Rebell i trotsåldern.

Klockan 21.50 gick Per iväg till jobbet. Han tittade på mig innan han klev ut genom dörren, såg fundersamt ut och frågade hur jag mådde. Med andra ord så tyckte han att jag såg helt förstörd ut och han kan ha haft rätt. Han sa åt mig att hoppa i säng på en gång, gärna innan klockan slagit 22.00 och sen ringa honom och säga god natt. Han meddelande även att detta betydde: ingen TV, ingen film, inget plockande och framförallt inget bloggande. Tandborstning och sen sängen, inget mer. Så jag gjorde som han sa. Han brukar ju ha rätt ibland. Jag borstade tänderna, släckte alla lampor och kröp sen ner i sängen och här ligger jag nu och har hållit det jag lovade. Har dock hittat en gyllende mellanväg. Han sa inget om att jag inte fick blogga ifrån sängen eller att jag inte fick se på film i datorn. Känner mig busig. Han sa bara att jag skulle vara i sängen innan 22.00 och det var jag. Haha, jag är en rebell i trotsåldern.