No more knarrande skor

I lördags gick jag åter igen tillbaka till skomakaren med min knarrade skor. Han bara skakade på huvudet när jag kom in genom dörren men tog snällt skorna ur handen på mig och både höjde skon och satte på en ny klack. Den här gången fick jag självklart betala för det men i hopp om att allt nu skulle lösa sig så gjorde det mig inget, trots att plånbokens botten skrattade hånfullt åt mig när jag drog ur mina sista 200 kr ur den. Det tog mig dock inte många meter för att inse att problemet kvarstod. De förbannade skorna knarrade fortfarande och nu har jag gett upp. Jag har nu kastat in handsken och igår reklamerade jag dem hos DinSko. Idag bär jag sorg. Jag försökte förtvivlat hitta ett par ersättande stövlar men det var helt omöjligt, jag vill inte ha några andra än mina Mästerkatten i stövlar-stövlar och några likvärdiga finns inte. Snacka om att slänga pengar i sjön.

MästerNisse i stöveln

Efter gårdagens kaosartade skojakt hittade jag till slut ett par som föll mig i smaken. De blev svarta stövlar med högt skaft och låg klack som ser ut som Mästerkatten i stövlar stövlar. Jag älskar dem och det visade sig att jag inte var ensam om denna förälskelse. I morse hittade jag en äventyrslysten MästerNisse i stövleln i vardagsrummet.

Mina skor knarrar!

Att man måste klacka om sina skor om de kommer från DinSko var ingen nyhet, det hade jag till och med räknat med. Att jag skulle behöva göra det efter knappt en månad hade jag inte räknat med men det fick väl gå för sig ändå. Jag älskar ju mina Mästerkatten i stövlar-stövlar och vill inte leva utan dem så jag lämnade in dem till närmaste skomakare som på 20 min hade satt ditt ny sula och klack. Skitsnyggt blev det och min lycka var som gjord. Det vill säga ända fram till att jag faktiskt skulle använda dem igen. Jag förstod först inte varför, men längs med hela tunnelbanevagnen morgonen efter mitt skomakarbesök (som jag betalat 280 spänn för) så vände folk på huvudet när jag gick förbi. Jag hörde visserligen ett högt knarrande genom hela vagnen men kunde inte för allt i världen lista ut att det kom från mig. Inte förens jag kom in i den tomma och mycket tysta butikslokalen i Vällingby insåg jag att knarrandet kom ifrån mig. Rättare sagt från mina älskade skor. Den nya klacken knarrar så att maskarna kom upp ur jorden i tron om att det regnar eller är jordbävning. Det låter knarrar något helt sjukt om jag ska vara ärlig. Förtvivlat begav jag tillbaka till skomakaren som tittade på som som om jag var tossig. Han hade aldrig hört något liknade men snäll som han var klackade han på nytt om mina skor med ett annat material. Jag pustade ut och höll alla tummar som fanns. Dock räckte inte mina tummar till och den nya klacken knarrar lika illa den med. Vad fan ska jag göra nu? Jag gick tillbaka till DinSko men där kunde det inget göra eftersom att den knarrade klacken var ditsatt av någon annan. Helevet. Så nu står jag här med mina knarrade favoritskor och kan inte använda dem då risken finns att någon ringer störningsjouren när jag går förbi. Jag vet att jag på nytt måste gå tillbaka till skomakaren då jag varken har lust eller råd att köpa nya men det hela känns rätt hopplöst. Att jag sen jobbar mellan 10-19 hela veckan och inte kan ta mig ditt underlättar inte situationen allts. Någon som har ett bra tips? Jag är desperat. Rädda mina skor någon! Snälla.

Diggiloo diggiley

Diggiloo Diggiley alla tittar på mej där jag går i mina knarrande skor, jag dansade omkring på gatan och hela världen den log. Jag stod inte ut med att gå i mina gymnastikskor en dag till och drog därför trotsigt på mig mina Mästerkatten i stövlar-stövlar i morse innan jag gick utanför dörren. Jag försökte i mitt moln av fåfänga intala mig att knarret mirakulöst försvunnit. Detta beslut har jag nu fått ångra bittert. De knarrar värre än vanligt och det var till och med så att min mormor reagerade när vi såg inne på Hemköp för några minuter sedan. Alla runt omkring tycker att min situation är högst underhållande men jag är inte lika road. Jag är redo att gå i taket. Fan helvetes jävla skit!