En magisk torsdagskväll

Då jag själv inte riktigt kunnat greppa det och därför inte kunnat hitta några bra ord för att beskriva det så har det här inlägget blivit lite förskjutet (ca 4 dagar). Grejen är den att jag har varit med om en magisk kväll. På riktigt! Julklappen 2008 mellan mig och min kära sambo var ett par biljetter till Joe Labero och i torsdags kväll förra veckan så kom vi äntligen till skott och gav oss iväg. Vi åt en fantastisk middag på Texas Longhorn på Fleminggatan och sedan efterrätt och en massa vin på Hamburge börs. Då vi hade ståplatser blev vi visade till baren för inväntan av föreställningen start (vilket visade sig vara en timme bort) så när jag 15 minuter senare tröttnat på min dåliga vodka-lemon (gjord på grapetonic?!) så ville jag ha efterrätt och gick därför och frågade om denna möjlighet fanns. Det gjorde den och vi fick i och med detta ett bord rätt nära scenen. Vi trodde nog inte att det kunde bli mycket bättre än så men detta bord visade sig dock vara en fullträff. Halvvägs in i showen (eller nått) svävade det annat bord på scenen, ett bord som sedan av en händelse hamnade bakom min stol nere på golvet då jag personligen blev uppbjuden av Labero att delta i showen. Jag fick vara med att lyfta bordet och har nog aldrig blivit så röd i ansiktet förut, jag kunde inte sluta le på hela kvällen. Att han sen fortfarande kom ihåg mitt namn när han efter föreställningen signera kortet på rosen han gett mig gjorde kvällen helt fulländad. Det var verkligen en magisk kväll och Labero är helt fantastisk! Jag fattar verkligen inte hur han gör det, men det som är väl menningen. Om ni inte sett showen så se den om ni har möjlighet. Ni kommer inte ångra er.