Berg och dalbana, en dag i mitt liv.

Idag har varit en sådan där dag som många andra dagar i mitt grubblande liv då jag pendlat mellan mild panik och lycka inom loppet av bara några timmar. Ena stunden faller min värld samman över allt och ingenting och jag vet inte hur jag ska få ihop det. Pengarna till skola, räkningar, föda som ska göra mig lite smalare, minst 6 timmars sömn och tid att sitta mer än 20 sekunder på toaletten. Detta tillstånd kan hastigt gå över i total lycka och ett visst lugn utan att jag själv märker övergången. Jag inser att min skola nog är toppen och jag njuter av att ha fått veta att jag har en känd svensk filmfotograf som lärare. Sitter på tunnelbanan på väg hem och känner mig nöjd och framförallt behagligt trött. Kommer hem och träffar min älskade Per. Idag har vi setts i hela 25 min sammanräknat. Vi är vad jag kallar Speed-sambos. Vi lär ju inte tröttna på varandra. I skrivande stund inser jag att jag måste gå och lägga mig för att kunna jobba så många timmar som möjligt för att under samma timmar egentligen vara ledig...

Imorn tar vi, vilket betyder jag, tag i att tänka på hur jag ska ta tag i saker och ting. Har ätit Winerbröd idag, ajabaja Loppan. Det ska vi inte göra imorn.