Toaletter i Japan

Ja, nu kommer äntligen inlägget som alla väntat på. Inlägget om hur man gör sina toalettbestyr i Japan. Visst har du alltid undrat! Jag vet faktiskt inte vart min fascination över just detta fenomen kommer men det kan ha att göra med att jag under mitt liv växt upp med rörmokare, elektriker och hantverkare av ett eller annat slag. I Japan är det här med att gå på toaletten en hel vetenskap och det finns inte en enda "normal" toalett så långt ögat når. Det hela började när vi kom in på hotellrummet i Kyoto den 21 mars var både jag och min kära bror i desperat behov av att använda den stora porslinsguden efter den långa resan från Sverige. Dock var det till min stora förtvivlan min bror som var snabbast in på hemlighuset och jag blev hoppandes kvar utanför. Det tog dock inte många sekunder förens han stack ut huvudet igen och bad mig att assistera som tolk eller liknande. Jag fattar först inte alls vad han menar men när jag kom in i badrummet förstod jag vad han surrade om. Bredvid toalettsitsens sitter en panel?! med typ en miljon knappar och beskrivningar på japanska. Vi konstatera snabbt att det är bäst att inte röra någonting alls då vi båda läst artikeln om sprutande toaletter innan resans avgång. Det var med andra ord inte riktigt läge att börja experimentera just då.Det visade sig under resans gång att det inte bara var konstiga knappsatser som var roliga att pilla på i toalettdjungeln utan på vissa ställen fans även ljud i form av spolning för att kamouflera det egna ljudet, lyse i toaskålen (vet inte varför), vattensprut för rengöring för både fram och bakdel, automatiskt öppning och stängning av locket, automatisk spolning samt värme i sitsen (underbart). Att de sen fanns speciella tofflor som man bytte om till vid inträde var nästan skrattretande och oftast var det blå för killar och rosa för tjejer. Det som nog var allra roligast var att de offentliga toaletterna hade sin egna ljud utanför för att blinda skulle hitta rätt. Det var självklart olika ljud för tjejer och killar vilket skapade ett minst sagt irriterande och konstant läte. Som sagt: en hel vetenskap.
Bilderna är tagna av Anders, som är minst lika stort toafreak som jag.