Jag jobbar på det...

I morse vaknade jag av att solen sken mig i ansiktet genom persiennerna och inte av någon vidrig klocka med pms. Det är så jag vill börja alla mina dagar. Jag jobbar hemma idag, med en uppgift som egentligen tagit alldeles för lång tid och i kombination med resten av livet skapat en hel del prestationsångest. Jag vet inte om jag kan säga vad det är just nu men i sinom tid lär ni få veta. Det jag kan säga är att jag hoppas att det är något som ska hjälpa mig med framtiden men med tanke på hur fel allting blivit på senaste tiden så kan det också vara det som gör min långa vandring längre. Det är inte alltid lätt att vara jag.