Projekt: Vardagsrumsbord, del 1

Igår hände det, det som vi väntat på (eller snarare skjutit upp) i över 6 månader. Vi bestämde oss för att äntligen låna en bil och ta den tunga svängen ut till IKEA i Barkaby för att titta på ett nytt vardagsrumsbord. Anledningen till att detta inte skett tidigare är att vi haft/har väldigt specifika krav på hur vårat nya bord skulle vara utformat och se ut då vi alltid sitter just i vardagsrummet nästan oavsett vad än vi gör (vi har nog ätit i köket drygt 5 gånger på 3 år) och därför behövde det vara stort, högt och i glas (för att det är fint och för att kunna bjuda folk på middag). Så vid 17-tiden igår greppade vi varandras händer, tog ett djup andetag och klev med tunga steg in i den blågula legobiten. Jakten var igång och vi hade nu en timme på oss att hitta ett bord.

Per tröttnade i samma stund som vi kom in och det tog inte många minuter innan vi båda fick blodsockerfall och ville gå hem. Vi vandrade med tunga steg genom butiken och kom till slut (efter mycket om och men) fram till avdelningen för vardagsrumsbord. Där insåg vi snabbt att det inte fanns ett enda som skulle passa oss och våra krav och förtvivlan över att äntligen tagit sig ända till IKEA för första gången på 6 månader och ändå inte hitta något gjorde att jag snabbt sjönk i åldrarna och blev 5 år. Det var då min fantastiska sambo (med viss irritation över situationen) kom på att vi skulle kolla på ett matbord istället. Jag tittade konstigt och frågande på honom och han förklarade då att vi lika gärna kunde köpa ett stor bord och såga av benen på det för att få som vi ville. Och så blev det och vi hittade vårat drömbord i samma sekund som vi klev in på avdelningen.

GRANÅS, stålbord och 4 stolar (på REAN) för ca 1000 kr. Det var kärlek vid första ögonkastet. Storleken och utformningen var perfekt. Problemet var nu bara att det att det faktiskt var ett matbord och inte ett vardagsrumsbord plus att det tillkom fyra stolar. Nu behövde vi bara hitta en lösning på detta. Så det blev till att slänga sig på varsin telefon för att vidare få tag på varsin pappa för att kolla hur avancerat det skulle vara att såga av benen av ett stålbord och få de lika långa. Efter några minuters diskussion i varsin ände bestämde vi oss för att det minsann skulle gå. Vi skulle helt enkelt ha just det bordet, skrev ner det på våran lilla lapp och gick vidare, nu upprymda av vårat fynd. Denna upprymdhet gjorde att vi snabbt drabbades av IKEA-syndromen och började titta på tusen andra saker som vi egentligen inte skulle ha. Visionerna om ett nytt hem avlöste varandra och det var snundd på att vi även fick med oss två byråar och en hylla hem. Vi tog dock våra förnuft till fånga och gick istället mot kassorna för att betala vårat fina bord Ett projekt fick räcka för den här gången och vid det är laget hade butiken stängt för länge sen och vi riskerade nu att bli utslängda om vi inte avlägsnade oss frivilligt.

Projekt vardagsrum var nu i gång på allvar och efter en sväng på ICA MAXI och ett stopp i hemmet för mätning av det trasiga vardagsrumsbordets höjd begav vi oss hem till den tredje pappan i familjen (min bonuspappa). Där hade vi starka misstankar om att det kunde finnas eventuella avsågningsmöjligheter och viss erfarenhet av dylikt. Vi visste då inte riktigt vad vi gett oss in på men nu fick det bära eller brista. Nu skulle här sågas.

Fortsättning följer...