Klänningen med stort K

Att för det första försöka fota en klänning som är helt svart är ett inte helt lätt uppdrag ska ni veta. Att för det andra sedan välja att göra det med Iphonen är vidar ett i ärlighetens namn inte helt intelligent val av genomförande. Hur som som helst så blev det ett foto av den nyinköpta fyndklänningen från NKcoast (ord.pris 3400 kr, REA 990 kr) som skall bäras på röda mattan den 12e september när min mamma firar sin stora dag. Man ser inte alla fina detaljer som finns i sättet den är sydd på men en bättre bild utlovas till senare tillfälle. Jag längtar. Om ni nu undrar vad som hände med den andra klänningen som jag pratade om och faktiskt beställde för ett tag sedan så visade det sig att den (väl hemma oss mig) var långt ifrån vad jag hade hoppats att den skulle vara. Därför fick den snällt återvända till online-butiken den kom igfrån och jag hoppas att den en vacker dag gör någon flicka väldigt fin och glad. Själv ska jag börja inhandla accesoarer.

Uppdates from life

Det var så länge sedan jag bloggade att jag blivit utloggad från den automatiska inloggningen (?!.) upptäckte jag när jag för en stund sedan bestämde mig för att sitta ner och uppdatera er om att jag fortfarande lever. De senaste två veckorna har varit omtumlande, fantastiska och fruktansvärda. Veckan som gått har jag tillbringat på en novellfilminspelning för SVT som ska visas på Göteborgs filmfestival 2010 och veckan innan det råkade jag ut för en olycka på jobbet som kunde gått riktigt illa. Jag hamnade i mitt livs första riktiga chocktillstånd och trodde att jag faktiskt på riktigt skulle dö. Med andra ord; mycket har hänt och många känslor har åkt berg och dal-bana. Olyckan på jobbet ska jag vid tillfälle berätta mer om i ett eget inlägg men jag måste först lista ut hur jag ska formulera mig för att sätta ord på vad som faktiskt hände och inspelningen håller på en vecka till så jag återkommer även om den. Mammas "25-årsfest" närmar sig med stormsteg och sakta med säkert håller jag på att bockar av min lista på saker att göra inför detta. Jag har äntligen hittat klänningen med stort K, bokat 2 fotografer, anlitat en statistansvarig (min älskade vän Kajsa) och ringt en väldans massa viktiga samtal. Nu är det bara kvar att få ihop ett 20-tal statister, köpa accessoarer, komma på hur jag ska se ut i håret och sedan lista ut vad jag har glömt. Den 12e september nalkas...

Rösta på Per!

Gå in och rösta på Per som Tele2´s idolreporter 2009!

En omtumlande vecka har gått

Veckan som har gått har varit rätt omtumlande och jag har antingen jobbat, överlevt eller sovit. Vid tillfälle ska jag sätta mig ner och berätta vad som hänt men jag har nog inte smält det riktigt än. Som tur var gick allt bra men det kunde gått riktigt riktigt illa och jag insåg hur snabbt saker och ting kan ändras. Livet som var för en sekund sedan kanske inte är detsamma om en kvart. Jag mår dock bra och nu väntar 10 dagar novellfilmsinspelning blandat med 6 dagars jobb i butiken. Allt detta på 16 dagar. Livet är ett äventyr.

Iphone 3GS ägare

Hur har jag någonsin klarat mig utan den? Ja, jag vet faktiskt inte. Men nu har jag en i alla fall. Min gamla telefon sjunger på sista versen och nörd som man är så vill man ju inte vara sämre än alla andra nördar så då går man och skaffar sig en Iphone 3GS. Ja, jag har konstiga ekonomiska prioriteringar, but I´m in love. Den har ju ta mig fan nästan allt. Och det den inte har det kan man ladda ner. (Önskar dock att väckarklockebiten skulle varit lite enklare men det kan jag nog överleva). Nu kan jag blogga jämt och ständigt, vart som helst.

I brist på annat

Having a nice day

Vaknade klockan 9.00 med blixthuvudvärk, gick upp, tog en magnecyl, åt frukost med stekta ägg och la mig sen på soffan. Där har jag legat sen dess. Jag har det väldigt bra idag.

Grattis Sandra och Martin!

Grattis på bröllopsdagen!

Hoppas ni har/får/har haft en fantastisk dag.

No more dansgolv

Undrar ni varför jag skapade ett dansgolv på jobbet här om dan? Här är svaret: Det kom nämligen 16 pallar (inte 12 som jag trodde) med varor under gårdagen och enligt uppgifter så har hälften redan avverkats (vilket är mycket svårt att tro med tanke på hur mycket som är kvar). Min butikschef sa att jag skulle få en chock när jag kom till jobbet idag men jag trodde nog att hon överdrev. Hon överdrev inte. Det finns inget slut på det. Vart ska jag börja? Så här mycket saker har det aldrig förr funnits inom dessa fyra väggar. Butikssystemet (som vi tar betalt genom) har fått så mycket artiklar inlagda att det numera inte ens går att starta och vi har pga av detta varit tvugna att gå tillbaka till stenåldern och ta betalt för hand med penna och papper. Det här kommer att bli en improviserad dag på jobbet. Jag måste bara organisera hjärnan lite. Hildurs Hem har fått tillökning.

Dansgolv på jobbet

Följande utdrag ur ett samtal mellan mig och min chef för drygt en halvtimme sedan ledde till att butiken tillfälligt fått ett alldeles prima dansgolv: Flytta! Va? Ja, du måste flytta bordet. Det kommer 12 pall med grejer imorn som måste stå någonstans. Jaha, oj då. Jaja men då gör jag väl det. (Kajsa som jobbar imorn kommer få en chock när hon kliver in genom dörren. Det blev jätte tomt.)

Kasta macka

Jag har gjort ett litet konstverk av min sambo. Tänk vad roligt det är klippa och klistra lite för att sedan inse att man gjort något som man själv blir förälskad i. Den här bilden tog jag på Per när vi var på Fårö och kastade macka på stranden för drygt en vecka sedan. Efter det har jag experimenterat lite i Photoshop. Själv tycker jag som sagt att den blev jätte fin. (Ett tips är att klicka på den).

Forexrånet i Vällingby

Idag ca 11.30 spärrade de av hela gatan där jag jobbar efter att Forex-butiken runt hörnet blivit rånad och en väska blivit kvar efter rånarna. I väskan fanns en potentiell bomb och polisen spärrade på grund av detta av halva Vällingby inklusive alla butiker på våran gata. Det var bara att ta sitt pick och pack, låsa butiken och bege sig på säker avstånd. Det tog 3 timmar innan vi fick gå tillbaka och öppna igen och vid det laget hade jag inte ätit sen 9 i morse. Det har varit en actionfylld förmiddag och nu är jag så trött att jag skulle kunna somna stående. Läs mer om rånet på Aftonbladet eller Expressen.

Hej då bloggen!

Nu drar jag och Sambon på kryssning. Återkommer på torsdag.

Så liten så liten

Kan man bli annat är förälskad?! Jag inser ju själv att jag beter mig som vilken småbarnsförälder som helst med alla mina bilder men hon är så liten och så söt att man inte vet vart man ska göra av sig själv. Just nu sitter hon och tittar förundrat på mina fingrar som far över tangentbordet och om en sekund eller två antingen leker hon som en tok eller sover som en stock. Det är inte lätt att vara liten.

Barnvakt

När husse är på jobbet och faster är ledig så ställer hon mer än gärna upp som sällskapsdam i en timme eller två.

Omöjligt uppdrag

Hur fotar man något som är i konstant rörelse?

Ny i familjen

Min bror har gått och skaffat katt. Med andra ord så har jag blivit moster och Nisse har fått en kusin: Cayley, 12 veckor. Hon är bedårande! Jag har funderat på att kattnappa henne men jag tror att min bror skulle sakna henne (och Nisse skulle bli svartsjuk) så hon får stanna där hon är. Välkommen till familjen Cayley Rung!

Körkortfoto

Jag för 5 år sedan. 18 år, brunett, lite för tunna ögonbryn, lite för oförstående, lite för omedveten om livet och nybliven körkortinnehavare. Det ska även nämnas att det tog 3 olika tillfällen med besökt i fotoautomaten + proffesionell fotograf för att ta den här bilden. Fotoautomaten vann dock till slut. Jag var kräsen (tack och lov) och på den tiden skickade man in kortet själv. Man gör tydligen inte så nuförtiden. Jag börjar bli gammal jag.

Göra en Gynning?

Jag funderar på att göra en Gynning... Jag har funderat på det länge nu men jag vet inte om jag vågar. Eller vågar gör jag, jag har varit brunett förut men jag vet inte om det är det som krävs. Att en förändring av något slag är nödvändig är ett faktum men jag vet bara inte i vilken form? Klippte av mig håret i Visby men det känner mig fortfarande otillfredsställd. Började banta igår men resultatet av detta sker ju inte direkt på ett kick. Dra till Miami i två veckor skulle kankse vara något men då måste jag vinna på lotto först. Vad ska man göra? Jag får helt enkelt börja med att köpa en lott.

Måla in sig själv i ett hörn

Ibland tror jag att jag målar in mig själv i ett hörn med flit. Sen står jag där och känner mig hjälplös, utsatt och inmålad. Jag tror att jag gör det för att kunna skylla på något istället för att ta tag i saker som skrämmer mig och sen blir jag bitter över att jag känner mig orublig och okapabel till att handla. Mitt liv ser kanske inte ut exakt som jag önskar för stunden men man måste komma ihåg att göra det bästa av situationen. Egentligen har jag inte målat i mig värre än att jag kan ta ett stort steg och nå dörrtröskeln med tårna men eftersom att jag inte vet vad som finns på andra sidan så står jag kvar och förblir en aning bitter. Jag måste bara komma ihåg att jag faktsikt inte är rädd för att få målarfärg på fötterna och sen ta steget ut (innan färgen har torkat).

Fortsätta vara Jag helt enkelt.

Vad ska hända nu? Spåren och erfarenheterna av DI-antagningen sitter fortfarande djupt rotande i min själ och sorgen gör sig ibland påmind på kvällarna när John-Blund tenderara att vara en aning försenad men alla fina minnena och utmaningarna som skapades under den tiden får mig att le. Vilket äventyr det var! Trots att jag kom därifrån med skrapade knän och tilltufsat självkänsla så var det fett fantastiskt äventyr och nu kämpar jag mig uppåt igen. Jag är övertygad om att det den här gången helt enkelt inte var min tur. Just nu är jag menat för något annat. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte gör ont men jag kommer ta med mig den erfarenheterna och fortsätta vara jag. Jag är ju stolt över mig själv och jag vet ju vad jag kan. Jag vill berätta historier, jag vill visa människor och jag vill få människor att känna. Jag vill berätta historier som får människor att se. Jag ska gå på DI och 2011 kommer jag tillbaka och slås för min plats. Jag kanske inte är någon katt som landar på fötterna.... men reser på mig det gör jag alltid.

Skriver på en idé

Jag skriver på en idé som börjar ta form i manus. Det blir en kort en men måste säga att jag är rätt nöjd med poängen. Det är väl huvudsaken. Jag skrattar i alla fall lite för mig själv. Jag är nog mest nöjd med titel. Hur ska detta sluta?

Hjälper eller sänker?

Jag kan inte bestämma mig för om insekten på den här bilden hjälper eller sänker bilden som helhet. Jag är lite splittrad på den punkten.

Smärtsam verklighet

När jag går längs med hyllor och frysdiskar inne på Hemköp denna morgon ser jag plötsligt hur en mamma med sitt barn i vagn står framför fiskdisken och pekar och pratar. Själv är jag ännu för långt bort för att höra samtalet men ser att ungen är nyfiken och lyssnar noga och intresserat på vad hennes mamma säger. Jag inbillar jag att mamman försöker lära sin dotter något om livet som hon senare kommer att kunna ha med sig under sin uppväxt. Tänk så fel jag hade. Jag blir dock abrupt avbruten i mina idylliska tankar när jag kommer närmare och hör hur mamman helt plötsligt (och utan förvarning) pekar på en av de döda fiskarna och säger till barnet: Titta Nemo!

Hemma med bortalängtan

Hemma igen efter en vecka på havet. Här är allt sig likt. Jag längtar tillbaka. Här hemma väntar allvaret runt hörnet och alla måsten står på rad. Fick jag välja så skulle jag kidnappa min älskade pojkvän från jobbet och rymma. Jag vill bara skjuta på allt några dagar till och stänga ut resten av världen. Framtiden skrämmer mig lika mycket som den exalterad mig men jag vill bara skjuta på det några dagar till.

Jag saknar dig!

Han åkte från mig på Fårö vid 06.00 i morse och landade sedan i Stockholm, Bromma någon gång runt klockan 15.00. Hans semester slutade för 30 min sedan och jag började sakna honom i samma sekund som han klev ur sängen vid 05.31. Vid det här laget (16 timmar senare) värker det i hela hjärtat. Hans sida av sängen är tom och utan honom känner mig jag ensam. Jag kramar hans kudde och virar in mig i hans täcke för att kunna vara nära men hans doft har börjat sina i den fuktiga båtmiljön. Jag saknar honom, jag behöver honom och jag vill att han ska komma tillbaka. Utan honom är jag inte riktigt hel.

Jag läser, jag fotar, jag finns

Om ni undrar vad jag pysslar med under min lediga vecka på havet så kan jag kortfattade det på följande vis: jag läser, jag fotar, jag finns, jag äter, jag njuter, jag cyklar, jag kollar på raukar, jag solar, jag åker båt, jag älskar min sambo, jag dricker gott vin och jag badar i havet. Det negativa med detta är att det snart är slut och jag måste snart återgå till pusslet jag kallar mitt liv. Där finns det gott om bitar att fånga.

Ett besök hos Bergman

Drömmer jag?

En bild säger mer än tusen ord.

Undrar vad vi sett idag?

Frukost på Fårö

Frukost på akterdäck vid Ingmar Bergmans ö.

Kvällen är här

Kvällen är här och snart nalkas natt på Fårö. Jag och Per ligger just nu redan i sängen med varsin dator i knät och bloggar om denna vackra ö som vi hamnat på efter 4 timmar på havet. Från Visby är kontrasten här enorm och det hörs knappt ett ljud. Utan att tänka på det så viskade vi till och med när vi åt middag i solnedgången och beundrade stillheten och skönheten. Vi har ännu inte lämnat hamnen eller båten båten men redan nu inser jag att jag kommer förälska mig i denna ö. Jag har varit på många öar i mitt 24-åriga liv och den här hamnar solklart ibland det andra fem i toppen. Ännu har inget slagit Sadelöga (som ligger i utkanten av Stockholms skärgård) ... men Fårö har i och med idag helt klar tagit upp kampen.

4 timmar från Visby

'

Vi är nu på Fårö. Här vill jag stanna.

Mot Fårö

Idag lämnar vi Visby och ger oss av mot Fårö. Risken finns att det blir en bumpy-ride då de blåser smådjälvar på havet men vi har garderat med sjösjukeplåster och seabands. Solen tittar fram ibland men det är ett rätt kyligt Visby vi lämnar bakom oss. Jag kommer aldrig bli brun.