Ibland måste jag säga att jag skäms över att vara Stockholmare. Stockholmare är självupptagna, irriterande, otrevliga, stressade och snobbiga. Inte alla, men många. Sent en kväll, när jag var på väg hem från skolan kom det in en man på tunnelbanan mot Hässelby strand. Hela hans uppenbarelse visade på att han var en fin människa och förmodligen genomställ. Han bar en fin kotstym och skjorta under rocken, i knät hade han en sliten skinnportfölj. Han såg blyg ut, trots sin längd på cirkus 1,90. Han såg sig omkring i vagnen och upptäckte den attraktiva kvinnan som satt brevid honom i en elegant kostymdress. Han stirrade ner i golvet en sekund innan han tog mod till sig och öppnade munnen.
Mannen: Jaha, har du haft en trevlig kväll?
Kvinnan såg förskräckt och uttråkat på honom.
Kvinnan: Mmmmm.
Mannen: Varit på fest kanske?
Kvinnan: Jag har varit ute med jobbet.
Mannen frågade vidare om hennes kväll och om vad hon jobbade med och kvinnan svarade gång på gång kort och avvisande. Sen blev det tyst. Pinsamt tyst. Efter några minuter berättar mannen med ett stort leende att han kvällen till ära varit på en italiensk konsert. Hon nickade ointresserat och stirrade sedan ut genom fönstret. Det blev återigen tyst. Tunnelbanan har vi det här laget kommit fram till Thorilsplan och kvinnan reser sig. Mannen säger artigt adjö i tron om att hon ska stiga av. Det han inte ser är att hon istället bara går en bit bort i vagnen för att komma bort från honom. Det som gör mig arg är att hon inte ens försökte bjuda till och vara lite trevlig emot honom. Han ville bara väl. Förmodligen antog hon att han stötte på henne medans det i självla verket mycket troligare var så att han helt enkelt haft en trevlig kväll som han ville dela med sig av. Han var troligtvis inte Stockholmare. Hon var det garanterat. Varför gör det så ont för vissa människor att vara lite trevliga?! Jag tycker att han var modig. Han är min hjälte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Jag tror att väldigt många skulle reagera likadant som kvinnan ifråga. Det är en oskriven regel att man inte pratar med främlingar på tunnelbanan eller bussen. Jag tror inte detta är typiskt för just "stockholmare", det är den mänskliga naturen som är funtad så.
Man vet ju inte, snubben kunde ha varit seriemördare eller nåt...
Ja tyvärr förväxlas nog kontaktsökande och ensamma människor med seriemördare!
Tur ni inte vet vem jag är...haha.
Nä skämt å sido, jag håller med dej om att man ska bjuda till lite mer och iallafall svara på tilltal.
Jag är en person som dyker på och pratar med folk lite överallt och märker man att personen inte vill svara så drar man sej artigt tillbaka.
Tack och hej!
Jo, visserligen kan han ha varit seriemördare, man vet aldrig. Jag önskar bara att alla i det här landet kunde plocka ur pinnen ur arslet och vara lite trevligare ibland. Det känns så fel att det är tabu att prata med sina medmänniskor på bussen/tunnelbanan. Sen är det ju sant att man inte alltid är på humör.
Skicka en kommentar