Lugnet efter stormen.

Det är tisdag, klockan är efter åtta och jag har precis avslutat min andra kopp kaffe. Det är nästan tomt i lokalerna på Lennströms/Gigårds idag. Igår vid den här tiden var det kaos och hur mycket människor som helst som sprang i korridoren utanför och utförde diverse sysslor. Jag sitter fortfarande ensam i mitt rum utan varken lampa eller fönster och vägen till och från kaffemaskinen är min ena möjlighet till övrig mänsklig kontakt. Det blir många vändor och detta leder även till många besök på toaletten. Jag hämtar dock inte kaffe varje gång utan kan ibland bära en tom kopp fram och tillbaka bara för syn skull. Jag har visserligen en glasvägg i mitt lilla rum så jag kan betrakta alla som går förbi till och från den gallerföredda avdelningen in till säkerhetsavdelningen där jag inte kommer in, så kolsvart är det ju inte och på andra sidan korridoren i förhållande till mitt rum finns det fönster som släpper in lite ljus som reflekteras från en gul tegelvägg, med andra ord en fantastiskt utsikt. Jag känner mig rätt undangömd här i mitt lilla rum och funderar seriöst på att skaffa en liten blomma som jag kan ställa på mitt tomma skrivbord. Bättre sällskap än så kan man inte få. Ska försöka hitta en på lunchen tror jag. Nu är det dags för mera kaffe.