några dagar sedan började det krypa en spricka genom glaset från de ställe där det tidigare varit sönder och idag går den över hela skivan. Per skulle bara se vad som hände om man tryckte till lite på den och självklart spred den sig som en sprickan i vilken katastroffilm som helt. Typiskt karlar. Nu har han tejpat den med maskeringstejp och jag tror hela tiden att hela hela skiten ska gå tusen bitar vilken sekund som helst och att någon ska göra illa sig. Nu sitter Oskar och Per och dricker grogg vid vårat trasiga bort. Vi får hur länge det håller. Kvällen är ju ännu ung och allt kan hända. Någon som har ett vardagsrumsbord över?Själv sitter jag på golvet. Det känns lite tryggare.

Idol 2007

Fy fan va rätt att Marie Picasso vann idolfinalen! Klockrent.

Fredagsgäst.

Vi har kidnappat en av våra favoritgrannar. This is Basse Blomström.

Typisk fredag

Det är på fredagar som allt som kan gå fel alltid går fel, speciellt på jobbet och oftast när klockan börjar närma sig stängning. Det är då den fasta telefonen slutar fungera, mobilen ringer oavbrutet, internet krånglar och chefen kommer in med över 300 lotusblommor inslagna i både plast och tidningspapper som ska packas upp, märkas och registreras och detta helst innan stängning. Var man inte trött innan så blir man verkligen det då. Det har varit en mycket lång dag.

Jag är en ond människa.

Jag lätt nyss en gammal dam stå ute och frysa i regnet. Hon kom precis när jag hade satt upp Kommer strax-lappen på dörren för att springa iväg och köpa lunch till min kurrande mage. Det har varit full rulle hela dagen och det här var den enda luckan jag fått på hela dagen. När jag väl hade satt på mig jackan och var på väg ut genom dörren försökte den gamla damen tränga sig emellan och in medans jag gick ut och kunde inte alls förstå varför hon inte kunde få gå in ensam i butiken medans jag var borta. Hon muttrade lite och tittade på mig med en Åh herregud vad har har hänt med dagens ungdom-blick och det spelade ingen roll att jag sa att jag var den enda som jobbade och att jag jobbar 9 timmar i sträck. Med en smula dåligt samvete över att ha lämnat henne i regnet sprang jag iväg till Hemköp, sa att jag var tvungen att växla pengar och när jag kom tillbaka stod hon självklart kvar och väntade utanför butiken. En sådan där typiskt envis pensionär som hänger på låset 20 min innan öppning bara för att vara först in. Jag dövar dock mitt dåliga samvete med att det faktiskt handlade om min egen överlevnad. Det var antingen hon eller jag och jag vann.

Vinter?!

Det är den 7 december och det regnar. Det regnar hela tiden. Att det sen blåser storm på samma gång är inget som förhöger min vardag speciellt. På vägen till jobbet idag måste jag sett ut som en parodi på Mary Poppins eller nått. Liten Carolina fastklammrat vid ett jätte stort paraply i världens storm. Att ta sig till jobbet var en kamp och inte till så mycket nytta. Jag blev ju lika blött ändå. Vad har hänt? Vart är vinter?! Har vi hoppat över den i år? Jag måste missat det mailet.

Magnetremsan hitåt.

Det spelar inge roll vart eller vad man ska handla om man ska göra det med kort, det blir fel varje gång. Man lyckas alltid med att dra kortet med magnetremsan åt fel håll de första tre gångerna innan kassören/kassörskan med en beklagande suck informerar om att magnetremsan ska vara åt andra hållet när man drar. Man vänder på kortet och ser då att det sitter en handskriven lapp med massa pilar på precis brevid knappsatsen som irriterat informerar om detta. Jag är precis lika värdelös när de gäller att komma ihåg att inte ge mynten till kassören/kassörskan utan att stoppa dem i cashguarden om jag betalar kontant. Jag försöker dock bättra mig på båda punkterna, både för min egen skull och för de stackars kassamännniskorna och kollar därför numera noga om det finns några anvisningar innan jag börjar flaxa med mitt kort. Idag har jag dock insett att det inte spelar någon roll att jag anstränger mig. Det blir ändå fel. När jag skulle inhandla min lunch på Hemköp i Vällingby idag var jag snabb med att lokalisera kortläsaren och dens instruktioner. Magnetremsan hitåt stod det och pilarna pekade åt höger. Ha, tänkte jag, nu ska det äntligen bli rätt och så drog jag stolt mitt kort. Apparaten började direkt pipa och kassörskan suckade och gav mig en trött blick. Du har chip på ditt kort, det ska stoppas i nedifrån och inte dras! väste hon fram mellan huggtänderna. Jag kände mig totalt idiotförklarad där jag stod och stirrade i luften framför mig. Nu ger jag upp. Jag ska börja handla med småsten istället.

Händelserik dag.

Idag har jag för första gången ringt till G4S och bett dem promenera förbi butiken för prata lite med en något berusad man som var inne en längre tid utan varken mennig eller mål. Han sa en hel rad obegripliga saker och jag tror att han försökte flörta med mig, utan någon som helst framgång. När han sedan började tafsa på vakternas vapen åkte han ut illa kvickt. Jag kände mig både lättad, maktfull och skyldig på samma gång när de med fast handtag förde honom ut ur butiken och han fortsatte sin färd vidare mot Systembolaget på andra sidan gatan. Kände mig lite som den blonda lilla prinsessan bakom disken som blev räddad av de stora starka vakterna. Det kändes skönt att de var där även fast inget allvarligt hann hända. Under tiden för ovanstående scenario kom mina favorit grabbar förbi (Christian och Per) och jag fick senare skjuts hem. Per hade varit snozig och köpt nya Harry Potter boken till mig då han är väl medveten om min brist på tid att köpa den och pengar att köpa den för. Sen av någon anledning fick vi för oss att vi skulle äta ute och drog oss ner till den lokala restaurangen vid Brommaplan, Sorbon. Där möte vi upp Pers vän Berra och grabbigt nog delade de på några liter öl direkt ur tappkran. Imorn är jag ledig hela dagen och ser fram emot en efterlängtad sovmorgon med öronproppar och markvibbrationer. God natt och god morgon.

Mera tjuvlyssnat.

Norrporten Arena, Sundsvall, det är match i Superettan mellan GIF Sundsvall och Åtvidabergs FF. En bit in i första halvleken faller en Åtvidabergsspelare lätt av en knuff och får en frispark.
Gubbe 65 (från läktaren): Sluta filma, Bergman är död!

På annan plats vid annan tid sitter två tjejer runt 17 och diskuterar olika fobier.
Tjej 1: Ja, jag är ju homofob!
Tjej 2: Va!? Vad säger du?
Tjej 1: Jag är homofob, är inte du det?
Tjej 2: Vet du vad homofob är?
Tjej 1: Ja, men homofob! Jag har fobi för trånga utrymmen!

Omkörningsfilen.

Det är flera som frågat om jag någonsin åkt till fel butik med tanke på mitt splittrade schema och röriga liv. Idag höll på att bli den första. Jag var sent ute i morse. Det händer nästan aldrig. Jag hatar att komma försent och är hellre 30 min tidig än 5 min sen. Idag trodde min kropp att jag skulle jobba på Upplandsgatan, där öppnar vi 11.00. Innerst inne visste jag dock att så inte var fallet. Idag jobbar jag i Vällingby och öppnar 10.00. Jag fick springa hela vägen till tunnelbanan och trodde verkligen att jag skulle hinna ända tills det tog stopp i rulltrappan. En mamma med sitt skrikande barn blockerade min väg och vägrade flytta på sig. Hallå! Alla vet att vänster sida är omkörningsfil. Kommer det någon flyttar man på sig. Det är en oskriven regel. Det är precis lika dant i trafiken och det går helt enkelt inte att ifrågasätta. Punkt. Jag kom till slut upp på perrongen lagom tills att dörrarna på tåget precis stängts och skylten retsamt slog om. Hässelby strand 10 min. Då var klockan kvart i tio och det tar minst 7 min att åka. Jag kom inte försent, men det var väldigt nära.

Rabattkuponger

När folk är nyinflyttade brukar det dimpa ner en hel hög med inflyttningerbjudanden och kuponger från olika videobutiker och affärer runt om i närheten. Små inflyttningspresenter eller rabatter som ska lösas ut och gör att personen i fråga måste palla sig ner till butiken i egen hög person. Äffärsinnehavarna (såsom dem på Hildurs Hem) hoppas på så sätt att personen då även ska köpa något mer när det ändå är i farten. Så gott som alla gillar ju saker som är gratis och detta lockar faktsikt en hel del folk. Jag tycker personligen att det är en ganska smart grej och även jag gillar saker som är gratis. Det finns dock dem som ställer hela grejen med rabattkuponger på sin spets och blir en smula besatta. Typ pensionärer och övriga snåljåpar. Idag hade jag en kvinna/äldre dam i butiken på Upplandsgatan som nog tog priset. Hon hade (utan överdrift) halva väskan full med olika erbjudanden och kuponger som hon öste ut på kassadisken och började bläddra igenom när hon skulle betala. Det tog henne fler minuter innan hon hittade den från just oss och jag hann hjälpa en annan kund under tiden. Helt sanslöst. Att människor bara orkar.

Äntligen nästan frisk.

Nu börjar jag äntligen bli mig själv igen. Visserligen rinner nästan en aning fortfarande men energin och färgen börjar sakta återkomma och är på väg tillbaka till ursprungläget. Inte för att jag har någon speciellt attraktiv färg på kroppen i vanliga fall men jag skrämmer iallafall inga barn på gatan längre och ser inte ut som ett levande spöke. Jag är blekrosa/beige i original eller nått och borde uppsöka ett solarium. Är dock fortfarande lite sliten från helgens bravader. Hela min kropp gör ont. Hur gick det till?

Wake up Cat

Sliten.

Det var ingen av mina vänner som trodde på mig när jag sa att jag skulle upp vid sex idag och baka. De hade sina föraningar om att jag skulle vara trött och jag måste erkänna att tidsplaneringen sprack en aning. Strax efter åtta väckte Per mig, då hade jag sovit i knappt 3 timmar. Ordenligt bakis masade jag på mig mjukisarna och begav mig ut till köket. Jag satt mest och tittade på när Per bakade då minsta rörelse skapade oordning i min hjärna och hela kroppen skakade. Till slut sa han åt mig att gå och lägga mig igen. Han tyckte inte att jag gjorde någon nytta utan mest smälte in i den vita väggen bakom mig. Så det blev inga lussebullar idag men Per har gjort världens godaste pepparkakor. Från scratch. Han har till och med bränt dem så där lagom som bara jag gillar, just för att jag gillar det. Han är bäst.

All night long.

Har har haft så sjukt roligt i kväll/natt och kom precis innanför dörren. Jag är inte nykter. Har varit på klassfest hos Henning och kvällen började med att jag var ensam med 16 killar (som inte var från klassen). Klassen anlände sakta men säker och till slut hamnade vi på KGB på Malmskillnadsgatan. Jag har aldrig varit med om något liknande, det var helt galet och sjukt roligt. Har dansat kosackdans hela natten och om 3 timmar ska jag upp och baka lussebullar med Per. Jag kommer att vara trött som fan men det är värt det. Kan inte ens minnas när jag kom hem halv fem sist. God morgon.

25 kg bakingredienser.

Det är äntligen december och det är nu lagligt att baka lussebullar och pepparkakor samt att dricka julmust och glögg. Imorgon bitti ska här bakas, frossas och lyssnas på julmusik. Så idag har jag varit och handlat mjöl, mjölk, margarin, grädde och allt annat som behövs. Jag kom till och med ihåg saffran. Det negativa med bakning är att alla ingredienser väger bly så det är ett helt träningspass att ta sig hem med grejerna. Att vi bor på ett berg och bara har uppförsbackar till huset gör inte saken bättre. Dock jämnar det nog ut sig med morgondagens frosseriet. Det finns inget bättre än lussebulledeg.

Not my problem!

Eller jo det är visst mitt problem eftersom att det är jag som använder tvn mest i det här hushållet. För ett tag sedan så bestämde vi oss för att vi hade för mycket kanaler och att vi inte skulle lida av att ha lite färre. Vi betalade för mer än vad vi använde och det skulle vara en smart ekonomisk grej. Då vi har Comhem så tänkte jag att det räckte med att gå från Large till Medium (jag kan ju inte leva utan trean och femman) och eftersom att jag inte hade tid att ringa så bad jag Per. Big misstake. På nästkommande faktura stod det helt plötsligt att vi bara hade small.

Jag: Jaha, hur har du tänk det här älskling. Jag vill ju ha trean och femman?!

Per: Men det har vi fortfarande, det är lugnt. Jag har fixat det.

Jag: Okej om du säger det så, men jag trodde...

Per: Det är lugnt.

Allt var frid och fröjd. Mindre pengar till Comhem och fortfarande favoritkanalerna. Eftersom att jag litar på min kära sambo så släppte jag det hela. Fram tills idag. Har haft en underbar morgon och sov tills jag vaknade av mig själv. Ingen klocka och inga terrorister. Låg och mös i sängen säkert en timme innan jag gick upp och hittade en massa gulliga lappar från Per. Han hade bla fixat min favorit frukost. Så jag gjorde mig en kopp kaffe, fixade min macka, tog en varm filt, satte mig i soffan och slog på tvn. Det var då jag såg det. Hallå! Alla kanaler är randiga! Utom 1an, 2an och 4an. Jag tänkte direkt att det måste vara något fel från Comhems sida och går ut på nätet för att kolla deras hemsida. Sakta men säker går det upp för mig att de håller på att stänga av alla mina kära kanaler då de inte alls ingår i Small-paketet. Så nu måste jag först övertala Per om att jag inte kan leva utan mina kanaler och sen få honom att ringa tillbaka till Comhem och fixa det här. Så här kan vi inte ha det, kanalerna kommer ju dö vilken dag som helst. Jag kan inte leva utan Grey´s anatomy och så är det bara och jag skulle ju aldrig be honom dumpa Robban. Snälla Per fixa. Det är ju du som är mannen i huset och jag är ju faktiskt bara blond.

Toalettinstruktioner.

Vid problem att sikta var god sitt ner - Stockholms Filmskola

Nu räcker det!

Jag orkar inte bo i tredje världskriget en enda dag till. Jag förstår att de där jävla byggarbetarna bara gör sitt jobb men de förstör mitt liv. Det för ett sjuhelsike liv både när jag sover och är vaken. Spränger de inte berg så hela huset skakar eller hackar sönder asfalten precis utanför så kör de rally med alla sina maskiner fram och tillbaka på gatan. Det är aldrig tyst. Förutom på kvällar och helger, då jag inte är hemma. Och som om det inte räckte så tror de att de är så sjukt manliga att byxorna spricker och visslar på en stup i kvarten när man går förbi till och från tunnelbanan och bara vill hem och ta det lugnt efter en lång dag. Jag har i vanliga fall inget emot att bli visslad på utan blir oftast bara smickrad men de här grabbarna är ett undantag. De är terrorister. Tur för dem att jag oftast kan behärska mitt humör. Ett av de nya husen är precis utanför vårat, knappt 50 m bort och byggarbetarna ser rakt in i både vårat kök och vardagsrum. Vi ä totalt omringade av bygg arbetsplatser och lera och måste konstant sova med öronproppar. De byggs 5 nya hus inom en radie på bara några 100 m från vårat och de är överallt. Vi är omringade av kaos. Jag blir helt tokig.

Långt till sängen.

Att det ska vara så svårt att gå och lägga sig. Jag är för trött för att göra alla de saker man ska göra innan själva sängläget och sitter nog hellre kvar i soffan och degar. Tvätta ansiktet, borsta håret, kissa och borsta tänderna kräver ju att jag ska resa på mig. Därför tar det väldigt lång tid. Imorgon ska filmen färdigställas, den 10 december ska den visas på filmhuset och gruppen inför termin 2 börjar arta sig. Det blir nog bra det här. Jag blir inte ensam, tvärtom. Det verkar som om jag återigen kommer att få en kanongrupp. Någon där uppe verkar gilla mig. Oftast.

Att det ska vara så svårt.

Varför är det så svårt att hitta en bra bild på sig själv att lägga på bloggen?! Har suttit i flera timmarna nu och tagit säker 50 olika kort som nästan ser exakt lika ut. Vad tycker ni om de som jag till slut valde? Ska jag behålla det nya eller ta tillbaka det gamla? Hjälp! Någon som är bra på Photoshop eller trolleri? Jag ger upp.

Finn ett fel.

Män och kvinnor är olika. Kanske ingen nyhet. Det finns vissa saker som karaktiserar, utmärker och skiljer dessa två ifrån varandra. Bilar, verktygslåda, teknik, dubbeldusch, teststeron och snopp är några saker som ofta förknippas med det manliga könet medans mode, kläder, smink, shampoo och balsam, tjejsnack, kuddkrig, tuttar och snippa skulle kunna ses som mer kvinnligt. Här om dagen stod min kära sambo i sovrummet och tittade fundersamt mot våra garderober.

Per: Vi skulle behöva fler garderober, eller snarare en större lägehet. (Han tittade fundersamt på de överfulla garderoberna). En kläddrensning skulle nog vara på sin plats.

Jag: Mmmm (Jag nickade medhållande och suckade).

Det vore på tiden. Vi har fyra garderober i våran lägenhet varav en är i hallen och tre i sovrummet. Två av de tre tillhör självklart den som har mest kläder i det här förhållandet. Per Kjellin. Han skulle behöva ett helt dressingroom. Själv får jag pressa in allt i klädväg i en och samma garderob. Borde det inte vara tvärt om? Hur som helst har jag iallafall en sambo som klär sig snyggt och relativt omväxlande. Hans garderob består till största del av Adidas, Peak Performance och Tiger of Sweden.

Facebook Song

Genom ett regnigt Sthlm

Sitter på Tunnelbanan. Jag är äntligen på väg hem. Jag är trött. Det har varit en lång dag och min förkylning vill aldrig ge sig. Känner mig sliten och ser fram emot att få äta middag och sova. Nu är jag i Alvik. Snart hemma. Två stationer kvar. Min nya jacka är blöt.

Även solen har fläckar.

Upptäckte precis att jag gjort ett klassiskt misstag. Min nya fina stickade tröja från Peak är självklart i 100% lamull och måste handtvättas. Tänk att man alltid ser sådan först när man kommit hem. Undrar hur lång tid det tar innan jag råkar slänga den i maskinen och sen antingen måste banta 10 kilo till för att komma i den eller får ge bort den till någon av mina kompisars bebisar. Det är lätt att vara efterklok.

Människan är ett djur.

Om man någonsin tvekat i faktumet att människan i grund och botten är ett djur så ska man gå på en lagerutförsäljning på Peak Performance en onsdag morgon. Efter det borde det inte finnas minsta tvivel om den saken. Det är helt galet. Klockan 08.00 öppnade de dörrarna till båthuset på Djurgården och den frusna kön börjar sakta röra sig framåt. Spänningen låg i luften och människorna började knyta på sig sprinterskorna och dra på sig knogjärnen. Redan vid 07.00 stod det människor utanför och frös som vid tid för öppning knappt kunde stå stilla i sin iver över att få komma in i den tropiska hettan och rycka åt sig en miljon plagg de egentligen inte är i behov av. Jag och Per anlände tjugo över sju och redan då var det säker 50 personer på plats och man skulle kunna tro att det var Rock konstert på G. Tjo över åtta hade de nästan släppt in allt folk som stod utanför och kaoset steg gradvis i takt med folks sjukliga ha begär. Överallt sprang folk med IKEA-kassar och flyttkartonger och bara öste ner saker utan att knappt slänga ett öga på varken storlek eller passform. Folk stod och lurpassade när andra bytte om för att kunna roffa åt sig de bästa plaggen och höll man inte hårt i det man själv hittat kunde man bli av med det på en tiondels sekund. Helt seriöst så är utförsäljningar ungefär samma sak som matdags i en lejongrop. Den starkaste överlever och har man inte redan innan man gick hemifrån bestämt vad man ska ha så finns det risk att man kommer hem med 10 olika toppar, 3 jackor och rosa stickade tröjor som inte passar eller någonsin kommer komma till användning. Det är en helt absurd situation och människor blir helt hänsynslöst galna. Jag fick som tur var tag på det jag behövde och hade bestämt sedan innan. En varm jacka, en stickad tröja och en mössa. Inget mer. Jackan är av den mer attraktiva modellen i sortimentet och jag har velat ha en sådan i flera år. Den tar dock alltid slut på några sekunder vid sådan här tillställningar och finns oftast bara i XS eller XL. Vid ett flertal tillfällen försökte folk få mig att lämna ifrån mig den men jag skyddade den med mitt liv och den fick till slut följa med mig hem. Lycka! Jag vann. Det bästa är att jag inte betalade mer än 1750 för hela kalaset. Peak Performancegalningen Per handlade som vanligt för mer än så. Människor är köpgalna djur som tänder på röda prislappar.

PEAKhysteri på Djurgården!

Under ytan.

Det är något jag vill skriva om, men jag kan inte riktigt komma på vad det är. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är jag grubblar på. Allt känns inte helt bra. Något är fel. En jordbävning vilar under den perfekta illusionen och skapar krusningar i vattenpölarna på marken. Jag ser mer än vad han tror. Jag är orolig för honom, men han vill inte prata om det. Jag förstår mig inte på honom. Han har nog svårt att själv sätta ord på det. Ord gör funderingar verkliga. Det är lättare att låsas som om det inte finns, att upprätthålla illusionen. Men vi kan inte ha det så här. Jag vill kunna finnas till. Jag vet att något är fel.

Notis: Det här inlägget handlar inte och mig och Per.

Släktträff på jobbet.

Idag har jag haft storfrämmande på jobbet. Halva släkten har varit inne och hälsat på. Mitt på dagen ramlade mormor och in och 10 min efter att hon gått ramlade morfar in och i slutet av dagen kom lillebror och drack kaffe. Jag mutade honom med pepparkakor så att han stannade till stängning och jag fick skjus hem. Mycket mycket trevligt. När han ändå var där fick jag honom att hjälpa med med ihopsättning av lite lampor och andra prylar och utan honom hade jag nog aldrig kommit hem då låset till butiken krånglade när jag skulle stänga och inte gick att vrida om. Men mister lillebror handyman fixar ju allt och för honom var det ju inga problem. Han bara skakade lite på dörren och så funkade det. Han jobbar ju med säkerhet. Det är tur att han finns.

God morgon klant.

Finns det någon annan i hela världen som lyckats med att slinta med tandborsten strax efter åtta på morgonen och få tandkräm i hela luggen drygt 5 minuter efter att man borde gått mot tunnelbanan?! Förutom just jag.

Nya grupper inför T2.

Idag fick vi alla i klassen ett mail ifrån skolan där det meddelades att vi nu själva ska bestämma grupper inför nästa termin och detta ska vi göra snarast och sedan vidarebefordras tillbaka till skolan. Detta har både sina för och nackdelar och stämingen på dagens lektion var en aning förvirrad och nervös. Frågan som hängde i luften var: Vilka ska man välja och hur? På ett sätt är det ju bra då man kan få välja de man tycker att man fungerar bra ihop med med eller sådana som man ännu inte jobbat med men tror har stor potential. Man kan välja de man tror att man har mest utbyte av inför framtiden, lära känna nytt folk och vidga sina vyer. Samtidigt som det kan vara bra att jobba med människor man redan känner och har vissa rutiner med. Risken är dock att man hamnar i en grupp där alla vill ha samma roll. Det som känns mindre bra är att det finns risk för att hela grejen hamnar på klassisk högstadienivå. De som jag vill jobba med kanske inte vill jobba med mig och då står man där själv och hamnar med de andra som blev över. Det har hänt mig förut. Hade man en smärtfri skolgång så vet man nog inte vad jag pratar om.

Datasupport.

Vi har precis bytt bredbandsbolag från Comhem till Glocalnet och det med vissa komplikationer. Som alltid. Vi har haft en datakille här idag från Glocalnet som pillat med Pers dator och tryckt på samma knapp i 45 min för att få det trådlösa nätet att fungera. Självklart utan några storartade resultat. Han var helt värdelös och lyckades inte fixa det utan läste samma felmeddelande säker 20 gånger utan att komma fram till vad det stod. Hans slutsats var att Per får surfa med sladd eller köpa till en massa dyra saker från hans butik i Veddesta. Sen fick Per hans visitkort. Själv har man ju Mac och nästan inga problem med någonting och de fåtal problem som dyker upp brukar supporten två trappor ner kunna lösa (Lillebror). Killen som var här idag hade nog aldrig ens sett en Mac förut och hade aldrig fått peta på min.

Världens tattigaste Big Mac.

Det här är en av anledningarna till att jag så sällan äter på McDonalds.

Älskade mamma.

Jag älskar dig och jag vet inte vad jag skulle göra utan dig. Du är min bästa vän. Du finns alltid här för mig när jag behöver dig och plocka upp mig när jag faller, torkar mina tårar, borstar smutsen från mina knän och skicka ut mig i världen igen för att jag ska kunna uppfylla mina drömmar. Du är min inspiration. Tack för att du finns.

Rullatortanten.

Rullatortanten från den 13 november var inne i butiken igen. Hon som jag skrev om under rubriken "Dagens goda gärning" för ett tag sedan. Nu har jag bestämt mig. Hon är inte ett dugg rar utan mest oförskämd och bitter. I samma stund som jag såg henne sittandes på sin rullator i kö bakom min dåvarande kund satte jag mobilen på ljudlös och gömde den. Hade hon bett om att få låna telefonen hade jag sagt att den var död. Hon antydde (när det var hennes tur) att det var mitt fel att hon inte kunde få ihop lampan hon köpte sist, men hon kunde inte förklara vad det var hon inte förstod. Jag blir så irriterad. Det är inte mitt ansvar att se till att kunden är tillräckligt teknisk för att sätta på en skärm och skruva i tre skruvar innan jag genomför ett köp. Jag vill bara ge bra service, sälja saker och tjäna pengar. Så länge det inte är fel på produkten så är det inte mitt problem. Jag är ju för fan sjuk och ynklig idag. Hoppas att jag aldrig blir som hon.

Nysningar.

Ja, jag vet. Jag nyser på ett helt stört sätt. Folk vänder sig om på gatan när jag nyser. Jag kan helt enkelt inte nysa på riktigt utan stänger inne nysen så att det istället blir en explosion inne i mitt huvud och i min näsa. Jag gör det verkligen inte med flit utan gör det som en reflex. Har alltid gjort så och jag vet att det inte är hälsosamt men jag kan inte hjälpa det. Vet inte om det är på grund av något som hänt i min barndom eller om jag bara är rädd för snor men jag kan inte nysa rakt ut som man ska. Råkade nysa på tunnelbanan idag, precis när jag gick förbi ett gäng killar runt 11 som satt och skojade med varandra så där som killar gör i den åldern. De blev alldeles chockade och var tvungna att fråga om jag nös, skrattade eller hostade. En dag kommer jag förmodligen att dö av det. Har en gammal klasskompis som har de roligaste nysningarna jag hört efter mina egna. Han låter som en kattunge. Att han säkert väger över 100 pannor gör saken ännu roligare.

Systembolaget.

Att man får godis på Systembolaget om man hinner visa legitimation innan de ber om det är det förmodligen ingen som har missat. Jag har typ 7 sådandär burkar hemma vid det här laget och har börjat säga nej när de försöker packa på mig fler. Grejen är att godiset är väl okej så fort man fått det i munnen men det luktar något sjukt äckligt i burkarna. Sådär så man får hålla andan när man ska äta det. Det värsta är att det luktar exakt som tabletter man sätter ut i fällorna från Anticimex när man fått skadedjur. Vi hade sådana i somras när vi skulle se om vi fått pälsängrar. Mindre kul luktassociation skulle man kunna säga.

The end.

Jag sitter och klipper en del av våran film som vi spelade in i fredags. Närmare bestämt slutet. Efter ett möte med en av våra lärare igår så gav han oss rådet att göra just så, börja med slutet. Så nu sitter jag här och pillar. Har suttit framför datorn hela dagen trots rinnande näsa och huvudvärk. Känner mig rätt ynklig men klippningen går rätt bra. Tycker jag iallafall. Risken finns ju att min roderkamrat Wille kommer såga mig totalt när han ser resultatet. Anledningen till att jag sitter utan honom idag är för att vi upptäckt att det nästan är totalt omöjligt för oss att hitta gemensamma tider att sitta på. Jobbar inte han så jobbar jag och vice versa. Helt hopplöst. Tur att vi tänker lite lika.

Tillägg.

Jag kanske borde tillägga att alla dessa pengar inte bara är vanliga räkningar. Sådana som kommer varje månad. Nej, 23000 kronor ska jag smärtsamt nog sätta in på Stockholms Filmskolas konto. Lägligt nog så kom detta med alla de andra smärtsamma utgifter som dyker upp lagom innan jul. Det är dyrt att uppfylla sina drömmar.

Det här går inte ihop.

Att sitta och betala räkningar är aldrig kul och de med högst belopp brukar alltid ha en tendens att komma samtidigt. Hur går det till? Är det någon som sitter och planerar att det ska vara så bara för att djävlas? Det här en sådan månad. Jag fick totalt 603 kr i lön och har räkningar på sammanlagt 29890 kr. Känn på den du. Hur ska det här gå runt?! Nuddlar på julafton kanske. Tur att man har en sambo.

Mardrömmar.

I natt drömde jag att butiken blev rånad. Mindre trevlig dröm. Jag drömmer alltid skumma saker när jag har feber och är sjuk. Det är därför jag inte är duktig och sover när jag är sjuk utan bara kollar på dåliga filmer istället, trots att ögonlocken är tunga som bly. Jag är inge helt enkelt bra på att vara sjuk.

Terrorister.

Jag finner knappt ord för hur mycket jag hatar byggarbetsplatsen som omringar mitt hem och gör hela kvarteret till en leråker. Imorse var de så vänliga och väntade ända tills klockan var kvart över sju innan de började borra i asfalten precis utanför sovrumsfönstret. Hade jag inte varit så jävla sjuk hade jag helt enkelt gått ut och dödat dem. Jag försökte stänga ute oljudet med tre kuddar med det var helt omöjligt. Så inatt har jag knappt sovit någonting och sitter nu tappert på jobbet och försöker se någorlunda levande ut. Bristen på färg i mitt ansiktet kan dock avslöja mig. Ser ut som ett spöke med röd näsa. Hihi. Det är tur att jag har ett helt apotek i väskan.

Kan och vill inte sjukskriva mig.

Jag är så sjukt förkyld. Och eftersom att jag precis fått nytt jobb (ett jobb som jag verligen gillar) så kan jag inte sjukskriva mig. Plus att om jag gör det så får jag inga pengar och utan pengar kan man inte överleva. Så nu tar jag till alla knep jag har. Jag knarkar Esberitox och Alvedon, shotar KanJang och dricker vatten, vilar, ser på dålig film och äter vindruvor. Några fler tips?! Jag måste vara frisk imorn!

Orättvist.

Det här med att vara människa har sina nackdelar och modellen Carolina Rung verkar ha fler buggar än de flesta andra. Nu har hon dragit på sig ett virus igen och ligger hemma med 38,5 graders feber. Jag hatar att vara sjuk och ynklig och jag tycker inte om att känna mig svag och hjälplös. Det känns så orättvist. Det värsta är att jag varken kunde vara med Wille och klippa filmen idag utan gick hem efter drygt två timmar då jag höll på att kräkas eller umgås med Per och hans pappa som just nu sitter och äter oxfilé på Jensen. Istället måste jag ligga hemma, febersvettas och äta nudlar. Väldigt orättvist.

Master Card Blow Job

Sist i kön hos Mr. Blund.

Jag inbillade mig nyss att jag var trött och kunde sova. Därför gick och la mig samtidigt som Per då klockan 20.03 och såg fram emot en massa timmars sömn. Per gick av sitt pass imorse och hade därför inte sovit på drygt 23 timmar vilket ledde till att han somnade på 47 sekunder (jag klockade honom med mobilen). Jag somnade ganska snabbt men väcktes i samma stund av att telefonen började ringa. Per snarkade till och vände på sig utan att vakna. Skönt för honom. För mig ledde detta till att jag för andra gången ikväll hamnade sist i besökskön hos Mr. John Blund och efter 45 minuters snurrande och väntande valde jag att gå upp. Jag var för trött för att ligga och lyssna på den enormt dåliga musiken som spelades medans en snobbig kvinnoröst upprepade gånger påpekade att: Du har nu plats 1 098 984 i kön. Vi tar strax emot ditt samtal. Så istället sitter jag nu som en zombie framför CSI.

Min kära vän Kristin och jag.

Idag har jag träffat min kära vän Kristin. Vi har varit och fikat och pratat om livet, träning och kärlek. Det var drygt fyra månader sen vi sist sågs men det känns som om det var igår. Det är det som är så fantastiskt med mig oss två, det känns som vi känt varandra hela livet trots att vi bara träffats fem gånger. Jag älskar den här tjejen.

Lussebullar.

Varför kan man inte baka lussebullar i november?

Nya korgar i mataffären.

Det har dykt upp nya korgar i nästan alla mataffärer runt om i Stockholm och de finns säkert i övriga Sverige oxå kan jag gissa. Korgar som man ställer på golvet och dra efter sig som en liten vagn. Hur fula som helst. De är säker jätte bra på många sätt men jag måste säga att jag tycker det ser rätt fånigt ut. Mamma skulle promt ha en sådan när vi var och handlade idag och jag höll på att skratta ihjäl mig när hon spatserade mellan hyllorna på ICA med korgen efter sig. What´s the point? På riktigt, vad är det bra till och vad fyller de för funktion? Förutom att de är väldigt roande för omgivningen.

Femåring med myror i brallan.

Jag åkte till skolan imorse, precis som jag sa att jag skulle göra. Jag hoppades att det bara var jag som var trött igår och bestämde mig för att ge montagefilmen en ny chans. Jag hann knappt in genom dörrarna innan jag höll på att avlida och jag kunde ha dödat någon för minsta lilla. Jag satt och vred mig i stolen som en femåring med myror i brallan och koncentrationssvårigheter. Detta pågick i drygt 2 timmar tills jag med ett sjukt trotsigt humör och väldigt kort stubin bestämde mig för att jag helt enkelt bara skita i det och gå hem. Jag pallade inte.

Jag trodde inte man kunde...

Jag trodde nog inte man kunde ha ihjäl en kaktus men jag hade tydligen fel. Våran kaktus (som vi fått av Pers föräldrar) mår helt klart inte bra. Han är med död än levande och ser ut som en ledsen penis med taggar. Vad har hänt? Hur gick det till? Om det är så att jag haft ihjäl en kaktus så måste jag måste ha världens minst gröna fingrar.

Dagen efter och dagen före.

Inspelningen gick kanonbra och vi var klara 3 min före utsatt tid. Jag är grym som inspelningsledare i både positiv och negativ bemärkelse. Jag ser till att inspelningen flytter på och att tider hålls men jag kan även vara en liten jävul när det gäller att få min vilja igenom. Detta krockar med den konstnärliga visionen och kan skapa konflikter. Vi lyckades dock hålla oss på ett bra mellanläge och hela dagen var sjukt rolig. Jag älskar att göra film. Ska bli spännande att se om materialet håller i klippningen. Våra skådespelare var fantastiska och efter sista tagningen var hela teamet rörda över realismen i skådespeleriet. Den färdiga filmen har premiär 10 december på Svenska Filminstitutet. Idag däremot är jag helt slut. Har ont i varenda muskel och hjärnan är konstant i pausläge. Att vi har haft 8 timmar filmmontage i skolan har inte gjort saken bättre. Jag trodde att jag skulle avlida de sista timmarna och jag somnade upprepade gånger under filmvisningen så Jocke fick sitta och peta på mig var tionde minut och uppdatera mig i handlingen. Imorgon har vi 8 timmar till och jag överväger att stanna hemma. Fast det kommer jag inte göra om jag känner mig själv rätt. Jag kan inte hålla mig därifrån. Jag älskar film. Nästan jämt.

Om en timme.

Ja, idag gäller det. Filminspelningen är äntligen här. Klockan är 04.59 och vi i teamet ska samlas klockan 06.00. De andra höll på och fixade studion till sent i går kväll och själv hade jag ju mitt att ordna och kom inte heller i säng i tid. Idag är en sådandär där dag då adrenalin och koffein kommer vara min räddning. Önska mig lycka till. Yipee-ki-yay!

Äntligen färdig.

Har lagat mat i drygt 4 timmar nu, med paus för promenad samt ventilation med min kära granne och Basilusken. Jag är helt slut och klockan 06.00 imorn drar vi igång. Tänk att något så sjukt roligt kan vara så sjukt jobbigt. Jag är lite nervös men mest förväntansfull.