Huskur mot förkylning

Det börjar bli uttjatat nu... det här med att vara sjuk. Det är idag sjunde dagen då jag ligger däckad under täcket och är allmänt skruttig. När jag (som så många andra mornar de senaste dagarna) återigen vaknade av att knappt kunde svälja pga smärtan i min hals så höll jag på att börja gråta. Jag svor åt världens alla orättvisor, tog mitt penicillin, Alvedon och Ipren och somnade sedan om på nytt. När jag sen vaknade, 3 timmar senare, med igenklistrade ögon och snorig näsa så måste jag säga att det kändes som om något hade hänt, min själ var på väg ut ur dimman. Jag ser nu ljuset i tunneln. Jag kommer att överleva. Energin är sakta men säkert på väg tillbaka och dagens lilla livsgnista resulterade i kanelbullar, kanelbullar med kall mjölk. Nu är jag dock redo för sängen igen. Jag ska aldrig mer vara sjuk.

Sicko? Yes that´s me

Veckan började med influensa och hög feber, övergick i halsfluss och har nu utvecklats till en mardrömshosta utan dess like samt en misstänkt öroninflammation. Ja, jag inte minnas när jag var så här sjuk sist (om jag någonsin varit det). Klockan 11.00 har jag en tid hos närakuten (jag ber om ett mirakel, alternativt knark). Det värsta med det hela är den dåliga tajmningen på detta sjukdomstillstånd. I veckan fick jag nämligen erbjudandet om att jobba på en svensk långfilm som just nu är i produktion och jag börjar på tisdag.... Jag har med andra ord inte tid att vara sjuk. Att jag sen meddelat mitt vanliga jobb om inspelningen (som först var planerad att börja på måndag för min del) gör att de kommer att tro att jag är "sjuk" bara för att kunna jobba någon annanstans, vilket verkligen inte är fallet. Jag är helt enkelt jätte sjuk och kan inte jobba någon-som-helst-stans på måndag om jag ska bli frisk från den är skiten. Jag sitter lite i kläm och ber om att mirakel.

Du har nog svininfluensan.

Som jag skrev i tidigare inlägg så hade jag på känn att något i kroppen inte var riktigt som det skulle. Kroppen värkte, rösten var i stort sett obefintlig och symptomena började hoppade sig mer och mer ju längre dagen gick. Symptomena: snuva, hosta, feber, frossa ledvärk, huvudvärk och halsont var på kvällen ett faktum och med 39 graders feber ringer jag till Vårdguiden. Efter min beskrivning av det rådande tillståndet är sjuksköterskan i andra änden helt övertygad, hon säger att jag är en av de som drabbats av Den Nya Influensan. Jag blev ordinerad villa, vätska och att söka vård om jag blev sämre. Detta var i måndags. Igår, efter flera dagar med tron om att jag har svininfluensa och inte blivit bättre så gick jag till doktorn. Halsfluss. Inte Svininfluensa. Jag är sjuk som fan men har nu fått penicillin. Jag kommer överleva. Skönt att influensahysterin och paranoian även drabbat Vårdguiden. Det känns ju tryggt, eller inte. Det är inte konstigt att var och varannan tror att de är dödsjuka.

I have no voice

När jag svarade i telefon i söndags morse (läs: lunch) efter festen fick jag knappt fram ett ord. Eller munnen rörde sig men det var mest väsningar som kom ut. Den envist underliggande förkylningen som rotat sig i min kropp var tydligen inte helt happy över beslutet om att parta loss till 5 på morgonen natten till söndag. Om det sen är förkylning eller tränningsvärk som värker i hela min kropp kan jag inte svara på men jag skulle kunna tro att det är lite av båda. Den snoriga näsan är nog helt och hållet förkylning dock. Jag får gå förbi ICA och bunkra med medikamenter på vägen hem från jobbet. Jag har bättre saker för mig än att vara sjuk och jag är inte mig själv utan rösten.

Kräsen

Nu har jag bestämt mig för att ta saker i mina egna händer. Jag har insett att jag på så många plan är rätt så kräsen och har svårt för att låta andra göra saker på mig. Jag har till exempel gått hos samma frisör i hela mitt liv och de få gångerna jag gått till någon annan har det oftast inte blivit bra. Perfektionism kallas det nog, det är ett slag handikapp. På andra plan saknar jag dock perfektionismen totalt, vilket även detta kan bli lite påfrestande ibland. Men det är väl ingen nyhet att jag är en knepig person. Om jag kunde klippa mig själv skulle jag förmodligen göra detta men har vid ett tappert försök att göra just detta själv insett att det verkligen inte är någon bra idé. Någon som jag däremot inbillar mig att jag ska klara av är att göra själv är att fixa mina naglar. Jag är nagelbandbitare (-Hej, jag heter Carolina och jag är nagelbandsbitare... -Hej, Carolina!) och går som oftast omkring med såriga och trasiga fingrar vilket sedan även leder till ömma käkar och konstigt bett. Så att fixa naglarna för är inte bara en skönhetsfråga baserad på fåfänga utan även ett sätt att inte äta upp mig själv. Tyvärr så har ju tjejen jag gick till förut slutat (plus att hennes prisnivå inte går att hitta på annat ställe) och den jag var hos nu innan mammas fest nådde inte riktigt upp till de jag var van vid i kvalitets och hantverksstandard. Så nu har jag beställt ett intro-kit på nätet och hoppas på att kunna fixa och trixa till det själv. Då har jag ju i alla fall bara mig själv att skylla om det inte blir bra. Jag hoppas att min kreativa sida klarar även detta hantverk.

Sandra!

Sandra! Din blogg.... vad är det som händer? *snyft*

Som jag såg ut!

Mammas 50-års fest är nu avklarad, kvällen blev en succé och allt var perfekt. Jag kan inte minnas när jag skrattade, dansade, kände mig så fin och hade så otroligt roligt på samma gång sist. Det var otroligt och alla bitar på plats som de skulle. Festen hölls den 12e september på Alviks matbod och temat var Hollywood/Oscarsgala. Klockan 17.00 var, jag mamma, Anders och "Oscar" (förklaring kommer vid senare tillfälle) på plats, 17.30 anlände min älskade koordinator (som jag inte vad hur jag hade klarat mig utan) samt de 2 fotograferna David och Caleb (som gjorde att fantastiskt jobbmed att fota alla gäster!). Klockan 17.50 anlände de 30 statister som vi skrapat ihop för att agera "fans" på röda mattan och 18.00 kom de 4 dörrvakter som så snällt ställde upp för att fullända gästerna upplevelse vid ankomst. 18.30 började gästerna drälla in och deras mottagande blev succé. De blixtrade, skrevs autografer, posades och skrattades. Det var fantastiskt och bilder från röda mattan och festen kommer inom kort. Tack alla som var med och gjorde min mammas kväll fantastisk!

Åt rätt håll

Seg är bara förnamnet till vad jag är i dag. En undantryckt förkylning börjar göra sig påmind och bristen på fulltalig sömn värker i kroppen. Det känns att det var länge sedan jag hade en ledig dag och jag skulle behöva sova ett dygn för att ta in allt som hänt den senaste tiden, men på det stora hela mår jag rätt bra. Jag känner att jag är på väg åt rätt håll. På lördag har mamma sin 50-års fest och jag ser fram emot den så att jag nästan spricker. Idag efter jobbet ska jag ut och jaga accessoarer till min klänning och sen lista ut hur jag ska se ut i håret. Imorgon ska jag fixa naglarna på salong, sova, bli bortskämd och sen en vacker dag ska jag bli mitt vanliga blogg-jag igen.

Jag ska göra film

10 dagar av novellfilmproduktion är nu över och avslutades med en fantastisk slutfest hos producenten. Filmen "Att bli med barn" kommer att ha premiär på Göteborgsfilmfestival 2010 och sedan visas på SVT. Glömmer de inte bort mig så kommer mitt namn finnas med i eftertexten. Jag har under dessa dagar jobbat med helt underbara människor och min debut på "den riktiga filminspelningen" kunde inte ha blivit bättre. Det har varit fantastiskt och jag vet nu mer än någonsin att det inte finns några tvivel om vad det är jag ska göra i livet. Jag ska göra film.

Jag älskar det jag gör.