Magnetremsan hitåt.

Det spelar inge roll vart eller vad man ska handla om man ska göra det med kort, det blir fel varje gång. Man lyckas alltid med att dra kortet med magnetremsan åt fel håll de första tre gångerna innan kassören/kassörskan med en beklagande suck informerar om att magnetremsan ska vara åt andra hållet när man drar. Man vänder på kortet och ser då att det sitter en handskriven lapp med massa pilar på precis brevid knappsatsen som irriterat informerar om detta. Jag är precis lika värdelös när de gäller att komma ihåg att inte ge mynten till kassören/kassörskan utan att stoppa dem i cashguarden om jag betalar kontant. Jag försöker dock bättra mig på båda punkterna, både för min egen skull och för de stackars kassamännniskorna och kollar därför numera noga om det finns några anvisningar innan jag börjar flaxa med mitt kort. Idag har jag dock insett att det inte spelar någon roll att jag anstränger mig. Det blir ändå fel. När jag skulle inhandla min lunch på Hemköp i Vällingby idag var jag snabb med att lokalisera kortläsaren och dens instruktioner. Magnetremsan hitåt stod det och pilarna pekade åt höger. Ha, tänkte jag, nu ska det äntligen bli rätt och så drog jag stolt mitt kort. Apparaten började direkt pipa och kassörskan suckade och gav mig en trött blick. Du har chip på ditt kort, det ska stoppas i nedifrån och inte dras! väste hon fram mellan huggtänderna. Jag kände mig totalt idiotförklarad där jag stod och stirrade i luften framför mig. Nu ger jag upp. Jag ska börja handla med småsten istället.