En envis gammal kärring

I en etta i Vasastan, på gränsen till Östermalm sitter jag i min ensamhet och knapprar rymiskt på mitt vita tangensbord. Bredvid mig har jag en kopp mint-te, som vid det här laget svalnad och blivit odrickbart. Jag sitter och lyssnar på trafiken från Vallhallvägen samtidigt som ord skapas under mina fingrar och meningar sakta växer fram. Anna är på föreläsning på andra sidan gatan och jag sitter ensam i hennes lägenhet med vårat älskade manus i knät. Det är vår lilla bäbis som jag just nu vaktar. Jag försöker vara kreativ. Jag försöker lista ut vad för visdomsord som skulle kunna tänkas komma ur munnen på en gammal kvinna som sett mer än de flesta och envisas med något du förmodligen aldrig tänk på. För tillfället är hon en svår nöt att knäcka. Jag älskar henne men just nu är hon bara en envis gammal kärring som satt sig på tvären i just den dörren där jag ska gå. Jag kommer inte förbi och jag kan inte gå runt. Jag måste helt enkelt ta tag i problemet och hitta det rätta orden.