Buskatt

Nu har Nisse äntligen flyttat hem till mig och Per. Då han är gjord av betong och kalksten (tror jag) så väger han ett flertal kilon och därför jag orkade inte ta med honom hem från mamma direkt på julafton. Men nu står han så fint på en hylla i vardagsrummet. Det har dock börjat ske mystiska saker sen han flyttade in. Varje morgon när jag kliver upp är det något nytt som skett. Första morgonen efter att han flyttat hem till oss var han försvunnen från sin plats i vardagsrummet. Han stod på golvet i köket och brevid honom låg en pöl med vatten och Per hävdade bestämt att det var dags att skaffa kattlåda. Andra morgonen tror vi att han hade varit på maskerad eller nått då vi fann honom med glasögon och en pläd runt om sig (se bilden ovan). Imorse var han återigen försvunnen från sin plats i vardagsrummet och återigen fann jag honom i köket, liggandes på golvet med en tom ölbrurk och en ur drucken vinflaska. Det roligaste är ju att den som gör allt detta med min stakars Nisse (jag har mina misstankar om vem det kan vara, men nämner inga namn) varje morgon konkar omkring på denna enormt tunga katten fram och tillbaka genom lägenheten med ett nöjt flin på läpparna. Jag kan nästan se honom framför mig. Det är nog inte bara är jag som blivit kär i den där katten.