Terrorister.

Jag finner knappt ord för hur mycket jag hatar byggarbetsplatsen som omringar mitt hem och gör hela kvarteret till en leråker. Imorse var de så vänliga och väntade ända tills klockan var kvart över sju innan de började borra i asfalten precis utanför sovrumsfönstret. Hade jag inte varit så jävla sjuk hade jag helt enkelt gått ut och dödat dem. Jag försökte stänga ute oljudet med tre kuddar med det var helt omöjligt. Så inatt har jag knappt sovit någonting och sitter nu tappert på jobbet och försöker se någorlunda levande ut. Bristen på färg i mitt ansiktet kan dock avslöja mig. Ser ut som ett spöke med röd näsa. Hihi. Det är tur att jag har ett helt apotek i väskan.