En smula schizofren.

Sist jag gick på skolfotografering var på gymnasiet, då togs det bilder på hela klassen till skolkatalogen. Gruppfoton där man inte behövde synas så mycket utan bara var en i mängden. Idag ska det tas enskilda foton på Stockholms Filmskola. Porträtt. Dessa foton kommer sedan att finnas för beskådning på den interna hemsidan de kommande åren så att övriga klasser kan se vilka vi är. Jag är inte helt säker på att jag tycker om att vara med på kort och framförallt inte på porträttfoton som ska förfölja mig i flera år. Såsom ID-, pass- och körkortsfoton. Dessa foton blir aldrig bra och just därför hemsöks man senare av just de bilderna under många år. Jag vill vara som min syster, hon bli bra på 99 procent av alla kort hon är med på. Hon har en väl inövad pose som hon använder flitigt. Därför har det blivit lite av en sport att ta naturliga bilder av henne, innan hon hinner inta posen. Detta leder till att hon ibland kan uppleva mig som en smula manisk. Hon brukar numera se helt galen ut på alla kort jag tar och då har jag till viss del lyckats.

Jag ska personligen upplevas och ses IRL. Fast jag måste erkänna att jag innerst inne älskar jag att se mig själv på kort och blir besviken när jag inte är med på några. Jag tycker om att bli förevigad, men bara om jag ser bra ut. Jag är tokigt schizofren och jag älskar det.